Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Indiepop

Markus Krunegård — Prinsen av Peking & Lev som en gris dö som en hund

Markus Krunegård — Lev som en gris dö som en hund.Återigen släpper Laaksos sångare Markus Krunegård två suveräna soloalbum, vilket man klart kan se som den logiska fortsättningen på hans första soloalbum ”Markusevangeliet”. (Se nedre relaterad länk) Dessutom är dessa två skivor faktiskt minst lika bra också. Båda skivorna har lite olika karaktärer i den musikaliska inramningen. ”Prinsen Av Peking” glider över olika känslomässiga stämningar där musiken skiftar i moll och i ett tonläge till uppsluppenhet. Texterna är livsfunderingar och hans lyrik bättre än förra debutplattan. Jag läser av den andra skivan ”Lev Som En Gris Dö Som En Hund” till den mera stolliga, sköna lekfulla plattan i musik och innehåll. Det är enkla popiga arrangemang; men ändå stil- och formsäkra plattor, som fångar in den emotionella stämning väl, som Markus Krunegård vill tydligt framförhålla, eller åtminstone tolkar jag skivornas olika känslor, ljuspunkter och markörer på så sätt i hans texter och musik. På skivornas omslag kan vi se Markus Krunegård stå med en skärmmössa, i samma stil som Lenin hade en gång i tiden. Bakgrunden är tydligen stadsmiljö vid mörkrets infall. Den andra bilden på omslaget föreställer en barhuvad Markus Krunegård i en stadsbild på en gata, förmodligen sommarkväll, kan man anta. Båda omslagen ramar på något sätt in skivornas tankebilder på något sätt som jag inte kan peka på eller definiera på ett övertygande sätt.

Markus Krunegård — Prinsen av Peking.Det är två skivor som plockar fram Markus Krunegårds själsliga inre tankeliv – men jag gissar att man inte skall dra några växlar och tro att det är så här Markus Krunegård är som perosn eller verkar se livet för tillfället. Jag gissar att det är fragment av Markus Krunegårds tankar som han målar upp på skivan och det är lika mycket skådespeleri i lyriken. Markus Krnegård är en fullblodsartist som har en numera unikt sätt att fördjupa svenska indiepopen genom att han skapar starka och poetiska symboler i sina texter. Även om jag tycker hans lyrik är mera direkt än till exempel vad Kent skriver i dag eller Border Daniel skrev för några år sedan. Kan jag ändå inte låta bli beundra Markus Krunegårds förmåga att få sina texter att hela tiden snyggt beskriva sina tankar – hans osvikliga förmåga att klä sina ord i starka rader. En envishet finns det på skivan som lägrar sig över skivornas koncept, om det finns något koncept vill säga? Men det spelar mindre roll, utan vad jag vill ha sagt är att Markus Krunegård är en god berättare som har en envis mörk romantik som vilar över de båda skivorna. Man kan säga att Markus Krunegård äger min värld och det är hos Markus Krunegård jag allra helst vill befinna mig hos. Därför att han berättar om hur kärleken kan vara eller hur den kan ta sig i livet. Skivan fick mig att tänka på de olika relationerna med olika kvinnor i livet varit. Två av de bästa skivorna i år.

Markus Krunegård — Markusevangeliet