Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Musik

Royal Republic — We Are The Royal
B.B.B.B. med simborgarmärke som bonus

BAM/Bonnier Amigo

Royal Republic – Garanterat utan säkerhetsbälten

Okej jag erkänner, Svensk rock har alltid betraktats som lite suspekt i mina ögon. Jag tyckte att Ebba Gron upprepade samma melodislinga igen och igen till dess man ville dreggla ur ena mungipan, jag tyckte att någon i studion t ex studiosnubbarna tryckte på knappen märkt “sug” så fort Hellacopters visstades där och jag tyckte aldrig att Backyard Babies fick till det där rätta oomfet där den klösbenägna rocken fick härja fritt. Kanske var produktionen för snäll och mesig, kanske var låtarna i bästa fall dravel och strunt kanske var rock bara en illusion i lagomlandet Sverige vad vet jag. En sak vet jag dock, allt detta håller på att ändras med ett bands intåg. Royal Republic har tagit rockälskare med storm med radiohitten “Tommy Gun” och därför sitter jag här nu med hörlurar på huvudet och en spänd förväntan på deras debutskiva.

Deras recept behöver inte skämmas för sig. Fett ös, skarpa tillrättavisningar i bästa Madam Kerstin-stil och bra låtar som vågar rocka röven av lyssnaren utan mesig medömkan där lyssnaren inte får chockas alltför svårt med rock som kan sparka ärslet ur led. Det är om jag får översätta det, en ren och skär härlig rockchocksterapi utan skyddsnät och medelklassig medömkeurfegning. Det är samtidigt sprittande glatt, charmigt och därmed medryckande där låtarna och melodierna vågar hitta det annorlunda.

Visst finns här referenser och inspiration som till exempel från Franz Ferdinand, men Royal Repuplic är hela tiden där och ser till att göra skillnaden mellan denna grupp och sig själva genom att hela tiden mata låtarna med anabola stereoider (!). Där Franz Ferdinand ibland är saktfärdiga blir istället Royal Republic som Duracellkaninen på ryssfemmor. När Royal Republic är som bäst hittar de någon slags symbios mellan en rad klassiska referenser som just nämda Franz Ferdinand men också punk i bästa Sex Pistols-energiutloppet eller några pusselbitar från hårdrockens underbara värld. Det kan låta som om man skulle sakna originalitet men det är i själva verket tvärtom då gruppen hela tiden hittar balansen mellan inspiration och eget därför att låtarna vågar ta steget över till det som få innan dem har gjort i svensk rock nämligen det egensinniga.

Det finns en annan svensk grupp jag kommer att tänka på när jag hör Royal Republic och det är The Hives. Det enda gemensamma är att samma febriga punkiga puls ligger och kokar under musiken i båda fallen, men samtidigt har båda grupperna vågat det förbjudna i jantelagens Sverige och det är att våga vara kaxiga.

I Royal Republics fall hörs det i musiken att det som framförs är så kaxigt att det knakar och det är en anledning till att gruppen har gjort en fullblodsplatta. Det är faktiskt så kaxigt och så potent att jag klassar Royal Republic som ett av de få internationellt gångbara svenska banden av idag. För det är utomlands man får leta sig för att hitta något så högoktanigt, uppkäftigt och som sagt kaxigt. Musiken är sån där rock som går på knock innan klockan har klämtat och när den feta tanten har sjungit är det med ett pervoleende jag konstaterar att det här tillhör en helt annan klass än den trygghetsknarkarrock som annars har präglat och plågat det här landet länge nog.

Den här skivan vågar vara i ditt ansikte från start till slut och den saknar skönt nog allehanda feltryck på “sug”-märkta knappar på mixerbordet. Därmed är de två producenterna av plattan, Adam Grahn och Anders Hallbäck, de första i Svensk världshistoria att förstå vikten av att låta ett bands sound vara fritt från producenters förmåga att förstöra både sound och energi. Också den är nämligen förvånansvärt intakt och där har ni ytterligare trettio poänger med den här plattan. För få gånger, förutom i fallet Hives igen, har ett band låtit mer energirikt och live i studion där den rena raka högern som träffar dig genom högtalaren inte är annat än ren oförädlad rå rock med rätt att rock allt ur led. Det blir nog rollator för mig efter det här äventyret.

Utan säkerhetsbälten brukar det ibland istället bli crash and burn i diket istället, men de flesta fällorna lyckas bandet navigera runt. Visst finns det låtar som inte riktigt håller samma brilljanta klass, visst finns låtar som inte är lika uppkäftiga som de andra men i det här sällskapet gör detta absolut ingen skillnad. Royal Republic framstår fortfarande som en av den svenska rockens stora frälsare där den sjukt galna energinivån är den mest framträdande faktorn tillsammans med låtar som likt en struttande ungtupp får vilken rockfan som helst att bli lyrisk.

En svensk rockgrupp av rang är född. Med konkurrens från The Hives och Mustasch är Royal Republic ett av landets mest högoktaniga band där energin men också förmågan att våga vara annorlunda är vägledande för en binge riktigt rykande och ryckande låtar som får i varje fall mig att bli alldeles glad i brallan. Där andra har misslyckats på grund av egna misstag eller andras tafflighet, tar Royal Republic sin Duracellkaninsrock till en högre sfär. Där andra föredragit trygghetsgaranti inbakat i rock som borde vara farlig, fyller Royal Republic sin version av musiken med så mycket farligheter och kurvtagningar på två hjul att man hickar av både chock och glädje. Den rockdiggaren som inte förstår införskaffar den här plattan får per automatik stå i skamvrån, basta!

Dr. Da Capo

Musik

Angie Stone — Unexpected

Annie — Don’t Stop

Babian — Hälften dör av fetma

Big Jeff Bess — Tennessee Home Brew

Björn Skifs — Da capo

Black Rebel Motorcycle Club — Beat the Devil’s Tattoo

Bruket — En annan klass

Dark Tranquillity — We Are the Void

Efterklang — Magic Chairs

Fear Factory — Mechanize

First Aid Kit — The Big Black & the Blue

Freedom Call — Legend of the Shadowking

Gamma Ray — To the Metal

Hästpojken — Från där jag ropar & Moto Boy — Lost in the Call

John Hiatt — The Open Road

Joni Mitchell, James Taylor & Phil Ochs — Amchitka: The 1970 Concert That Launched Greenpeace & Joanna Newsom — Have One on Me

Joseph Foster — Graphic as a Star

Josh Rouse — El Turista

Korta musikrecensioner LV

Laura Veirs — July Flame

Massive Attack — Heligoland & Hot Chip — One Life Stand

Midlake — The Courage of Others

Neil Young — Dreamin’ Man Live 92

Owen Pallett — Heartland & Four Tet — There Is Love in You

Overkill — Ironbound & Rage — Strings to a Web

Peter Gabriel — Scratch My Back

Raggare: Rockballaderna som smälte Sverige

Royal Republic — We Are Royal (Dr. Da Capo)

Sade — Soldier of Love

Shout Out Louds — Work

The Graviators — The Graviators

Vivian Girls — Everything Goes Wrong