Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Film

The Imaginarium of Doctor Parnassus

Regi: Terry Gilliam

Terry Gilliam.Filmens bärande historia har sina brister på grund av att grundhistorien inte griper tag i mig tillräcklig – det är en historia man sett förut i andra sammanhang inom konsten. Dr. Parnassus (Christopher Plummer) som åtrådde evigt liv, gjorde ett vad med självaste djävulen, välspelat och under fyndigt av Blaskans eviga hjälte Tom Waits. Vadet gick ut på om inte Dr. Parnassus skaffar själar åt djävulen så kommer hans förstfödda dotter att vid 16 års ålder hamna hos Djävulen i hans eviga brinnande helvete. Dr. Parnassus åker omkring i en teatervagn och spelar upp ett drama där besökarna kan få sig ett livs resa i just Parnassus eget huvud uppfyllt. Passagen sker via en magisk spegel. Den går in i ett magiskt fantasiland som också kan ses som en pendang till Dantes helvete eller Swedenborgs synsätt om att varje död individ får sitt eget privata helvete eller himmel. Många som går in i magin får möta sin dröm eller doktor Parnassus vision om andras drömmar. Problemet med filmen är den brist på en bra historia gör att filmen delvis faller ihop, rent storymässigt medan de scenografiska scenlösningarna är magnifika liksom det visuella bildspråket är rent av magiskt. Men det blir lite för mycket av kulisser över filmen och vissa drömlösningar är givetvis grafiskt snygga så att filmen får en visuell storslagenhet vilande över sig. Särskilt idén att när man träder in i spegeln kunde man delvis uppleva klassiska teaterkulisser som man förr hade på gamla teatrar. Det blir lite av kasperteater eller klassisk Laterna Magica som Terry Gilliam får till det i den visuella delen av hans nya film.

The Imaginarium of Doctor Parnassus.Men det kan bli lite för mycket av chimärer, illusioner och fantasier vilket drar ut på filmens berättande tonläge och det förtar filmens känsla av styrka och poetisk drama. Nu blir filmens eventuella samhällskritik mot konsumtionssamhället dolt under lager av lager av kulisser. Historien tar inte form utan blir bildpoetisk yta plus att Terry Gilliam lånar från sina egna filmer och en del scener får lite av hans medverkan av Monty Pytons klassiska stildrag när man beskådar filmens detaljer var för sig. En film som vill skildra en intressant historia men vars bärkraft som grund tappar sin form och transformeras som film till en poetisk berättelse av bilder mera än fysisk djup i botten. Jag vill nog kalla filmen för en bildsatt surrealistisk transportsträcka där bilderna blir kvar men har inget bakom bildflödet att exponera till oss åskådare utan filmen är tom på inre meningar och mest en ytlig vacker tavla. Lite av filmens högtorgskonst fastän med skickligare konstnär som utför tavlan komposition.

@@

Musik

Abramis Brama — Smakar söndag

Alicia Keys — The Element of Freedom

Amerie — In Love and War & Mary J. Blige — Stronger with Each Tear

Bernt Rosengren Quartet — I’m Flying

Bosque Brown — Baby

Daniel Gilbert — New African Sports, Soul, Café Club № # 1

Duff McKagan’s Loaded — Sick

Eels — End Times

First Band from Outer Space — The Guitar Is Mightier Than the Gun

Gatans Lag — Låt mig stanna tre dagar i himmelen innan Djävulen vet att jag är död & Propagandhi — Supporting Caste

Ironville — Welcome to Ironville & Brothers of End — The End

ISIS — Wavering Radiant

Joel Alme — Waiting for the Bells

Jupiter Society — Terraform

Kris Kristofferson — Closer to the Bone

Lita Ford — Wicked Wonderland

Local Natives — Gorilla Manors

Maskinen — Boys II Men; Raekwon — Staten Go Hard Vol 1 & Rakim — The Seventh Seal

Mastodon — Crack the Skye

Ringo Starr — Y Not

Skriet — Skriet

Sonic Syndicate — Love and Other Disasters

Taken by Trees — East of Eden & Jaqee — Kokoo Girl

The Bear Quartet — 89 & Mattias Alkberg — Nerverna

The Carpet Knights — According to Life

Them Crooked Vultures — Them Crooked Vultures

Tom Waits — Glitter and Doom Live; Swordfishtrombones & Rain Dogs

Transatlantic — The Whirlwind

Vampire Weekend — Contra

Vic Chesnutt — At the Cut

Yeasayer — Odd Blood