Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Musikintervju

Joel Alme

Joel Alme.Dr. Indie och Joel Alme på linjen. Det är inte Linus på linjen jag ringde upp utan den mycket sympatiska Joel Alme som gärna mitt i familjebildandet och nya skivans tillkomst. Men jag hade lite otur då min lilla mick som skulle föreviga hela samtalet gick sönder eller fungerade som den skulle, vilket som. Då får det bli ett sammanfattning av intervjun och formulerad med min egna ord.

Nåväl det som slår mig med Joel Almes musik och med vilken entusiasm Joel gärna berättar hur mycket Phil Spector och Motowns ljudbilder och låtar har betytt mycket för hans eget skapande. Visserligen tycker Joel Alme att han inte kan se hela bilden av sitt eget skapande då han ser sin musik på ett sätt och jag upplever, associerar på mitt sätt. Men Joel Alme menar att hans musik har tagit intryck också av de filmiska, de stora filmkompositörerna - deras atmosfäriska musik. Jag kontrar just med att jag ser hans musik som visuella filmberättelser. Vilket Joel Alme kunde hålla med om. Till och med menade jag att hans musik kan sägas vara skulpturer som har bearbetas av Joel Alme. Vårt samtal handlade delvis om just dramatisk och mäktigt hans musik kunde vara och stanna kvar hos lyssnarna. Det blir något bestående. Joel Alme menar att han ville skapa något bra med sin musik. Han kanske inte direkt vill vara romantisk även om hans musik lätt kan uppfattas som just romantiskt. Det var inte Joel Almes avsikt direkt med sina kompositioner.

Men Joel Alme berättar för mig om att det lite känslan av att skapa något som påminner om det han växte upp med och influerade. hans föräldrars skivsamling hade en viss sorts musik som blev viktiga influenser som skapande musiker. Framför allt känslan av att skapa och få ut det. Joel menar att han i grunden är en rastlös person. Han sitter inte alltid och filar på allting. Låtarna kommer och musiken likaså och då vill ha få utlopp för det. Skivorna blir kan man förstå hans konstnärliga vision på pränt så att säga.

Han berättar om hur han ser på musiken och skapandet. Vad han vill få ut av det hela och vad som sker inom människan, Joel Alme när texter kommer fram i en sorts psykologisk process.

Jag frågar hur mycket musiken har påverkat honom som människa och musiker.

Naturligtvis har han växt upp och mognat som människa. Musiken påverkar honom hela tiden. Jag undrar om han precis som många andra konstnärliga människor går in så djupt i sitt skapande och glömmer bort omvärlden. Ibland menar Joel Alme, sker det men så väcks upp till vardagens verklighet igen.

Jag lyssnar och blir glad åt att åt att få ta del av artisten Joel Almes resonemang om musik och texter. Jag undrar vad som skiljer den nya skivan "Waiting for The Bells från förra plattan? Joel Alme svarar att det lite jobbigare att skapa förra skivan eftersom det hände mycket runtomkring, men det blev lättare nu när rutin, känslor och texterna kom till på ett sätt som kändes bra. Enkla sånger i botten med en klarare text.

Enkelheten är en relevant del i Joel Almes musik och man kanske inte märker det konceptet därför att musikens storhet döljer det faktumet.

Vi talade även om se och hur man förhåller sig till sitt eget skapande och framförallt hur Joel Alme upplever musiken och musikens konstnärliga sida. Det var trevligt att bara lyssna på hans röst -samlad och trevlig personlighet gjorde telefonintervjun till ett rent nöje. Vi hade ett långt samtal och jag vill tacka Joel för det.

Blaskans redaktion kan nu fortsätta njuta av Joel Almes nya album efter samtalets avslutning.

Musik

Angie Stone — Unexpected

Annie — Don’t Stop

Babian — Hälften dör av fetma

Big Jeff Bess — Tennessee Home Brew

Björn Skifs — Da capo

Black Rebel Motorcycle Club — Beat the Devil’s Tattoo

Bruket — En annan klass

Dark Tranquillity — We Are the Void

Efterklang — Magic Chairs

Fear Factory — Mechanize

First Aid Kit — The Big Black & the Blue

Freedom Call — Legend of the Shadowking

Gamma Ray — To the Metal

Hästpojken — Från där jag ropar & Moto Boy — Lost in the Call

John Hiatt — The Open Road

Joni Mitchell, James Taylor & Phil Ochs — Amchitka: The 1970 Concert That Launched Greenpeace & Joanna Newsom — Have One on Me

Joseph Foster — Graphic as a Star

Josh Rouse — El Turista

Korta musikrecensioner LV

Laura Veirs — July Flame

Massive Attack — Heligoland & Hot Chip — One Life Stand

Midlake — The Courage of Others

Neil Young — Dreamin’ Man Live 92

Owen Pallett — Heartland & Four Tet — There Is Love in You

Overkill — Ironbound & Rage — Strings to a Web

Peter Gabriel — Scratch My Back

Raggare: Rockballaderna som smälte Sverige

Royal Republic — We Are Royal (Dr. Da Capo)

Sade — Soldier of Love

Shout Out Louds — Work

The Graviators — The Graviators

Vivian Girls — Everything Goes Wrong