Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Rasthållplatsen

Snart ingen mindre än en &:så triton dök fram i mitt Jon Blunds dyra hov ärad med håv i en håv nästan som i horstrumpor ensam. Var fet som en mening. Drog samtidigt senare utanför håven ner mig i en av hav kamouflagérad brunn utanför strandlinjen, som där nere var kantad av de stenar jag förinnan i åratal redan radat lagt runt inre bryggkistan till skydd emot isen för och efter hand hamna ner i leran, försvann, försvunna stenar, kalastischerna. Ny morgon ännu emedan kvar en del av, jag är oppstigning nu sent på andra foten för första gången hänt sedan hennes säng, en faunisk lyra, men ramlad omedvetet omkull till på endast andra steget vänt av strumphorna bakfram framåt. Sedan. Ändå. Stund senare. Upptäcker här rasthållplatsen på, knappt ett avtag in tagit, inget tillhåll förstås, ingen paus, blott avbrott, kanské sömn efter hava, eller hallucination behövt, nattmösseklarvaken nästan, dimma ute, alltid lufta på benen får genast, steg vidare, på en knapp märkbar sluttning förhöjningen dess, utan alls utkik ner fått, ett för djupt tag genast igen, sin andhämtning av nu sista suckens inför ett komma skal, skalet språk, deras vårblommans tillfälliga vistelse(n) slaget, ut naturens poetiska språk i ett rike gulnat svarat dem, stå vid det, ser en man på knappt avstånd på två träben (han) vid slå sitt snara urinella avslag syssla, knapp dropp, eg. har kateter, försent vittne sig om kommit ut, det är &:så ett oppbehåll då, när ser honom, på en plan stående ställning, samt i bar himmel, varit bra dikat tydligt här tillika, torrt enda tanke oppbehållet nu, ett inför nästa ett, här omöjligt förlänga steget fagra, endast fortsätta fram enär färdriktningen afbröts morgonen in stril natten efter, plocka eller inte en del blommor samtidigt passligt först ändå på ett något avstånd på för senfärdiga tvåträbensmannen ifrån, protesiella ifråga lättviktaren urifrån prokrustessäng [-bädd], kustängens bottna sammanslutna diket, kugghjulsfabrikens oljud i närheten samt, rasslets ett ljud av från något övrigt, hästens fullt demolerade slängsängafstjälpningsplatslämna skulle han jämt till, käftens skrek han säga skyndsamt avlångt, föga kom han att mindes benens loss som gått hissat ner, från sängen sägandet då, när ock åren redan lika omärkt som märkbart hade på ett livet när kidnappat honom fd hjälte, inte förlänga tid dike här vid kan, det dra ut förlängningen dämpa ändå då på, hände, krok rasthållsskalbaggen varpå väljer följa med honom, frågan är ett stycke på, aldrig ej heller hennes väg har en lusthållplats eller rasthöllplats på eget avtag, att säga i lusten löst, hålla där vid ett en betraktad som ser sig själv betrakta betraktas på, finns här en afgående postlåda någonstans nära för postkort fegt förvarNa någon medelst, nej inget snabbt sätt precis, försvagat ock, inget händer här fastän allt händt, still följde med följet knappt, visste ändå inte fortfortsättningen något långsamt, och köpa på vägen nya kugghjul bästa, helt fabriksnya flera modeller tilllika, glansiga delvis insmorda gult sitta metallen åh tvåträbensmannens hund skall skäll, vill snusa sig bort fort som fiktivt, åt fel håll lika hans hand peka åt, min arm vid blommorna mig om huk som om härmed herrmed kunde ha hennes sätt gott sammetsnässlornas hälsning fastän framåt mera åt, känn mitt gett fram luta, tror jag inte tak syns här, så i inbillning dumpa, kan än den himlen inslaget fälla till hejdlöst ha, skölja vägdammet på hållrastplatsresten, den obevakade delen taget lagt stycke in på inpå, särliljorna blommar för stunden lätt lätt ihopdragna, hunnet under tiden ändrade, vet ej sedan, tanken började strejka slag, en vild kalkon vid, eg. vildkalkon någonstansifrån snart härpå sprang förbi flera gånger omkring vilket då var nästa inslag hänt emedan tvåtrebenscarlns jycke satt andäktig och tittade på kalkonfan längre precis, hallå, tills mannen, desperado, sa ytterst säga opplyst att det heter endast kalkon på matbordet som uttryckligen tillredd, i det fria däremot har ett fågelnamn nämnas, och ett läte som Dresden, då brast ock ett försynt skall ut, mitt skratt, plask samt åskans knall, åh mynningen, en dags att snart snabbt eller omgående långsammare aflägsna sig om allt här det vill sig säga så, som svårt att säga sådant sagt, vilkendera ett det om allt handlat vilket vill vara sak, fallet af emedan, skall göra.

Stefan Hammarén

textdirektör

Musik

Angie Stone — Unexpected

Annie — Don’t Stop

Babian — Hälften dör av fetma

Big Jeff Bess — Tennessee Home Brew

Björn Skifs — Da capo

Black Rebel Motorcycle Club — Beat the Devil’s Tattoo

Bruket — En annan klass

Dark Tranquillity — We Are the Void

Efterklang — Magic Chairs

Fear Factory — Mechanize

First Aid Kit — The Big Black & the Blue

Freedom Call — Legend of the Shadowking

Gamma Ray — To the Metal

Hästpojken — Från där jag ropar & Moto Boy — Lost in the Call

John Hiatt — The Open Road

Joni Mitchell, James Taylor & Phil Ochs — Amchitka: The 1970 Concert That Launched Greenpeace & Joanna Newsom — Have One on Me

Joseph Foster — Graphic as a Star

Josh Rouse — El Turista

Korta musikrecensioner LV

Laura Veirs — July Flame

Massive Attack — Heligoland & Hot Chip — One Life Stand

Midlake — The Courage of Others

Neil Young — Dreamin’ Man Live 92

Owen Pallett — Heartland & Four Tet — There Is Love in You

Overkill — Ironbound & Rage — Strings to a Web

Peter Gabriel — Scratch My Back

Raggare: Rockballaderna som smälte Sverige

Royal Republic — We Are Royal (Dr. Da Capo)

Sade — Soldier of Love

Shout Out Louds — Work

The Graviators — The Graviators

Vivian Girls — Everything Goes Wrong