Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Debatt

Nyttiga idioter

Det var en gäng ett gäng på 349 människor som kallade sig “parlament”. Dessa människor påstod sig repressentera något de kallade “medborgarna”. Genom att ta beslut som de inte tillfrågat medborgarna om och genom att inte ens nämna hur de skulle komma agera i vissa frågor i det valet där dessa parlamentariker blev invalda i parlamentet skapade de en egen liten klass som man inofficiellt kallade “vi som bestämmer”.

Till saken hörde att dessa diminutiv tjänade rätt bra med pengar så de var helt nöjda med att få buttfucka de kretiner som kallades medborgare. Att de beslut de tog ibland var rent katastrofala för landet där denna snuskklubb drog fram struntade man fullkomligt i, tjänar mer än de flesta bara kan drömma om så är man ju viktig intalade man sig själva. Med denna självklara rätt trallade man fram genom tillvaron.

En dag dök en ny chans upp, ett bortglömt illdåd minsann, en missgärning från historiens mer kryptiska utmarker. Ett land som inte längre existerade skulle nu brännmärkas för folkmord och anledningen var ju naturligtvis att dessa stackare som hade utsatts för dessa illdåd för cirka hundra år sedan av landet som inte längre fanns, nu bodde i det landet där snuskklubben härskade och att dessa kunde generera röster. Men vojne vojne man hade inte merparten av rösterna med sig för att kunna genomdriva denna nya idé, så vad göra?

Motståndarna till idén hade en del problem, en del av deras repressentanter gjorde som de själva ville. Genom att locka över dessa nyttiga idioter kunde man ju kanske göra två flugor på smällen. Om man först lockade över dessa nyttiga idioter till sin sida med motiveringen att det var rätt att brännmärka landet som inte längre fanns så kunde man dels sätta käppar i hjulet på de som var sådana dumskallar att de hade “fel” åsikt och samtidigt göra deras arbete omöjligt genom att genomdriva något de inte ville ha. Sagt och gjort, under falska förespeglingar lockade man så över de nyttiga idioterna som villigt gjorde som man kommit överens om och genast stod de dummaste med brallorna vid knävecken. Nu kunde de inte längre bestämma själva och de kunde inte heller driva sin egna linje som inte ville hunsa det stackars landet som skulle brännmärkas för något som andra i landet som inte längre fanns hade ställt till med. Ekvationen gick ut! De nyttiga idioterna hade inte bara sålt ut sina egna, de hade skapat en kris med landet som inte hade gjort det som parlamentet nu sade att de hade gjort.

Trodde du att detta var en saga? You Wish! Dessvärre är det rena sanningen då det som kallas riksdagen (eller ska jag kalla den riskdagen?) den 11/3 lyckades med det omöjliga. Med några överlöpares hjälp lyckades Svensk socialdemokrati tillsammans med miljöpartiet och vänstern slå världsrekord i stupiditet. För att säkra röster från Armenier boende i Sverige som inte glömmer vad deras folk utsattes för av det Ottomanska riket 1915-1916, lyckades man rösta igenom att brännmärka Turkiet, ett land som bildades ur spillrorna av det Ottomanska riket, för folkmord och skapade därmed en diplomatisk kris. Men varför gnäller jag så? Är det inte rätt att fördöma folkmord? Visst tusan är det det! Men det är inte där felet ligger så frågan är felställd, istället borde den lyda: Kan man fördöma ett land för beslut som togs i ett annat land trots att de två delvis är samma land? Enligt diplomatiska principer blir svaret på den frågan “Nej” och inget annat. Har vi t ex fått höra anklagelsakter mot Polska regeringsrepressentanter eller medborgare för förföljelse av Polska judar utförda av Tyskar under andra världskriget? Nähä inte det. Har det anförts anklagelser mot enskilda ryssar eller Ryska regeringspersoner för deras inblandning i Gulag-politiken eller tvångsförflyttningarna med massdöd som följd mot oliktänkande under Sovjettiden? Inte det heller, trots att hanteringen pågick så sent som på 1970-talet! Varför har inte detta gjorts då? Jo, Sovjetunionen finns inte längre och därför kan ingen ställas till svars för handlingar utförda av ett land som inte längre finns, i det Polska fallet beror det på att landet helt enkelt var ockuperat och därför kan i varje fall inte deras politiska repressentanter ställas inför rätta vare sig de samarbetade eller ej! I det sista exemplet kan däremot enskilda personer ställas inför rätta för sina förehavanden, men detta har av olika skäl aldrig inträffat i just Polen.

