Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blaskan — Din tidning på webben!

NYTT

Vi har så sakteliga börjat med Blaskans blogg

Bloggen hittar du här - Blaskans blogg


Blaskan finns även på Facebook

Blaskan på Facebook

Bokrecension

Maran och gracehoppet

Åter igen ett stycke från James Joyces Finnegans Wake nu The Ondt and the Gracehoper, av Mario Grut, där som nu av samma karl som översatte, gjorde Ann Livia Plurabella svensk, som dessvärre sågades av undertecknad i Blaskan n:r 3, nu kan Maran och gracehoppet göras på samma grund, inte ens de enklaste snuttar från Finnegans Wake vill bli svenskt, möjligtvis som det ger sig lite bättre den här gången, utgiven på Ellerströms förlag, och berättelsen är knappa sex sidor, med noter under en halv sida (10 st.), och efterordet på tre sidor. Berättelsen glimtar till ibland i sin halvt blyga fräckhet, bygger på och är en förvrängd text av den gamla berättelsen om den fittiga myran och den slappa gräshoppan, så här kan det låta:

”… eller kom med fräckförslag till Floh och Lus och Bi och Vespatilla om att leka fittut och fisdamm och antennis och rövaraskarröva och ha insekts med honom, med snablarna mot hans gluggar och hans lagg mot deras luggar, men allt soklatiskt i ätbarhet under lagerlöf och flyggfang. Med känselsprutt kunde han spelevinka till sig med böjmuskler, slutmuskler, tryckmuskler, sträckmuskler…”

Och sträckläsning till stjärtmuskulaturens känning medföljer lagt trycksvärtans slutliga pöl, nej inte som jag har ett original framför och tillhanda här, men gracehoppet är inte Joyce. Om detta blev för mycket av försvenskning, men åter med något ordagrant skulle melodien inte gå att rekonstruera, men blir det ens rätt melodi, tycker liksom mest att denna svenska lyser för mycket av översättning och måhända begränsas av Gruts förmåga till diktning. Därtill som jag läste Maran och gracehoppet för en tid sedan, men efter en månad hade jag glömt om jag hade läst den, när boka ånyo plötsligt dök upp i en pappershög, jag kunde blott erinra mig om en misstanke, alltså om en bok inte lämnar mer spår i mig, måhända flyter texten förbi ner i ett så onödigt hav. Fick läsa halva texten, alltså tre sidor innan jag kom ihåg den. Jag håller än på syrsan, den står ut utan att veta ordet av innan den hamnar hos en mjuk snäll man som redan fastnat och klämts ihjäl mellan allt sitt textobekvämt i blockbyggandet.

Stefan Hammarén

Blaskan på MySpace


Blaskan


Senaste numret av Blaskan


Sök på Blaskan

Blaskan #5 2003

Gäst-
skribenter

Flugornas herre och Robinson Kruse (av Fredrik Runebert)


Calcismo i Milano (av Thommy Sjöberg)

Stefan Hammarén

Maran och gracehoppet


Stefan Hammarén — Konservöppnare Bok

Essäer

H.G. Wells romanvärld

Ben Elton

Kåserier

Charles Lamb

Trängselavgifter

Konst

Lennart Aschenbrenner på Waldermarsudde

Kultur

Klubb Mondo

Politik

Världens mörkaste tillstånd

USAs politiska orientering

En liten artikel om islam

Mer om Afghanistan

Svensk-Koreanska föreningen

Böcker

Korta bokanmälningar III

Musik

A Tribute to Ramones — We’re a Happy Family

Buddaboys — Lost Peoples Areas

Florence Valentin

GES

Historien om Journey

Musikkrönika — REO Speedwagon

Musiktidskriften Bang

Retro — Barclay James Harvest

Sonata Arctica — Winterheart’s Guild

The Neptunes

Filmer

På TV

TV-serier II

Mat & Dryck

Talisker 10-årig whisky