Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Roman

Vibeke Olsson — Sågverksungen

Libris 2009

Vibeke Olsson.Jag har tidigare haft vissa problem med att läsa Vibeke Olssons romaner, särskilt som en del av hennes böcker kändes vara skrivna på ett sätt som jag tror attraherar kvinnor. Jag placerade henne gärna bredvid en författare som Marianne Fredriksson. Båda skrev gärna böcker om antika händelser som jag inte riktigt kunde gripa tag i eller ens beröras av, på något sätt. Det resulterade i att jag slutade läsa Vibeke Olsson och lät henne vara under minst 20 års tid. Men nu läser jag äntligen en roman som jag kan applicera något på och förstå berättelsen rakt igenom. ”Sågverksungen” är en bra roman som handlar om arbetarrörelsens första sammandrabbning med svenska överheten. Den stora sågverksstrejken 1879. Den strejken blev ett nederlag då landshövdingen och skogspatronerna använde sig av armén och hot för att ge sig på vanliga arbetare. Dagens borgerliga regerings förfäder utnyttjade som vanligt maktens medel för att knäcka vanliga arbetar med familjer som vägrade se sina familjer svälta. 1879 blev också signalen till att arbetare började organisera sig trots hot från maktens borgare och kungahus. Romanen visar hur solidariteten mellan vanliga människor föddes både vid strejken och efter den. Vräkningar och urusla löner sätter människor under press. Men arbetarnas lojalitet till varandra och solidariteten mellan sig kan inte skildras bättre än så här i romanen. Bokens centrala karaktär är den snart elvaåriga flickan, som kallas för Bricken. Hon är ensamma barnet sedan hennes lillebroder dött vid unga år. Det som är kanske en liten anomali i boken är hur kärleksfull familjen är. Hennes föräldrar har en så djup kärlek till varandra. Pappan älskar sin hustru, han svär inte längre, slutat supa, mest på grund av vad han sett spriten ställa till med. Men det känns lite krystat över hur förstående pappan är, han hyser åsikter att kvinnor skall rösta, mannen borde skämmas när han slår sin familj, läs framförallt kvinnan i fyllan,. Det är naturligtvis helt rätt. Men är det inte den moderna kvinnan Vibeke Olssons egen moderna uppfattning – att alla borde ha tänkt så, redan under 1800-talet. Men visst ligger tanken om kvinnliga rättigheter på kant då rösträttsrörelse, kvinnorörelsen och demokratins tankeföreställningar klev fram i storstäderna. Men jag känner att Vibeke Olsson nästan skapar en idyllisk utopisk modern arbetarfamilj som passar mera författaren än den tiden. Så fint var det inte alltid. För hur hårt livet än ter sig för vår hjältefamilj så kan jag inte tro att det bara blir glädje och kärlek i varje ansats av tråkigheter. En för idyllisk känsla infinner sig. Det blir en litterär konstruktion mera än verklig realism.

Ungefär att det hela blir vad författaren önskar att det borde vara så i arbetarfamiljerna, men inte nödvändigtvis att det kanske fungerade så. Men visst fanns det kärlek till barn och föräldrar, men min invändning blir att jag tror att Vibeke Olsson mera läser in sina egna drömmar i tanken på den fina familjen som trots motgångar ändå har varandra i alla fall.

Detta är ändå randanmärkningar i marginalen därför att romanen lyfter fram ljuset i livet och visar upp att mänsklig humanism ändå existerar i mörkret. För ur mörkret skall vi stiga upp i ljuset och få del av framtidens sköte som det sig bör. Det är både myten och visionen för arbetarklassens rörelse som blev självaste fundamentet för socialdemokratins inledande mål. Att demokratiskt erövra samhället åt dess arbetande människor med kollektiva erfarenheter. Den kollektiva erfarenheten förstår aldrig liberaler som alltid hänvisar till individen allena. En allena är vi nästan aldrig, vi ingår alltid kollektiv på ett eller annat sätt. Romanen är den bästa arbetarskildring jag anser vi fått se på många år – helt i klass med Ivar Lo Johanssons bästa statarromaner från 30-talet. Klassisk proletärlitteratur i modern mening – som berättar om vår historia men sett ur dagens uppdaterade glasögon och kan ändå behålla en historisk kontext. Det sådant jag hellre läser och ger mig någonting. En lärorik psykologisk välavvägd roman från en författare som kan om hon vill.