Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Färgbok

Titel: Stanley Gibbons Stamp colour Key

Titel: Stanley Gibbons catalogue part 2 Austria & Hungary

Titel: Godis åt Folket

Författare: Thomas Hedlund & André Persson

Titel: SamarNytt • Samlarförbundet Nordstjärnans medlemstidning (tidskrift nog)



Finns ingen herr chefredaktör eller kritikchef som har större humor än min, Tidningen Kulturens Guido Zeccola. Jag bad om recensionsexemplar av den mest färglösa boken som kan oppbringas av nu aktuella, om anledning än som framkommer nedan. Han skickar ”Godis åt folket” bra titel av Thomas Hedlund och André Persson. På Anletsboka föreslog än skaparen Patrik Hörberg envetet Liza Marklund som den som bringar den mest färglösa på svenska, åtm. kanské det mest lösfärgade. Författaren och superkritikern Fabian Kastner visste hört om vad en någon BTJ-katalogens lakoniska recensent fått säga om någon bok ”Språket är en glanslös vardagsprosa” & ”Författaren är pensionerad tandtrollsläkare” & ”Allt min källa förtäljer är att det rör sig om en regional talang från Kalixtrakten.” Tyvärr, eller till all tur saknas titel för den.

Det är den stora ironien med herr Zeccolas bokval som är omistlig, boken om så mycket granna grälla karameller och idel alla godsaker i boken, om hur de snöar över oss i sockervärlden, sött enahanda, lite stärkelse, men hur mycket det än stod om granna saker, är det inte mer än fängslande fakta om gott blir gott blev gott blivit gott vara gott är gott, icke dömt illa, om smak som är icke annat än smakligt sinne, och karameller, har de endast ibland baksida, aldrig alltid. Det skall ock än erkännas, faktamängd finns i boken. Var det Marie Antoinette som varnades att folket inte har bröd, utbrast hon i förvåning, men ge då bakelser åt dem. ”Bakelser åt folket”. ”Färg åt moderna folket”. Och liv i böckerna.

Jag ville ha den mes färglösa boken som kontrast till det jag också skulle skriva om, nämligen Stanley Gibbons Stamp Colour Key, omtalade åberopade färgliknaren. När man läser in deras kataloger, framför mig här deras nya Stanley Gibbons Part 2 - Austria & Hungary, men gäller även en massa andra sådana där bra kataloger, när färgbenämningarna så många i angivet, vete påfåglarna ibland vilken färg ens märke ifråga har bland varianter vinga hjärna lyft pincettnopp. Då är en färgliknare, färgkarta med rätta oaktat och påfunna färgnyanser intill på sin plats, vet jag även om jag lyckades finna min österrika 6 Kreuzer 1854 värt tusentals pund hundrafemtio år senare idag. Färgliknaren och katalogen till hjälp lovar det, men sedan anger en Michel-katalog en annan karminfärg istället som inte stämmer in, så vet ändå inte säkert sedan. Behövs då ännu en Michel-färgliknare för att man skall veta ännu mindre? Plus karameller, men skålen är idel tom. Katalogen är färgrik så det förslår, så grant är det inte ens i karamellbutiken mera, eller tidigare. Färgliknaren är aningen knapp ändå anser jag. Och jag har min årliga vitdepression en tid vid varje nytt snöfall när det förra smultit innan. Grön mark vete jag utropa för istället. Jag vill även till gråa Skåne, eller Blekinges urskog hälsa på, se färgen där.

Hade tänkt mig nu efter tio år, med färgliknaren recensera experimentellt. För ett decennium sedan fick jag en märklig bok lite som en måttstock att läsa och veckla ut veckla upp, dög inte mycket för snickeri måtta men var rolig att skriva om och den lämnade jag hos poetkumpanen Ehrlekrona, och recensionen finner jag icke mer. Vore igen varit roligt och hög tid att skriva om böcker som inte är böcker, och ha en den mest färglösa bok som kontrast. Nu kom jag ändå så av mig i allt, så låter denna recension leva ett förförsöksliv på kommande, något som skall pocka på vidare, mera.

Läser även nu tidskriften SamlarNytt som det är svårt att finna någon recension av, när blev den då någonsin det, denna Samlarförbundet Nordstjärnas medlemstidning medla. Kanské ett tips även för herr Patrik Hörberg, verkar ha ett outtalat tema om det granna, och en grannlaga intervju av mig med experten Manfred Stier som icke talar om färger ändå.

Sedan vet jag inte heller om det låter bättre att säga karamell eller godsak, i romaner, undrat på det flera gånger tidigare.

Stefan Hammarén