Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Konst

Moderna Museet: Dali Dali med Francesco Vezzoli

Salvador Dali.Pablo Picasso och Salvador Dali är de två konstnärer som tillsammans med Andy Warhol utgör delar av våra populärkulturella referenspunkter vi alla nog har lite till mans. Därför är utställningen med Dali ett naturligt sätt att presentera honom för en ny ung publik och visa hur Dalis version av surrealism både kunde smältas ned till ren populärkultur medan man samtidigt upphöjde surrealismen till en filosofisk lekfullare verklighet. Salvador Dali.Det är ett underbart tilltag att låta en nyskapande yngre konstnär såsom Francesco Vezzoli låta sina stora bilder som utgörs av parafraser på filmaffischer där han stoppat in sitt eget porträtt eller lånad sitt namn – allting blir lite av surrealistisk metakonst. Men utställningen passar in i helheten och det blir konstnärlig underhållning på högre medvetandes nivå.

Sådant borde vi kunna få uppleva lite mera inom utställningsvängen.

Konstakademien: Annorlunda Verkligheter — Elina Merenmies, Nina Roos, Mari Sunna, Anna Tuori

Fyra finska konstnärer som jag inte känner till eller sett deras verk fast de tillför min upplevelse av det finns hopp för modern konst, trots min tvekan till att den nya konsten verkligen orkar eller kan ge mig en total upplevelse längre. Hoppet väcks när Nina Ross serie tavlor ”Observations” väcker mig ur slummern och får mig att inse att ”The Another Side II” tillexempel öppnar snyggt med en man tittar på en bild av ett barn. En spegeleffekt som ger begreppet dualism eller mera kanske kluven personlighet ett mera bredare perspektiv. Det är liten bild på mannen/barnet som vilar på en färgfond bestående gråvit beige botten. Hennes andra tavlor ur serien ”Observation” innehåller ett trädplank med smal springa som man titta igenom, om man så önskar - ”Watched” är titeln på tavlan. Hennes verk är oerhörd stiliserad men faktum gjort på ett enkelt konstruerat sätt. Det är inte så abstrakt konst utan faktiskt fullt begriplig anser jag nog. Elina Merenmies målar surrealistiska porträtt målad med kraftfull tuschpenna. Effektivt målat och riktigt intressant konst att beskåda. Anna Tuoris stora oljemålningar passar mig allra bäst ändå. Magiska bildvärldar förvandlar konsten till en helhetlig upplevelse, Med andra ord en levande utställning med bra konst.

Kulturhuset: Alessandra Sanguinetti

Alessandra Sanguinetti.Hela fotoutställningen verkar sökt och alltför trist stiliserad så att ingenting lämnas till fantasin, även om fotografen försöker lura oss att det handlar om en mera spontan verklighetsflykt där två unga kusiner Guillermina och Belinda iscensätter olika poser och bilder från litterära eller lekfulla fantasier. Visserligen skall de vara på de unga kusinernas villkor. Vi får följa deras tid mellan barndomens stadium fram till det unga vuxna flickans villkor. En kusin är tjock medan hennes vackra smala kusin till slut blir mamma, en ung mamma i ett slitet ruffligt ställe i Argentina. Men ändå får jag den stillsamma tanken, eftersom hennes bilder inte berör mig på någon punkt blir allt som jag ser på låtsas, lite fejk liksom. En liten kul fotografisk lek mellan de två kusinerna liv och lekar fram till vuxenlivets stelbenthet. Men jag kan inte ta utställningen på fullaste allvar därför att fotografierna inte lever upp till någonting. Man ser bara döda bilder och döda bilder intresserar mig inte, oavsett konstnärens blodiga allvar och konstnärliga visioner. En av de där utställningarna jag kan klara mig utan.