Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Musik

Bob Log III — My Shit Is Perfect
B.B.B.

Voodoo Rhythm Records

His Shitmusic Is Perfect

Egentligen är Bob Log III en hel omöjlighet. Jag menar, tänk dig en kille i en flygarhjälm som täcker hela skallen där han i visiret har tryckt in en telefon som han använder som mick för sången, samtidigt som han spelar akustisk gitarr som är mickad att låta som en elektrisk/akustisk och där två fottrummor och en trummaskin är rytmen som spelar en så traditionell musik som blues som du aldrig har hört den förut. Bluesvänner tar sig nog ibland för pannan men faktum är att karln är en frisk fläkt med sitt nyskapande i en annars ganska utvecklingsovänlig musikstil. Den enda förmildrande omständigheten är väl att samtidigt som han naturligtvis experimenterar hej vilt, så har han andra foten i det traditionella också han. Men en frisk fläkt är han och hans plattor har hittills varit en hejdlös össymfoni med bluesen som botten och en sjujävla förmåga att skruva till allt. Den nya skivan är inget undantag, tvärtom bekräftar den Bob Log III som en nytänkare och som en traditionalist på en och samma gång.

Bob Log III själv beskriver sin musik som ett gitarrdansparty och inget epitet kan bättre beskriva vad det handlar om. Ett jävla gung och musikaliskt sett en blandning av det traditionella och det nyskapande där hans speciella sång som alltså kablas ut genom en telefon, gör att det låter burkigt och sammanpressat. Att han använder fot och trummaskin är också det allt annat än traditionellt men bidrar till hans speciella sound.

På den nya plattan lite ekivokt döpt till My Shit Is Perfect, är musiken återigen i centrum. Det är stötig, stökigt, svängigt, dängigt och det enda man kan göra är att skaka höften som aldrig förr. För sitter man stilla till den här musiken är man fastspikad i golvet.För grundläget för den här plattan är bop till you drop. Men det är inte bara en kompakt vägg av ös som möter lyssnaren, här lämnas utrymme åt lite nyanser också. I en låt som “Mr. Sis Boom Bah” visar han i musikaliska uttryck hur mycket deltabluesen har betytt för hans egna musikaliska utveckling. Artister som t ex Mississippi Fred McDowell har betytt allt och mer också för Bob Log III. Så det är knappast någon slump att Bob kostar på sig att flirta med en av sina egna idoler i lite gitarrorgier som bara anstår en bluesman.

Men det finns ett och annat problem som kanske bör beskrivas. Efter en stund kan det uppstå en viss mättnadskänsla där det hela blir lite jämntjockt utan att det sticker ut allt för mycket. Det blir därför lite svårare att engagera sig mer än så där lagom vilket känns lite tomt och synd. Den känslan drar nog dessvärre ner slutresultatet som ändå landar på en hederlig och välförtjänt trea.

Svänger det gör det, smiskar det gör det och stångas gör det också. Men det känns trots det en aning stillaståend här och där. Men som sagt i stort en bra platta som borde röna nöjda miner när den öppnas upp på julafton. Så rocka tomten i år, köp Bob Logs nya platta till kusinen eller syskonet. Det kan inte gå fel när allt kommer omkring. Blir dom inte lyckliga lär en lönnfet, rödklädd snubbe tacka er för workoutmusiken och så får ni behålla en platta med bluesglöd som räcker långt.

Vad kan bli roligare än att se en mytologisk, överviktig och rödstinn gubbe rocka så mycket fett att de flesta rockband får otillåtet hög konkurrens?

Svaret blir ju naturligtvis inget, så se till att julen rockar i år.

Dr. Da Capo