Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Musik

Patterson Hood — Murdering Oscar
B.B.B.B.

ATO/Ruth St

Handfast låtskriveri

Patterson Flood är under normala betingelser ledgestalten och låtskrivaren i gruppen Drive By Truckers, men har nu gett ut en soloplatta i eget namn. Som alltid har den väl redan satt igång en debatt om huruvida detta innebär slutet för Drive By Truckers eller inte, men hur det nu än är med den saken kan man inte bortse från att Patterson fått till en mycket bra platta som trots splittring eller inte är bra nog att skyla över den debatten. Precis som med Drive By Truckers är det i Americanan som Patterson Hood hittar sin huvudinspiration, men han kostar samtidigt på sig att göra några låtar som faller utanför ramen för Drive By Truckers vilket är skönt för det gör skivan ett högre existensberättigande.

Americana är ju musikstilen som som alltid är unik för amerikanskt musikliv, det är en blandform av musik där country får utgöra huvudingridiensen men där också rock och hos vissa hispanic-influenserna hittar in i musiken. Egentligen kan man använda vilken influens man vill men grunden brukar alltid vara countryn. Men faktiskt så frångår Patterson Hood också den grundregeln i vissa låtar där han tar steget fullt ut in i något helt nytt, ett sådant exempel är “Pride of the Yankees” där han istället får visa att han behärskar att både skriva och framföra balladmusik med popinslag. Men å andra sidan kompenseras sådana avsteg ganska omedelbart av äktcountrylåtar som “Granddaddy” där det inte finns minsta tvekan om var influenserna kommer ifrån. Också en låt som “Foolish Young Bastard” går samma väg och kan väl knappast beskyllas för att ha förlorat sina musikaliska rötter eller att vara otydlig i sin musikaliska profil.

I låtar som “Heavy And Hanging” får man som motvikt ta del av en betydligt råare och rockigare sida. Inte heller här finns väl någon tvekan varifrån han fått sin inspiration då upplägget och soundet på låten påminner en del om det Neil Young gjorde framför allt på 70- och 80-talet. Neil Young som för övrigt har betytt så mycket för genren genom flertalet av sina produktioner, att han knappast går att ens tassa runt.

Skivan kanske inte är ett under av influenser i övrigt och därför inte heller skivan som hela tiden överraskar, men den kompenserar detta med sjujäkla uppsättning låtar som får det mesta att komma på skam. Det märks att Patterson Hood inte är någon dussinkompositör, ibland dock kanske lite inåtvänd framför allt i musiken som här och där kan upplevas som återhållen. Men hav förtröstan detta är en skiva som i längden växer som en sufflé. Till sist kan i varje fall jag konstatera att i mitt tycke har skivan få döda punkter trots allt.

Det är på flertalet ställen en lågmäld skiva men som med en underbar kontroll på låtarnas avskalade arrangemang och motvikter i form av riv, ändå hittar fram till en balans och variation som gör den til den stora skiva det är. Låtarnas styrka ligger i att de hela tiden står där visserligen grovt tillyxade, men ändå med en finkänslighet som ger dem värdighet och stolthet på ett så där icke påklistrat sätt.

Så är du Neil Young-fan kan jag nog utlova en fest för örat om du inhandlar Patterson Hoods nya platta, en investering som alltså är väl värd sina pengar.

Starka låtar, riktigt bra arrangemang som är så där lagom avskalade och till sist både trogen sina rötter men också med förmågan att ta nya steg in i det nya gör denna skiva till den stora skiva den är. Visst traditionell och konservativ kalla det vad du vill, men trots det är den inte dessto mindre bra på grund av just det faktumet att den utgår från givna influenser men ändå gör något nytt av det. Att koka soppa på en spik kan ibland vara det svåraste då det ju genast finns mindre att spela på, väver man in nya influenser är ju saken biff redan där. Det är därför den svårare vägem som Patterson Hood har tagit, men samtidigt den modigare. För resultatet överraskar positivt i längden och det är knappast en dussinskiva som jag har inhandlat. 200 pix framstår som rena kapet för en högkvalitativ och njutningsfull produkt som denna. Men en negativ sak kan jag trots alla lovord framföra. Jag förtår inte hur man kan lägga den mest sorgliga och hemska låten först på skivan. “Murdering Oscar” som den heter är en låt med en väldigt rusig text. Hade jag varit producent, hade jag nog velat skona lyssnaren från den hemska texten genom att lägga den senare på skivan.

