Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Science fiction

Don DeLillo — Ratners stjärna

Översättning: Rebecca Alsberg

Atlantis 2009

Don DeLillo.Don DeLillo är den författare som precis som kollegan James Ellroy har skrivit stora samtida dramatiska romaner om sitt hemland, USA. Den stora amerikanska romanen som så många har talat om - den romanen som skall täcka in USA's hela spektrum. Förut hade vi William Faulkner som skrev om sydstaterna, John Steinbeck om depressionens hårda kalla grin som lamslog amerikanska arbetarklassen och tvingade de att flytta runt i USA. John Don Passos eller Ernst Hemingways hårdkokta romaner. Alla dessa romanförfattare ville ge bilder av sitt Amerika. Men i modern tid kan man nästan jämföra Don DeLillo med Thomas Pynchon, Paul Auster, Cormac McCarthy eller Raymond Carver, och den nämnde James Ellroy. De är alla författare som skriver storslagna romaner som inte tvekade att finna nya linjer att dra och nya områden att befästa rent litterärt. Don Delillo är en akrobat som kan i sina bästa ögonblick fästa fantasin till att nå oanade höjder - därvidlag påminner Don DeLillo om Joseph Heller, Philip Roth, Kurt Vonnegut eller Richard Ford. Det jag menar är att Don DeLillo plus dessa uppräknade författare, kan i sina romaner på ett övertygande sätt och inom realismens ramar bygga upp en tilltro på att en bärande berättelse har alltid något av vikt att ge oss som läsare och motivera oss att kunna relatera till vad romanen egentligen handlar om utan att själva intrigen eller miljön tillnärmelsevis har någonting alls med vår egen livssituation eller omständigheter. Don DeLillos tidigare böcker jag läst har varit massiva stora romaner om både USA och den kulturella och politiska spegling den har på resten av världen.

Den här märkliga futuristiska boken "Ratners stjärna gavs ut 1976 och är en mångfaldig roman. En roman som har ett superbra språk och en sorts teknologisk avancerad filosofiskt vetenskaplig historia om vetenskapens utkanter där man nästan når en metafysisk gränssnitt av de ortodoxa tar slut. En pojke som heter Billy är ett genialiskt brådmoget barn på 14 år - som är ett underbarn och mattegeni. Hans matematik är så avancerad att den nästan blir alltför abstrakt bortom våra vanliga sinnen. Han får en inbjudan till att medverka i ett fältexperiment på en sorts vetenskapsstad - där man mottagit ett meddelande från en dubbel tvillingplanet. Ett meddelande som skickas genom ett radiovågspulserande matematiskt meddelande. Men den är nästan för svår att avkoda. Billys uppgift blir att tillsammans med en enorm datamaskin: försöka luska ut vad de intelligenta varelserna vill med sitt budskap. Det blir en sorts abstrakt vetenskapsroman där allting nästan kan ses ur olika avancerade synvinklar. Billys möte med sina vetenskapliga kollegor sker inom just erotiska men ändå i rationella filosofiska resonemang. Det jag menar är att tonåringen Billy möter vuxna människor som stundtals är tvungna att erkänna sina biologiska behov, vilket får den nästan alltför mogna insiktsfulla Billy att ändå uppleva bristen av känslomässiga erfarenheter. Men allt sådant passerar ändå förbi utan att allting fördjupas. Romanens brist ligger i att den känns väldig kall och saknar den värme jag vill känna i sådan kontext. Boken blir visserligen spekulativ på ett intressant sätt. Men det som är själva fundamentet i romanen, rymdvarelsernas meddelande, försvinner bort ur romanens synsätt, då och då, även om den finns som konstruerad byggnad surrande i bakgrunden och istället fokuseras boken på alla de karaktärer pojken Billy möter på stället han för tillfället bor på. Naturligtvis är det så det skall vara. man sätter människan och dess åskådning i centrum. Men jag tycker att romanen därvidlag förlorar lite på gungan då karusellen förlorar sig i att svänga fel i perspektivet.

Fast nu är det ingen normal roman och ingen riktig science fictionroman - utan istället blir det en form av hybrid av allting istället. En sorts vetenskaplig skröna av något slag. J.G Ballard eller Stanislaw Lem är två namn som jag tycker att man kan placeras i närheten av Don DeLillos roman från 1976. En sådär läsvärd roman. Som filosofisk roman är den ett mästerverk. Men som skönlitterär roman får man lite träsmak av den. Romanen är sådär att läsa helt enkelt.

Musik

A Real Cool Time Revisited: Swedish Pop, Punk and Garage Rock 1982–1989

Atlantic Rhythm and Blues 1947–1974

Autechre — Oversteps; Caribou — Swim & Booka Shade — More

Avantasia — The Wicked Symphony/Angel of Babylon

Blackberry Smoke — Little Piece of Dixie

CocoRosie — Grey Oceans

David Byrne & Fatboy Slim — Here Lies Love

Erykah Badu — New Amerykah Pt. 2: Return of the Ankh

Giant — Promise Land

Heart Sick Groans — Gentlemen, If You Ain’t Right, Get Right

High Places — High Places vs. Mankind & MGMT — Congratulations

Johnny Cash — Ain’t No Grave

Korta metalrecensioner V

Lisa o Piu — Behind the Bend & Ellen — Mourning This Morning

Marty Friedman — Tokyo Jukebox

My Way — My Way

Petter — En räddare i nöden

Petter Spjut — Hann jag nånsin ifatt?

Sambassadeur — European & Broken Bells — Broken Bells

She & Him — Volume Two; The Tallest Man on Earth — The Wild Hunt & Harper Simon — Harper Simon

Slash — Slash