Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Musik

Progressiv rock från skivbolaget Record Heaven/Transsubstans Records

Siena Root — Different Realities

Den progressiva rocken i Sverige handlar inte om den politiska rörelsen som utgör proggen utan här talar vi om musik som odlar influenserna från 70-talets engelska musik där namn som Genesis, Yes, King Crimson, Jethro Tull eller Emerson Lake Palmer bland namnen. Långa symfoniska rockakter som mixar diverse stilar och kunde närma sig hårdrocken. Men den svenska delen av progressiva rocken kan man säga både har vissa av sina rötter i den politiska proggens känslor och en aning i folkmusiken. Om man nu tar det lilla bolaget Record Heaven/Transsubstans Records så handlar det om svenska bra band inom en genre som vi på Blaskan inte fullt ut tagit hand om. Siena Root speglar sin musik i en stilenlig progressiv atmosfärisk känslostämning för att senare när de instrumentala partierna svepts undan få till det en mera hårdrocksinfluerad känsla i sången och i vissa melodiska arrangemang. Musiken är episk och har fruktbara drömska melodislingor som på något sätt bara sveper snyggt över de musikaliska landskapen. En intressant skiva som gör att jag vill utforska svenska progressiva rockens möjligheter. För man trodde nästan att det bara var The Flower Kings gjorde sådan musik i Sverige, så fel man hade. Bra är det i alla fall.

Magnolia — Falska vägar 2009 & Magnolia 2006

Jag måste tacka skivbolaget och Ronny Eriksson från bandet Magnolia att vi fick lyssna på deras musik. Den nya skivan med Magnolia liksom deras förra som utkom för tre år sedan är helsvensk bra bluesig progressiv psykedelisk rock som får mig att genat le. Jag hade inte trott att de fanns ett band som levererade så störtskön rock. Tidigare hade Dundertåget precis skapat sådan här specifik 70-tals rock i samma skola som November, Wasa Express osv. på deras debutplatta. Fast här ger sig Magnolia på den här vågen av rock man kan finna i bandets influenser, såsom Cream bland annat – och gör något alldeles eget av materialet. Den nya skivan är klart mognare och mera fulländad än deras förra. Även om båda skivorna är förträfflig progressiv rock med eleganta rockiga passager och svängiga gitarriffs som ger musiken pondus och en härlig känsla av glädje. Musiken Magnolia spelar på sin nya platta lockar mig att fördjupa intresset för hur svensk progressiv rock kan låta när den är som allra bäst. Ronny Eriksson är en säker och precis taktfull låtskrivare och sångare. Hans musik skulle kunna ha spelas in för 35 år sedan men det handlar om musik inspelat här och nu. Men resultatet blir en härva av nya ljudbilder, skicklighet instrumenthantering och tillika en suverän samling låtar. Njutbar Magnolia helt enkelt.

Gösta Berlings Saga — Detta har hänt

Bandet Gösta Berlings Saga strävar på med sin väldigt enkla musikaliska arrangemang men det gör inte att musiken nödvändigtvis lättsammare. Utan på ett plan är musiken abstrakt med små elektroniska ljudklipp som signalerar att Gösta Bergling Saga vill ha sin progressiva rock så att man kan tänja på gränserna. Det var ett litet ögonblick som jag tyckte att det fanns lite musikalisk nämnare med Änglagård eller Kaipa. Det beror på att Änglagårds egen Mattias Olsson producerade hela albumet. Det är en läcker ensemble som spelar musiken så att det ryker, fräser och ge oss glödgat järn fastän inbakad i mjukare inslag av dämpade girlanger med molntussar i en del låtar.

Abramis Abrama — Smakar söndag

Med ena foten i hårdrocken och andra i den sorts proggrock som skulle kunna i text/sång få självaste Pugh Rogerfeldt nog tänka sig sjunga med Abramis Brama. Jag har läst en del artiklar om bandet och förstår att de haft stort inflytande på dagens progressiva rockmusik. Och i så fall med all rätt. Det är skimrande rock som magiskt tillsluter alla mina sinnen; så att man går i dvala och bara sjunker in musiken. Det finns en låt som är tio minuter lång ”Med ont försåt” som ta mig tusan sveper genom kropp och märg. Så bra rockmusik, elektriskt, energisk och storslagen görs nästan aldrig i Sverige. Abramis Brama slår knock på direkten. Sådana rockplattor gör att jag aldrig någonsin kommer tveka på rockens kärlek och mentala styrka att få oss att ständigt må bra. Mera sådant tack.

