Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Heavy Metal

Lita Ford — Wicked Wonderland @@

Lita Ford.Lita Ford har mer eller mindre slumpat bort sin karriär för att spela kritvit stel krystat heavy metal utan sväng i gitarren, Varenda skiva på 80-talet blev mest utflykter i tomma gester och poserande luftgitarrövningar. Jag kan inte tänka mig en mera felaktig utveckling av Lita Ford, sanningen är att hon verkade glömt bort hur man gör snygg, farlig och blixtrande punkig rock som Lita Ford faktiskt kunde skapa i Kim Fowleys egen skapelse The Runaways, Lita Fords kollega Joan Jett kunde fortsätta att göra bra delikat tuff rock även efter The Runaways sorti ut ur musiken. Lita Ford satsade istället på dyrbar glamhårdrockig gitarrhjälterock. Lita Ford — Wicked Wonderland.Men hon blev mest ännu en i raden av totalt intetsägande artister i samma skola såsom Poison eller Cindarella. Bara det räcker för att jag skall dra åt mig öronen och istället sätta på något tungt och maffigt på min stereo. Lita Ford är tillbaka från många års tystnad med en skiva som är lite bättre än de tidigare galenskaperna hon spelade in. Visst känns musikens produktion tuffare och låtarna är lite tyngre. Men även om allt börjar bra med en tung saftig biff till låt; så återkommer hon ganska snart med sina lika enerverande utslätade hårdrockslåtar som bara känns patetiska och dessutom mycket väl skulle kunna spelas in på 80-talet, om inte ljudet vore så modern som det låter på plattan – skulle jag nog kunna missta mig på skivans ålder. Den är inspelad idag fast låter som om tiden stått stilla. Ibland kan det vara en fördel om tiden inte förändrat musiken eller artisten, om det vill säga handlar om en intressant och bra artist. Då kan musiken liksom artisten åldras värdigt. Men i Lita Fords fall blir det mest brister, tristess och tråkig hårdrock. En platta hon skulle ha väntat med att ge ut tills Lita Ford haft bättre skrivet material att prångla ut på skivmarknaden. Den här skivan är mest en sörja av allt det dåliga du kan finna i hårdrocken.

Musik

Abramis Brama — Smakar söndag

Alicia Keys — The Element of Freedom

Amerie — In Love and War & Mary J. Blige — Stronger with Each Tear

Bernt Rosengren Quartet — I’m Flying

Bosque Brown — Baby

Daniel Gilbert — New African Sports, Soul, Café Club № # 1

Duff McKagan’s Loaded — Sick

Eels — End Times

First Band from Outer Space — The Guitar Is Mightier Than the Gun

Gatans Lag — Låt mig stanna tre dagar i himmelen innan Djävulen vet att jag är död & Propagandhi — Supporting Caste

Ironville — Welcome to Ironville & Brothers of End — The End

ISIS — Wavering Radiant

Joel Alme — Waiting for the Bells

Jupiter Society — Terraform

Kris Kristofferson — Closer to the Bone

Lita Ford — Wicked Wonderland

Local Natives — Gorilla Manors

Maskinen — Boys II Men; Raekwon — Staten Go Hard Vol 1 & Rakim — The Seventh Seal

Mastodon — Crack the Skye

Ringo Starr — Y Not

Skriet — Skriet

Sonic Syndicate — Love and Other Disasters

Taken by Trees — East of Eden & Jaqee — Kokoo Girl

The Bear Quartet — 89 & Mattias Alkberg — Nerverna

The Carpet Knights — According to Life

Them Crooked Vultures — Them Crooked Vultures

Tom Waits — Glitter and Doom Live; Swordfishtrombones & Rain Dogs

Transatlantic — The Whirlwind

Vampire Weekend — Contra

Vic Chesnutt — At the Cut

Yeasayer — Odd Blood