Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Konsert

Depeche Mode @@

Förband: Nitzer Ebb @@@

Globen 31 januari

Depeche Mode gör sin mest habila roll som konsertband på svensk scen på väldigt länge och jag kan knappast tänka mig en mera sövande konsert än Depeche Mode 2010. Till och med förbandet Nitzer Ebb lät mycket bättre än huvudbandet; den här gången.

Nitzer Ebb.Nitzer Ebb hade full speed på sin konsert rakt igenom och varje låt hade hög oktanhastighet vilket gjorde bandet bättre än vad jag kunde tro. Fast Nitzer Ebb lät bra för att ha varit borta från scenen, åtminstone borta ur min synvinkel. Gruppen släppte en platta för ett tag sedan och deras konsert som förband knyter samman flera låtar men jag saknar flera gamla givna hitar. Men problemet är att bandet låter bra och har full fart på scenen. Jag tycker ändå att bandet inte kommer till rätta på Globen - av den enkla anledningen att Nitzer Ebb är knappast är något arenarockband utan fungerar bäst på mindre rockklubbar. Jag har sett bandet tidigare på mindre spelplatser, då deras musik fungerar bra, därför att det ger deras tunga industrisyntmusik full effektiv verkan och man kan verkligen studsa och dansa till deras musik. Första gången var 1986 och andra gången var det vid något tillfälle under 90-talet - då jag såg bandet live. Då älskade jag deras musik. Nu nickar man lite lagom till deras musik. En okej spelning.

Depeche Mode.Katastrofen kom med huvudbandet Depeche Mode. De inledde konserten med en urtrist svag låt från deras senaste och kanske mest misslyckade platta på väldigt länge - Sound Of The Universum. Det fanns andra skäl till varför jag tyckte att konserten blev trist som en grå betongvägg i valfri förort i miljonprogrammet. Bandet mixade med långsamma nya låtar, lite up tempo och som en klar miss med alltför många pianoliknande ballader - vilket sänkte konsertens fart ännu några grader. Depeche Mode hade två fundamentala tråkiga saker som förstörde de mesta för mig. Först den envisa trumslagaren som sabbade de mesta av redan givna låtar. Det kunde man tona ned eller kraftfullt reducera från hela konserten. det andra misstaget var att Martin Gore förstörde mycket med sin rockgitarr. han ville leka rockgitarrist och det tillförde inte konserten ett dugg. Utan snarare tvärtom; hans spel lät fult och buckligt i de flesta låtar han envisades med att spela i. Jag vill inte ha gitarr på bandets mera rena syntlåtar då det inte passade in i sammanhanget. På avslutade "Personal Jesus" blev det en värdig låt då man här fick in bluesen mitt i musiken. Då får gärna Martin Gore spela gitarr för min del. Men bara i vissa låtar vilket han borde hålla sig till.

Balladerna kunde säkert vara mäktiga men när Martin Gore sjunger som om det vore Anthony & Te Johnson som spelade istället utan att man fick något mera känsla av det, blir jag tveksam till det förfarandet. Jag blev mest uttråkat av bandets konsert. En tråkig konsert av ett band jag älskar när de svänger istället för att stå stilla på stället. Bättre lycka nästa gång hoppas jag.

Musik

Angie Stone — Unexpected

Annie — Don’t Stop

Babian — Hälften dör av fetma

Big Jeff Bess — Tennessee Home Brew

Björn Skifs — Da capo

Black Rebel Motorcycle Club — Beat the Devil’s Tattoo

Bruket — En annan klass

Dark Tranquillity — We Are the Void

Efterklang — Magic Chairs

Fear Factory — Mechanize

First Aid Kit — The Big Black & the Blue

Freedom Call — Legend of the Shadowking

Gamma Ray — To the Metal

Hästpojken — Från där jag ropar & Moto Boy — Lost in the Call

John Hiatt — The Open Road

Joni Mitchell, James Taylor & Phil Ochs — Amchitka: The 1970 Concert That Launched Greenpeace & Joanna Newsom — Have One on Me

Joseph Foster — Graphic as a Star

Josh Rouse — El Turista

Korta musikrecensioner LV

Laura Veirs — July Flame

Massive Attack — Heligoland & Hot Chip — One Life Stand

Midlake — The Courage of Others

Neil Young — Dreamin’ Man Live 92

Owen Pallett — Heartland & Four Tet — There Is Love in You

Overkill — Ironbound & Rage — Strings to a Web

Peter Gabriel — Scratch My Back

Raggare: Rockballaderna som smälte Sverige

Royal Republic — We Are Royal (Dr. Da Capo)

Sade — Soldier of Love

Shout Out Louds — Work

The Graviators — The Graviators

Vivian Girls — Everything Goes Wrong