Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Roman

Orhan Pamuk — Oskuldens museum

Norstedts 2009

Orhan Pamuk.Finns få författare som gjort Istanbul till sitt litterära område och inmutat historier som alltid berättas med den omgivande miljön som tillhör metropolen Istanbul. Dessutom berättar han om en händelse, ett giftermål och en kärlekshistoria vid sidan om den tillkommande bruden. Det roliga är att Orhan Pamuk till sist griper in i romanen alldeles själv för att korrigera och rätta till det som berättas med närhet men ändå svalt distanserad från själva händelsernas epicentrum. Handlingen tilltar sig i mitten av 70-talet då Kemal, en rik affärsman till en handelsfamilj skall efter ha studerat i USA återvända till Istanbuls affärsliv. Han är på gång att förlova sig med Sibel och skall satsa på en framtid med en likasinnad kvinna. Då händer det där som icke skall få hända, att Kemal möter den unga släktingen Füsun, en avlägsen släkting som är fattig och arbetar i en modern väskaffär. Deras gemensamma häftiga förälskelse leder till åtrå och vansklig besattenhet. Men trots det fortsätter planeringen med själva förlovningen. Det blir ett mäktigt triangeldrama värdigt vilken intellektuell såpa som helst. Men Orhan Pamuk, värdig nobelpristagare, förankrar sin roman i ett stadigt fundament som håller litterärt utan att man läser den som både försöker förmedla en känsla av 70-talets Istanbul, hur det kändes att leva där och hur smakerna, dofterna och vyerna kunde få dess stadsbor att vidga sina perspektiv på sin omgivning och en roman om kärlek, särskilt hur kärleken ställer sig i vägen för det vi uppfattar vara klokhet. Det blir oftast en frontalkrock mellan visdomens klarsynthet som skall ge oss stabilitet medan kärleken irrationellt drar med oss till helt andra värden i livet. Där känslorna kan formulera en varmare och kärleksfullare värden där vi utvecklar våra sinnen. Och gör oss själva hela som människor, tack vare den emotionella kraften kärleken påverkar våra sinnen. Det är detta sinne Kemal och Füsun kämpar för att få fungera i en dömande omgivning. Det är där i den beskrivningen av den förbjudna kärleken som Orhan Pamuk är som bäst i. Dt är detta som lockar åtminstone mig att fortsätta läsa för att se vad som händer med romanens myller av människoöden och den gripande kärlekshistorien som gör romanen till ett stort konstverk helt i den sanna andan författaren skriver sina böcker, sann mot sig själv och mot oss läsare.