Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Musikkrönika

Alice in Chains nya liv efter sångaren Layne Staley överdos

Alice in Chains.Nu har det äntligen hänt att forna grungegudarna Alice In Chains släpper nytt material på en skiva med titeln ”Black Gives Way To Blue.” Bandet har faktiskt återuppstått med den grymmaste och vackraste skiva som man kan höra inom hårdrocken eller alternativa rocken av i dag. Sångaren Layne Staley hade efter flera års drogmissbruk till slut fått för mycket i kroppen och dog efter en överdos.Bandets maskineri stannande upp under flera år och vi som sörjde och väntade på att nästa stora album skulle komma ut någon gång. Men frågan var inte när, utan om det var realistiskt att tro på att Alice In Chains skulle orka eller våga ta det steget igen, med att starta upp processen igen inne i själva studion med allt vad det innebär av jobb. Jag misstänkte att sorgen var på väg att slå sönder bandet fullständigt. Men som tur var repade bandet mod igen och började samla ihop sig till nya låtar och magiska stunder, så som bandet lät förr om åren. Den nya sångaren William DuVall sjunger gudomligt bra, med en mörk, bestämd sångstil och hans fraseringar passar bandet prefekt. Det är ren njutning att lyssna pop ett modernt grungeband som var med då det gällde. Nya skivan hittar rätt melodramatiska tonläge så att allting faller på plats. Plattan känns varken förkonstlad eller pretentiös utan är en skiva man kan kalla för värdig. Även om gitarristen Jerry Cantrell och Layne Staley var motorn i bandets sound och sånger. Jerry spelade gitarr som en gud och Layne sjöng nästan bäst inom grungen. Han hade bara en överman när det gäller sång och det var naturligtvis Soundgardens sångare Chris Cornell. Men båda sångarna var suveräna på varsitt sätt när de sjöng i banden.

Alice in Chains — Black Gives Way to Blue.Alice In Chains släppte mellan 1990 – 1995 fyra mästerliga plattor som jag fortfarande kan lyssna på hemma utan att de känns på minsta sätt daterat efter tidens gång. Plattorna är följande: Facelift 1990, Dirt 1992, Jar Of Flies 1994 och Alice In Chains 1995. Där efter kom det bara två plattor med unplugged och live – och inga av de två plattorna lyssnade jag någonsin på av för mig okända anledningar. Det har bara inte blivit av än så länge. Med gör ingenting när jag nu istället kan lyssna på en skiva vars potential knockar ut mig fullständigt. En intensiv, mördande bra platta som fortsätter att erövra en del av världen bit för bit tills hela världen tillhör bandet. En comeback av stora format.

Musik

AK von Malmborg — Vår tids rädsla för AK von Malmborg

Blända — Minnesmissbruk

Broder Daniel — No Time for Us 1988–2004 & Army of Dreamers

Buddy & Julie Miller — Written in Chalk

Dead Weather — Horehound

Delbert McClinton — Acquired Taste

Dizzee Rascals — Tongue N Cheek

Drive-By Truckers — The Fine Print: A Collection of Oddities and Rarities 2003–2008

Echo & The Bunnymen — The Fountain

Elin Ruth Sigvardsson — Cookatoo Friends & Rebekka Karijod — The Noble Art of Letting Go

Fibes, Oh Fibes! — 1987

Health — Get Color & Every Time I Die — New Junk Aesthetic

Ian Hunter — Man Overboard & Mott the Hoople — Original Abum Classics & Roll Away the Stone: The Best of Mott the Hoople

Janne Bark — Bara en man

Jay-Z — The Blueprint 3

Jet — Shaka Rock

John Fogerty — The Blue Ridge Rangers & The Blue Ridge Rangers Rides Again (Dr. Indie)

John Fogerty — The Blue Ridge Rangers Rides Again (Dr. Rock)

John Lindberg Trio (JLT) — Brand New Philosophy

Julian Plenti — Julian Plenti Is Skyscraper

Killer Clan of F.U.N. — Killer Clan of F.U.N.

Korta musikrecensioner LIII

Levon Helm — Electric Dirt

Lightning Bolt — Earthly Delights & Fuck Buttons — Tarot Sport

Lou Barlow — Goodnight Unknown

Megadeth — Endgame

Midaircondo — Curtain Call; Fabrizio Caccaimali — Kobolt Trees & Bubble Shield — My Raspberry Nights

Moderat Likvidation — Mammutation

Monsters of Folk — Monsters of Folk & Pete Yorn & Scarlett Johansson — Break Up

Dr. Indies notering om legendariska Motowns 50-års jubileum

Municipal Waste — Massive Aggressive; August Burns Red — Constellations; Caliban — Say Hello to Tragedy; Tenet — Sovereign & Job for a Cowboy — Ruination

Patterson Hood — Murdering Oscar

Pearl Jam — Backspacer

Porcupine Tree — The Incident & Lacuna Coil — Manifesto

Prefab Sprout — Let’s Change the World with Mu; David Sylvian — Manafon & The Flaming Lips — Embryonic

Progressiv rock från skivbolaget Record Heaven/Transsubstans Records

Riltons Vänner — Japanmix

Robbie Williams — Reality Killed the Videostar

Roger Rönning — Ingen kvinna ingen man

Simian Mobile Disco — Temporary Pleasure; Atlas Sound — Logos & Yacht — See Mystery Lights

Stella Rocket — To the Birds

Sunstorm — House of Dreams

The Big Pink — A Brief History of Love

The Black Crowes — Before the Frost/Until the Freeze

The Confusions — A Permanent Marker & Oholics — Disgraceland

The Donnas — Greatest Hits Volume 16

The Hidden Camera — Origin: Orphan

The West of Eden — Travelogue

Theodor Jensen — Tough Love

This Vision — This Vision

Twaang — The Third Dimension & Dark Angel

UFO — The Visitor

Vader — Necropolis; Behemoth — Evangelion & Yob — The Great Cessation

Vitalic — Flashmob; Maps — Turning the Mind & Bad Lieutenant — Never Cry Another Tear

Vivian Girls — Everything Goes Wrong

Yo La Tengo — Popular Songs