Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Symfonisk pop

Air — Love 2

Air — Love 2.Franska duon Air fortsätter att skicka iväg sina rymdsignaler i den musikaliska känsla som både Jean-Michel Jarre, Vangelis och till och med stunder så suktar man lite efter Pink Floyd, för det finns väldigt mycket Pink Floyd i deras låtar. Men inte fullt ut kanske men det doftar onekligen lite cool rymdpop om Airs musik. Nicolas Godin & Jean-Benoit Dunckel är de två unga gamla männen som har gjort luftig pop sedan debuten 1998 på albumet ”Moon Safari”. De mesta har jag alltid tyckt om och vill gärna lyfta fram bandet när jag känner att de behöver lyftas fram. Men det är nog knappast något det här bandet egentligen behöver, reklam för sig, alltså. Air tillhör nog snarare indiepopens små prinsar/gunstlingar sedan minst tio år tillbaka. Air som också på plattan tar hjälp av en trumslagare; Joey Waronker förstärker allting på plattan med att skapa ett djup med sina trummor. Synt och trummor, sköna vibrerande slingor som möter upp varandra utan att tappa konceptet. Air trollar fram låtar som man aldrig kan få nog av. Det är subtil musik, liksom flödar fram utan att man ser något direkt förändras. Air är vitt, ulligt molnigt band som låter allting materialiseras ur ett urberg. Granit, sten och kisel får formas till ren puritan diamantgnister. Tolv låtar med skiftande innehåll och förmedlar stämningar man känner av, om dina antenner som registrerar känslosträngar vars styrka är tillräckligt frekvent på linjen. Bra musik förgås inte skulle ordspråket kunna lyda. Air släpper kanske inga musikaliska bomber längre men direkt tar sig Air in i varje man och kvinnas veka hjärta. Air skapar musik som gärna vill förmedla kärlekens språk till oss lyssnare, kanske till och med nyförälskade par kan fördjupa kärleken ännu bättre med Airs musik. Plattan ”Love 2” är med andra ord riktigt bra.

Air — Talkie Walkie

Air — Everybody Hertz

Air — Pocket Symphony