Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

NYTT

Vi har så sakteliga börjat med Blaskans blogg

Bloggen hittar du här - Blaskans blogg


Blaskan finns även på Facebook

Blaskan på Facebook

Kåseri

Flugornas herre och Robinson Kruse

Jag har läst böckerna Robinson Kruse och Flugornas herre som bygger på det likartade konceptet överlevnadsäventyr på en öde ö. Jag har gjort en jämförande analys av dessa två böcker utifrån den människosyn som framgår. De stora frågeställningarna som jag får efter att ha läst böckerna är följande: hur klarar människor sig på en öde ö samt hur förhåller människor sig till naturen? Men trots att böckerna bygger på samma övergripande idé skiljer sig de två överlevnadsäventyren åt. Den ena boken bygger på rationalitet, kreativitet, uppfinningsrikedom och samarbete medan den andra boken bygger på irrationalitet, maktspel, anarki, diktatur och destruktivitet. Robinson Kruse är till en början ensam och tänker rationellt och agerar oftast efter en plan. I Flugornas herre är det barn från sex år till tonåringar som hamnar i sjönöd. En stor skillnad mellan barnen i Flugornas herre och Robinson Kruse är att Robinson Kruse har en framförhållning som inte finns hos de flesta av de barn som beskrivs i Flugornas herre.

En förklaring till detta kan vara att barn är just barn och att de inte tänker längre än vad näsan räcker, även om det fanns ett fåtal barn som försökte tänka efter innan de agerade. Men trots att Kruse var vuxen var han som ett barn på det sättet att han inte hade upplevt så mycket innan han hamnade skeppsbruten på en öde ö. Dessutom var han bortskämd, lat och ganska omogen. Det kan också vara så att samhällsklimatet var annorlunda när Robinson Kruse skrevs vilket gör att boken färgas av ett rationalistiskt och förnuftigt tankesätt. Med tanke på att författaren, Daniel Defoe, levde under 1700-talet då upplysningsepoken med dess förnuftiga ideal var dominerande i Europa, verkar den tolkningen rätt sannolik. Robinson Kruse är som en traditionell vetenskapsman som systematiskt testar olika idéer och stegvis kommer fram till hur han bör lösa de problem som uppstår under hans vistelse på ön. Flugornas herre skrevs efter andra världskriget och under det kalla krigets dagar vilket kan ha satt sina spår på författarens sätt att tänka. Människosynen skiljer sig markant i de två böckerna — i Robinsson Kruse är människan rationell och kan utvecklas från att vara vilde till civiliserad, i Flugornas herre är människan irrationell, passionerad, vild och våldsam.

Man kan även se två skilda utvecklingstendenser hos de två berättelserna där Robinson Kruse kännetecknas av en civilisationsprocess där den mörka vilden, Fredag, räddas av Robinson Kruse och utvecklas från en vilde och kannibal till en civiliserad människa. Detta kan förvisso tolkas som en rasistisk tanke att vita människor uppfostrar svarta vildar att bli västerlänningar. Detta tycker jag dock är en felaktig slutsats eftersom civilisationen har funnits på många andra ställen än i västerlandet, exempelvis i Kina och i mellanöstern. Att civilisationen försämrades i Kina och i mellanöstern beror inte främst på yttre krafter som den onda vita mannen, utan på inre omständigheter såsom isolationism och hybris. Dessutom var det så, under den tiden, att vita västerländska människor var mer civiliserade än vad människor i Afrika var. Anledningen till det var dels tillfälligheter och dels en större öppenhet där influenser från utlandet via handelsresor skapade en stor dynamik i det europeiska samhället. Det skulle ha kunnat vara tvärtom. Dessutom är det inget som motsäger att även vita människor har varit vildar. I Robinson Kruse betonades detta genom bokens beskrivningar av ociviliserade och ohyfsade pirater som inte agerade mycket bättre än vad de färgade vildarna gjorde. Sedan får vi inte glömma att Robinson Kruse räddade Fredags liv och att detta ledde till att Kruse blev Fredags herre. Det var främst Fredag som propsade på att kalla Kruse herre. När Fredag senare räddade Kruses liv betraktade Kruse Fredag som en vän och inte som en tjänare eller slav. En annan viktig detalj är att Kruse var noga med att bestämma på ön eftersom det var han som var först på platsen och att det var han som hade byggt upp det mesta som fanns på ön. Det är då inte konstigt att han ville bestämma, särskilt inte med tanke på att Fredag och de skeppsbrutna från Spanien och England till en början var främlingar. Ju längre tiden gick desto mer jämlika blev Kruse och Fredag.

