Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Show

Owe Thörnqvist — Mr. Boogieman: Tack & Hej

Scalateatern 19 september

Owe Thörnqvist.Det intressanta är hur åldrad publiken blivit och vilken värdemätare på hur länge denna vitala scenunderhållare hållit på med sin musik. Owe Thörnqvist är 80 år gammal och har varit aktiv i nära 60 år som artist. När vi slussas in i själva innandömet av det allra heligaste – själva scenen där vår hjälte strax skall beträdda scenen. Owe Thörnqvist är den perfekta scenartisten – professionell ända in i själen och han verkar vara superglad åt att få underhålla oss. På mer än tre timmar håller Owe Thörnqvist låda med en suverän mix av anekdoter kring sitt långa artistliv plus en rad med mer eller mindre oanständiga historier instoppad mellan musiknumren. Jag kan inte tänka mig någon annan artist som verkligen gjort så många klassiker man kommer ihåg. Owe Thörnqvist har underhållit säker många genrationer av människor som växt upp med många av öronhängena som Owe Thörnqvist släppt i mängder. Men det viktigaste med Owe Thörnqvist är det som den djupt älskade och saknade Lennart Persson skrev i sin kanske sista text i Sonic om den nya boxen med Owes samlade verk: ”Han var först, störst och bäst.” Den artikeln finns i sin helhet återgivet i själva programmet till showen. Det är precis så som Lennart Persson skriver – Owe Thörnqvist var mannen som via sitt arbete på Svenska Amerika-linjen plötsligt mötte en värld av ny musik. Doo-wop, Rhythm’n blues, soul, tidig rock och kanske västindisk musik som vår hjälte sedan förförde med svenska versionen av det hela, väl förankrat i våra svenska traditioner. Man kan lugnt säga att Owe Thörnqvist var först på plan med rockmusik. Det är vad jag vill att han skall hyllas för. En värdig avslut på en lång karriär som han nu avslutar på ett snyggt sätt på Scala-teatern. Owe Thörnqvist tillhör samma genration som Hasse & Tage och gjorde studentrevyer innan han tog steget ut till underhållningsvärlden fullt ut. Att han tog det steget kan vi skatta oss lyckliga för. En bättre show kan du knappast tänka dig idag får uppleva från et så stor artist. Owe Thörnqvist inser jag nu att han faktiskt är lika bra på ordformuleringar som självaste mästaren på området, Povel Ramel.

Owe Thörnqvist.Det är full fart rakt igenom showen, det finns inga döda punkter någonstans. Det enda möjliga invändningen var nog att slutet möjligtvis skulle kunna avrundas lite tajtare. Men den randanmärkningen kan du strunta i. Owe Thörnqvist bjöd på sina alla klassiska hits du kan tänka dig, och allting serverades med ett suveränt band som var riktigt bra. Det enda som förvånade mig var att Owe Thörnqvist stoppade in ett allmänpolitiskt inlägg mitt i showen, men det störde mig naturligtvis inte alls på något sätt. Utan allt detta blev snarare som ett naturligt förlopp i själva showen. Som avslutning måste jag säga att jag är lycklig över får vara en de som sett Owe Thörnqvists kanske sista show någonsin.

4 @@@@

Musik

AK von Malmborg — Vår tids rädsla för AK von Malmborg

Blända — Minnesmissbruk

Broder Daniel — No Time for Us 1988–2004 & Army of Dreamers

Buddy & Julie Miller — Written in Chalk

Dead Weather — Horehound

Delbert McClinton — Acquired Taste

Dizzee Rascals — Tongue N Cheek

Drive-By Truckers — The Fine Print: A Collection of Oddities and Rarities 2003–2008

Echo & The Bunnymen — The Fountain

Elin Ruth Sigvardsson — Cookatoo Friends & Rebekka Karijod — The Noble Art of Letting Go

Fibes, Oh Fibes! — 1987

Health — Get Color & Every Time I Die — New Junk Aesthetic

Ian Hunter — Man Overboard & Mott the Hoople — Original Abum Classics & Roll Away the Stone: The Best of Mott the Hoople

Janne Bark — Bara en man

Jay-Z — The Blueprint 3

Jet — Shaka Rock

John Fogerty — The Blue Ridge Rangers & The Blue Ridge Rangers Rides Again (Dr. Indie)

John Fogerty — The Blue Ridge Rangers Rides Again (Dr. Rock)

John Lindberg Trio (JLT) — Brand New Philosophy

Julian Plenti — Julian Plenti Is Skyscraper

Killer Clan of F.U.N. — Killer Clan of F.U.N.

Korta musikrecensioner LIII

Levon Helm — Electric Dirt

Lightning Bolt — Earthly Delights & Fuck Buttons — Tarot Sport

Lou Barlow — Goodnight Unknown

Megadeth — Endgame

Midaircondo — Curtain Call; Fabrizio Caccaimali — Kobolt Trees & Bubble Shield — My Raspberry Nights

Moderat Likvidation — Mammutation

Monsters of Folk — Monsters of Folk & Pete Yorn & Scarlett Johansson — Break Up

Dr. Indies notering om legendariska Motowns 50-års jubileum

Municipal Waste — Massive Aggressive; August Burns Red — Constellations; Caliban — Say Hello to Tragedy; Tenet — Sovereign & Job for a Cowboy — Ruination

Patterson Hood — Murdering Oscar

Pearl Jam — Backspacer

Porcupine Tree — The Incident & Lacuna Coil — Manifesto

Prefab Sprout — Let’s Change the World with Mu; David Sylvian — Manafon & The Flaming Lips — Embryonic

Progressiv rock från skivbolaget Record Heaven/Transsubstans Records

Riltons Vänner — Japanmix

Robbie Williams — Reality Killed the Videostar

Roger Rönning — Ingen kvinna ingen man

Simian Mobile Disco — Temporary Pleasure; Atlas Sound — Logos & Yacht — See Mystery Lights

Stella Rocket — To the Birds

Sunstorm — House of Dreams

The Big Pink — A Brief History of Love

The Black Crowes — Before the Frost/Until the Freeze

The Confusions — A Permanent Marker & Oholics — Disgraceland

The Donnas — Greatest Hits Volume 16

The Hidden Camera — Origin: Orphan

The West of Eden — Travelogue

Theodor Jensen — Tough Love

This Vision — This Vision

Twaang — The Third Dimension & Dark Angel

UFO — The Visitor

Vader — Necropolis; Behemoth — Evangelion & Yob — The Great Cessation

Vitalic — Flashmob; Maps — Turning the Mind & Bad Lieutenant — Never Cry Another Tear

Vivian Girls — Everything Goes Wrong

Yo La Tengo — Popular Songs