Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Svensk indiepop

Hästpojken — Från där jag ropar @@@

Moto Boy — Lost in the Call @@@

Hästpojken — Från där jag ropar.Skäligt fortsätter bandet Hästpojken med att förlösa oss lysnnare med sina små detaljer som bandet stoppar in varje låt - låtar som bandet knappast målar med det bredaste färgskalorna. Utan penslar lite färre bombastiska inslag utan har istället mutat in ett harmoniskt anslag i musiken. Hästpojken låter inte så där stort och mäktigt som deras förre medlem Joel Alme; släpper loss på sitt nya soloalbum (Recenserad i förra dubbelnumret). Jag vill hävda att Hästpojken snarare får till det en lättsam ton, men textmässigt borrar bandet djupare än förra plattan, åtminstone tycker jag att det känns så vid närlyssningen av nya plattan. Martin Elisson sjunger lite desperatare och får till det på en rakare sätt. Martin Elisson betonar sina låtar på ett bra och tydligt sätt. Resten av gruppen med Adam Bolméus i spetsen med sin gitarr förtydligar sina markörer så att musiken växer fram, lite långsamt, evolutionärt istället för revolutionärt. Hästpojkens nya platta är klart svagare än debutalstret. Nu gör bandet enbart hög, kompentent rock, men lite av deras gamla själ saknas i ett annars helt okej album.

Moto Boy är Oskar Humlebos alter ego, där han fortsätter att göra manisk okej pop på engelska med små trevliga indiepoplåtar som lätt kan intagas utan problem för oss indieälskare. Nu är jag kanske ingen övertygad fan av hans nya album men den kan slå utomlands och i Sverige, om skivan lindas in och värnas på rätt sätt. Smått belastade med små charmiga hitlåtar som kanske kan få tonåringar att bli nöjda igen. Musik som man inte tar på fullt allvar utan låter musiken smälta som karameller i munnen. Det låter rätt, är rätt och har kredd inom indiescenen Moto Boy vet vad han gör när hans andra album tittar fram ur trollkarlens hatt. Skivan gillar jag dock ändå eftersom den har nya fräscha infallsvinklar och känns klar med vad Moto Boy vill med sin musik. En lagom jämn indiepopplatta.

Musik

Angie Stone — Unexpected

Annie — Don’t Stop

Babian — Hälften dör av fetma

Big Jeff Bess — Tennessee Home Brew

Björn Skifs — Da capo

Black Rebel Motorcycle Club — Beat the Devil’s Tattoo

Bruket — En annan klass

Dark Tranquillity — We Are the Void

Efterklang — Magic Chairs

Fear Factory — Mechanize

First Aid Kit — The Big Black & the Blue

Freedom Call — Legend of the Shadowking

Gamma Ray — To the Metal

Hästpojken — Från där jag ropar & Moto Boy — Lost in the Call

John Hiatt — The Open Road

Joni Mitchell, James Taylor & Phil Ochs — Amchitka: The 1970 Concert That Launched Greenpeace & Joanna Newsom — Have One on Me

Joseph Foster — Graphic as a Star

Josh Rouse — El Turista

Korta musikrecensioner LV

Laura Veirs — July Flame

Massive Attack — Heligoland & Hot Chip — One Life Stand

Midlake — The Courage of Others

Neil Young — Dreamin’ Man Live 92

Owen Pallett — Heartland & Four Tet — There Is Love in You

Overkill — Ironbound & Rage — Strings to a Web

Peter Gabriel — Scratch My Back

Raggare: Rockballaderna som smälte Sverige

Royal Republic — We Are Royal (Dr. Da Capo)

Sade — Soldier of Love

Shout Out Louds — Work

The Graviators — The Graviators

Vivian Girls — Everything Goes Wrong