Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Essäer/klippbok

Andres Lokko — Andres 1989–1998 & Lokko 1999–2009

Andres Lokko.Först tänkte jag att Andres Lokko alltid skrev ur en mera distansfull synvinkel, att han höll sig tillbaka med sin passion men det var fel ser jag nu i de texter. Många eller de flesta hade jag sedan tidigare läst men ser nu i helheten av texterna att döma att den passion för musik är snarare på liv och död. Andres Lokko kanske inte skriver lika varmt som Lennart Persson men det spelar mindre roll i sammanhanget. Andres Lokko skrivande och tyckande har oftast inte alltid varit det som jag följt i musiken. Jag har läst Andres Lokko under alla åren som just en av Sveriges få modiga och vågade musikskribenter därför att struntar i de hippa men skriver om det som är mest intressantaste och mest konstnärigt spännande i de flesta rätta sammanhangen. Andres Lokko har nämligen de som de flesta inte vågar säga, att säga att folk faktiskt har urusel smak och trist attityd, tja feg attityd. De som förvånar mig mest är hur politisk Andres Lokko alltid är i sina texter, det är något jag anat men aldrig riktigt tänkt på under min läsning förrän nu vid läsningen avslutning. Det finns en klar socialistisk grundsyn men så långt bortom proggtristess, kommunism och låtsashipphet. Utan Andres Lokko verkar dela min grundsyn att socialism lika väl kan handla om alla kan få möjlighet till skönhet i livet istället för kommunistisk fattigdom och gråhet åt alla. Utan Andres Lokko skriver om popkulturella saker och han gör det på fullaste allvar och ger oss en inblick i vad det handlar. Folkbildning och kamp mot allt de fula, dumma och ointressanta i livet. Få gör de lika övertygande som Andres Lokko i tidskrifter som POP, Bibel, sajten Feber och andra dagstidningar som plattform, numera i Aftonbladet , Svenska Dagbladet och andra smärre publikationer - men allt har alltid handlat om att med en sorts seriös humor drabba omvärlden med en intellektuell åsikt - som fungerar som vägledning till den bättre smaken. Det idealet har idag försvunnit då så mycket handlar om att alla är individer med sin egen smak och den smaken gäller alltid före den som vågar påtala om att det är usel smak. Sådant får vi inte säga i Sverige, för sådant kan vi nämligen bli kränkta av, usch och fy att någon säger vad jag skall tycka om eller inte ,bu, vi blir så kränkta i stackars fjantklimatet vi har i Sverige. För själv är jag glad över att någon kan brinna i hjärtat för saker, även om jag själv inte tycker likadant i frågan om The Smiths eller Kevin Rowland. Men det har mindre betydelse i frågan utan det relevanta i frågan är att någon som Andres Lokko tar bladet från munnen och säger sin sanning om världen. Den sanningen delar jag utan tvivel. Andres Lokko som också är medlem i Killinggänget, vet hur man kan göra humor gångbar i olika medium såsom tv. teater, film och nätet. Det finns därför modiga kulturella personligheter vid namn Andres Lokko som däremot säger det han vill ha sagt och gör det utan att fråga övriga om det är okej. Sådant inger respekt hos mig.

Musik

A Real Cool Time Revisited: Swedish Pop, Punk and Garage Rock 1982–1989

Atlantic Rhythm and Blues 1947–1974

Autechre — Oversteps; Caribou — Swim & Booka Shade — More

Avantasia — The Wicked Symphony/Angel of Babylon

Blackberry Smoke — Little Piece of Dixie

CocoRosie — Grey Oceans

David Byrne & Fatboy Slim — Here Lies Love

Erykah Badu — New Amerykah Pt. 2: Return of the Ankh

Giant — Promise Land

Heart Sick Groans — Gentlemen, If You Ain’t Right, Get Right

High Places — High Places vs. Mankind & MGMT — Congratulations

Johnny Cash — Ain’t No Grave

Korta metalrecensioner V

Lisa o Piu — Behind the Bend & Ellen — Mourning This Morning

Marty Friedman — Tokyo Jukebox

My Way — My Way

Petter — En räddare i nöden

Petter Spjut — Hann jag nånsin ifatt?

Sambassadeur — European & Broken Bells — Broken Bells

She & Him — Volume Two; The Tallest Man on Earth — The Wild Hunt & Harper Simon — Harper Simon

Slash — Slash