Dr. Da Capo

Musik

AK von Malmborg — Vår tids rädsla för AK von Malmborg

Blända — Minnesmissbruk

Broder Daniel — No Time for Us 1988–2004 & Army of Dreamers

Buddy & Julie Miller — Written in Chalk

Dead Weather — Horehound

Delbert McClinton — Acquired Taste

Dizzee Rascals — Tongue N Cheek

Drive-By Truckers — The Fine Print: A Collection of Oddities and Rarities 2003–2008

Echo & The Bunnymen — The Fountain

Elin Ruth Sigvardsson — Cookatoo Friends & Rebekka Karijod — The Noble Art of Letting Go

Fibes, Oh Fibes! — 1987

Health — Get Color & Every Time I Die — New Junk Aesthetic

Ian Hunter — Man Overboard & Mott the Hoople — Original Abum Classics & Roll Away the Stone: The Best of Mott the Hoople

Janne Bark — Bara en man

Jay-Z — The Blueprint 3

Jet — Shaka Rock

John Fogerty — The Blue Ridge Rangers & The Blue Ridge Rangers Rides Again (Dr. Indie)

John Fogerty — The Blue Ridge Rangers Rides Again (Dr. Rock)

John Lindberg Trio (JLT) — Brand New Philosophy

Julian Plenti — Julian Plenti Is Skyscraper

Killer Clan of F.U.N. — Killer Clan of F.U.N.

Korta musikrecensioner LIII

Levon Helm — Electric Dirt

Lightning Bolt — Earthly Delights & Fuck Buttons — Tarot Sport

Lou Barlow — Goodnight Unknown

Megadeth — Endgame

Midaircondo — Curtain Call; Fabrizio Caccaimali — Kobolt Trees & Bubble Shield — My Raspberry Nights

Moderat Likvidation — Mammutation

Monsters of Folk — Monsters of Folk & Pete Yorn & Scarlett Johansson — Break Up

Dr. Indies notering om legendariska Motowns 50-års jubileum

Municipal Waste — Massive Aggressive; August Burns Red — Constellations; Caliban — Say Hello to Tragedy; Tenet — Sovereign & Job for a Cowboy — Ruination

Patterson Hood — Murdering Oscar

Pearl Jam — Backspacer

Porcupine Tree — The Incident & Lacuna Coil — Manifesto

Prefab Sprout — Let’s Change the World with Mu; David Sylvian — Manafon & The Flaming Lips — Embryonic

Progressiv rock från skivbolaget Record Heaven/Transsubstans Records

Riltons Vänner — Japanmix

Robbie Williams — Reality Killed the Videostar

Roger Rönning — Ingen kvinna ingen man

Simian Mobile Disco — Temporary Pleasure; Atlas Sound — Logos & Yacht — See Mystery Lights

Stella Rocket — To the Birds

Sunstorm — House of Dreams

The Big Pink — A Brief History of Love

The Black Crowes — Before the Frost/Until the Freeze

The Confusions — A Permanent Marker & Oholics — Disgraceland

The Donnas — Greatest Hits Volume 16

The Hidden Camera — Origin: Orphan

The West of Eden — Travelogue

Theodor Jensen — Tough Love

This Vision — This Vision

Twaang — The Third Dimension & Dark Angel

UFO — The Visitor

Vader — Necropolis; Behemoth — Evangelion & Yob — The Great Cessation

Vitalic — Flashmob; Maps — Turning the Mind & Bad Lieutenant — Never Cry Another Tear

Vivian Girls — Everything Goes Wrong

Yo La Tengo — Popular Songs