I Flugornas herre fanns det ingen självklar ledare som kunde visa upp sina prestationer såsom Robinson Kruse kunde göra då han efter att ha varit ensam fick sällskap av andra människor. Barnen valde sin ledare utifrån en snäcka som fungerade som en visselpipa när möten tillkallades. Redan från början fanns det en stor minoritet som inte ville rätta sig efter ledaren, men som inte vågade göra något annat, förrän ett annat barn på allvar började utmana ledaren. Genom tillfälligheter och lyckade jaktturer lyckades utmanaren manövrera ut den förnuftiga ledaren som hade en väldigt förnuftig rådgivare. Rådgivaren kunde inte själv utses till ledare på grund av sitt utseende, han var alldeles för tjock och klumpig. Detta förstod rådgivaren, Nasse, som istället såg till att få inflytande via ledaren. Men genom irrationell skräck och rädsla för det främmande skapades en trygg gemenskap genom vilda danser och tranceartade jaktturer som ledde till att barnen fick ordentlig mat, gemenskap och trygghet. Detta blev viktigare än att bygga hyddor, planera och att försöka hålla en tråkig eld vid liv, en eld som var förutsättningen för att de överhuvudtaget skulle bli räddade. Man kan se detta som en motsatt utvecklingstendens till den som finns i Robinson Kruse. I Flugornas herre ser vi en förvildningsprocess där civiliserade regler och demokratisk organisering byts ut mot mystiska riter och myter om stora farliga odjur som kunde blidkas genom offergåvor.

I Flugornas herre är miljön något främmande och farligt, där faror lurar i mörkret. I Robinson Kruse är miljön något som går att använda till sin egen fördel och till sin egen överlevnad. Man kan även se en glimt av äganderättstraditionen i Robinson Kruses rättigheter till sin egendom på ön. I Flugornas herre saknas denna äganderätt, där är det djungelns lag som råder, den starkaste har äganderätten. Ett exempel på det är hur de vilda barnen anser det vara rätt att sno Nasses glasögon för att därmed behärska den viktiga resursen — elden. Kruse strävar efter att leva i samklang med naturen medan de vilda barnen inte tänker sig för utan sätter eld på ön utan någon tanke på att fruktträden brinner upp. Detta är ett kortsiktigt tänkande som kan relateras till dagens kvartalsekonomi där kortsiktiga ekonomiska vinster i vissa fall går före långsiktiga miljömässiga förutsättningar.

Dessa två böcker ger en bra bild av mänskligheten eftersom de kontrasterar mot varandra och ger därmed en mer nyanserad bild av hur mänskligheten verkligen är. Utan att relatera böckerna till varandra tenderar böckerna att bli mindre verklighetstrogna eftersom både framgångssagan Kruse och mardrömsscenariot Flugornas Herre är överdrivna och alltför inriktade på en viss del av mänskligheten. Människan är både rationell och passionerad, beroende på situationen och på vilka människor man väljer att titta på. Flugornas herre och Robinson Kruse symboliserar styrkan i de två perspektiven pessimism och optimism. Det behövs pessimister för att upptäcka och identifiera de faror och hot som existerar i vår tillvaro medan optimister behövs för att hitta lösningar på de faror och hot som pessimisterna har identifierat. Om världen befolkas enbart av pessimister kommer jorden att gå under genom självuppfyllande profetior eftersom alla människor är duktiga på att hitta problem, men är helt värdelösa på att hitta lösningar. Men om världen istället befolkas av optimister kommer jorden att gå under eftersom ingen är tillräckligt vaksam och kritisk för att kunna upptäcka de faror som hotar. De optimistiska ser bara det positiva och kan därmed missa de varningstecken som föregår en katastrof. Världen behöver både pessimister och optimister. För att garantera både pessimism och optimism är demokrati och yttrandefrihet ett måste.

Defoe, Daniel: Robinson Kruse, svensk läraretidnings förlag, Stockholm, tjugosjunde upplagan, 1955 (1719–1722)

Golding, William: Flugornas herre, Bonniers, 1983 (1954)

Fredrik Runebert

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #5 2003

Gäst-
skribenter

Flugornas herre och Robinson Kruse (av Fredrik Runebert)


Calcismo i Milano (av Thommy Sjöberg)

Stefan Hammarén

Maran och gracehoppet


Stefan Hammarén — Konservöppnare Bok

Essäer

H.G. Wells romanvärld

Ben Elton

Kåserier

Charles Lamb

Trängselavgifter

Konst

Lennart Aschenbrenner på Waldermarsudde

Kultur

Klubb Mondo

Politik

Världens mörkaste tillstånd

USAs politiska orientering

En liten artikel om islam

Mer om Afghanistan

Svensk-Koreanska föreningen

Böcker

Korta bokanmälningar III

Musik

A Tribute to Ramones — We’re a Happy Family

Buddaboys — Lost Peoples Areas

Florence Valentin

GES

Historien om Journey

Musikkrönika — REO Speedwagon

Musiktidskriften Bang

Retro — Barclay James Harvest

Sonata Arctica — Winterheart’s Guild

The Neptunes

Filmer

På TV

TV-serier II

Mat & Dryck

Talisker 10-årig whisky