Villebråd — Ultrarapid

Hur många begåvade band finns det egentligen inom progressiva rockens fält? Frågan måste ställas eftersom alla dessa artister från skivbolaget som vi fick har så stora talanger att ge oss tvättäkta svensk proggrock som både innehåller folkvisetoner och ett särklass skönt läte. Låtarna verkar kroka i sig varandra på ett sätt där musiken flyter ihop med ett svängigt vibrerande fundament där man kan bygga upp solida låtkonstruktioner. Hela skivan andas kärlek till musiken och framförallt låter det som om att spelglädjen infinner sig ordentligt. Ännu en skiva som jag kallar för magisk proggrock. Sänd ut det till hela världen nu, på en gång.

Musik

AK von Malmborg — Vår tids rädsla för AK von Malmborg

Blända — Minnesmissbruk

Broder Daniel — No Time for Us 1988–2004 & Army of Dreamers

Buddy & Julie Miller — Written in Chalk

Dead Weather — Horehound

Delbert McClinton — Acquired Taste

Dizzee Rascals — Tongue N Cheek

Drive-By Truckers — The Fine Print: A Collection of Oddities and Rarities 2003–2008

Echo & The Bunnymen — The Fountain

Elin Ruth Sigvardsson — Cookatoo Friends & Rebekka Karijod — The Noble Art of Letting Go

Fibes, Oh Fibes! — 1987

Health — Get Color & Every Time I Die — New Junk Aesthetic

Ian Hunter — Man Overboard & Mott the Hoople — Original Abum Classics & Roll Away the Stone: The Best of Mott the Hoople

Janne Bark — Bara en man

Jay-Z — The Blueprint 3

Jet — Shaka Rock

John Fogerty — The Blue Ridge Rangers & The Blue Ridge Rangers Rides Again (Dr. Indie)

John Fogerty — The Blue Ridge Rangers Rides Again (Dr. Rock)

John Lindberg Trio (JLT) — Brand New Philosophy

Julian Plenti — Julian Plenti Is Skyscraper

Killer Clan of F.U.N. — Killer Clan of F.U.N.

Korta musikrecensioner LIII

Levon Helm — Electric Dirt

Lightning Bolt — Earthly Delights & Fuck Buttons — Tarot Sport

Lou Barlow — Goodnight Unknown

Megadeth — Endgame

Midaircondo — Curtain Call; Fabrizio Caccaimali — Kobolt Trees & Bubble Shield — My Raspberry Nights

Moderat Likvidation — Mammutation

Monsters of Folk — Monsters of Folk & Pete Yorn & Scarlett Johansson — Break Up

Dr. Indies notering om legendariska Motowns 50-års jubileum

Municipal Waste — Massive Aggressive; August Burns Red — Constellations; Caliban — Say Hello to Tragedy; Tenet — Sovereign & Job for a Cowboy — Ruination

Patterson Hood — Murdering Oscar

Pearl Jam — Backspacer

Porcupine Tree — The Incident & Lacuna Coil — Manifesto

Prefab Sprout — Let’s Change the World with Mu; David Sylvian — Manafon & The Flaming Lips — Embryonic

Progressiv rock från skivbolaget Record Heaven/Transsubstans Records

Riltons Vänner — Japanmix

Robbie Williams — Reality Killed the Videostar

Roger Rönning — Ingen kvinna ingen man

Simian Mobile Disco — Temporary Pleasure; Atlas Sound — Logos & Yacht — See Mystery Lights

Stella Rocket — To the Birds

Sunstorm — House of Dreams

The Big Pink — A Brief History of Love

The Black Crowes — Before the Frost/Until the Freeze

The Confusions — A Permanent Marker & Oholics — Disgraceland

The Donnas — Greatest Hits Volume 16

The Hidden Camera — Origin: Orphan

The West of Eden — Travelogue

Theodor Jensen — Tough Love

This Vision — This Vision

Twaang — The Third Dimension & Dark Angel

UFO — The Visitor

Vader — Necropolis; Behemoth — Evangelion & Yob — The Great Cessation

Vitalic — Flashmob; Maps — Turning the Mind & Bad Lieutenant — Never Cry Another Tear

Vivian Girls — Everything Goes Wrong

Yo La Tengo — Popular Songs