Men Turkiet är ju annorlunda! De är ju turkar för det första, för det andra ska man inte tro att man kan springa och gömma sig bakom det faktumet att det Ottomanska riket utgjorde fler länder än Turkiet inte och för det tredje kan det ju generera röster till en vänster som för länge sedan har tappat det kollektiva perpektivet på det mesta.

För hade den vilsna vänstern haft just perspektiv, hade man snart upptäckt att vad som är en grundprincip och en hållning gentemot makthavare som i bland var med “på den gamla goda tiden” i Sovjetunionen också måste vara en likadan princip gentemot Turkiet där inte ens någon som var med om folkmordet ens är i livet längre. Med deras logik borde vi alltså brännmärka Rysslands nuvarande statsledning, kom ihåg att Putin faktiskt var högt uppsatt inom KGB under Sovjettiden, och vår utrikespolitiska lycka skulle vara gjord, eller skulle det möjligtvis inte bli olycka med indragna oljeleveranser som följd? I det fallet är alltså samma vänster förvånansvärt tysta.

Det finns bara en slutsats man kan dra av det inträffade. Dra ner brallorna på den hycklande vänstern med sossarna i spetsen för att visa vilka dubbelmoralister de är, och se till att de “nyttiga idioterna” som repressenterar borgerligheten men valde att rösta med vänsterns idiotförslag skaffar sig nya jobb. Jag har nämligen inget förtroende kvar för idiotliberaler som väljer att försvåra Sveriges utrikespolitik eller som föredrar att rösta med andra debila dårar som inte förstått att de historiska slutsatserna måste se lika dana ut vare sig förrövarna heter Sovjetunionen eller Turkiet. Att de inte förstår att man inte kan klandra ett land för vad ett numer icke-existerande land tog för beslut den där gången 1914, är däremot något jag för länge sedan lärt mig att förstå. För i Socialdemokratins taktiska värld, där dårskap är det normala och det normala undflyende eller icke-befintligt, kan sådana här förslag skapas titt som tätt. När man dessutom har hjälp av Lars Ohly, då kan allt inträffa och det är det som man nu har bevisat för i varje fall mig.

Dr. Da Capo

Musik

Angie Stone — Unexpected

Annie — Don’t Stop

Babian — Hälften dör av fetma

Big Jeff Bess — Tennessee Home Brew

Björn Skifs — Da capo

Black Rebel Motorcycle Club — Beat the Devil’s Tattoo

Bruket — En annan klass

Dark Tranquillity — We Are the Void

Efterklang — Magic Chairs

Fear Factory — Mechanize

First Aid Kit — The Big Black & the Blue

Freedom Call — Legend of the Shadowking

Gamma Ray — To the Metal

Hästpojken — Från där jag ropar & Moto Boy — Lost in the Call

John Hiatt — The Open Road

Joni Mitchell, James Taylor & Phil Ochs — Amchitka: The 1970 Concert That Launched Greenpeace & Joanna Newsom — Have One on Me

Joseph Foster — Graphic as a Star

Josh Rouse — El Turista

Korta musikrecensioner LV

Laura Veirs — July Flame

Massive Attack — Heligoland & Hot Chip — One Life Stand

Midlake — The Courage of Others

Neil Young — Dreamin’ Man Live 92

Owen Pallett — Heartland & Four Tet — There Is Love in You

Overkill — Ironbound & Rage — Strings to a Web

Peter Gabriel — Scratch My Back

Raggare: Rockballaderna som smälte Sverige

Royal Republic — We Are Royal (Dr. Da Capo)

Sade — Soldier of Love

Shout Out Louds — Work

The Graviators — The Graviators

Vivian Girls — Everything Goes Wrong