Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Rock

Vic Chesnutt — At the Cut @@

Vic Chesnutt.Det känns lite märkligt att lyssna på Vic Chesnutts sista album eftersom han gick bort på juldagen 25 december 2009. Han och jag var även årskamrater – båda är vi födda 1965. Skillnaden är att Vic Chesnutt råkade ut för en bilolycka vid 18 års ålder. Han hamnade i rullstol resten av sitt liv. Men Vic Chesnutt lät inte sådant förhindra honom från att börja med en musikalisk karriär genom att spela gitarr och börja spela in egna låtar. Det är tack vare REM:s ständiga låtskrivare/frontman Michael Stipe som gav hans låtar en chans och producerade Vic Chesnutts första två album och såg till att ett tributalbum kom till stånd 1996 med Madonna, Smashing Pumpkins och REM, naturligtvis. Vic Chesnutt — At the Cut.Den skivan var min inkörsport till Vic Chesnutts melodiska värld. Vic turnerade även under flera omgångar i USA med Blaskan-bekante Kristin Hersh och haft indiestorheter som Elf Power och Lambchop som sina kompband under tidigare år. Man kan lugnt säga att Vic Chesnutt haft rejäl uppbackning och blivit något mera än en angelägenhet för amerikanska indie/undergroundhimlen under årens lopp. Men så har Vic Chesnutts sista album kommit ut sedan en del månader tillbaka. Han har hjälp av producenten Howard Bilerman och Guy Piocciotto hjälper till med vissa arrangemang när det stråkar och andra instrument. Ett gediget kompband och Vic Chesnutt hjälper till ordentligt att få fram skivan. Men tyvärr är det en skiva som saknar utstrålning och bra låtar som griper tag i mig så som han alltid gjort förut. Vic Chesnutt når inte fram den här gången till mitt hjärta, på grund av att låtarna är lite för anonyma för att bära upp hela konstruktionen av toner, ackord och emotionella känslor. En skiva som går på maximalt halvfart. Plattan blir för långsam och tempot varierar för lite. Svagare konturer på sångerna helt enkelt som aldrig riktigt har kraft och tyngre partiklar inom sig. Tyvärr måste jag skriva så om en sann hjältes sista platta – men det återstår om vi nu får uppleva en renässans för arkivutresningar när det gäller Vic Chesnutts musikaliska arv?

Musik

Abramis Brama — Smakar söndag

Alicia Keys — The Element of Freedom

Amerie — In Love and War & Mary J. Blige — Stronger with Each Tear

Bernt Rosengren Quartet — I’m Flying

Bosque Brown — Baby

Daniel Gilbert — New African Sports, Soul, Café Club № # 1

Duff McKagan’s Loaded — Sick

Eels — End Times

First Band from Outer Space — The Guitar Is Mightier Than the Gun

Gatans Lag — Låt mig stanna tre dagar i himmelen innan Djävulen vet att jag är död & Propagandhi — Supporting Caste

Ironville — Welcome to Ironville & Brothers of End — The End

ISIS — Wavering Radiant

Joel Alme — Waiting for the Bells

Jupiter Society — Terraform

Kris Kristofferson — Closer to the Bone

Lita Ford — Wicked Wonderland

Local Natives — Gorilla Manors

Maskinen — Boys II Men; Raekwon — Staten Go Hard Vol 1 & Rakim — The Seventh Seal

Mastodon — Crack the Skye

Ringo Starr — Y Not

Skriet — Skriet

Sonic Syndicate — Love and Other Disasters

Taken by Trees — East of Eden & Jaqee — Kokoo Girl

The Bear Quartet — 89 & Mattias Alkberg — Nerverna

The Carpet Knights — According to Life

Them Crooked Vultures — Them Crooked Vultures

Tom Waits — Glitter and Doom Live; Swordfishtrombones & Rain Dogs

Transatlantic — The Whirlwind

Vampire Weekend — Contra

Vic Chesnutt — At the Cut

Yeasayer — Odd Blood