Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Debatt

Logik enligt Lars

Logik är enligt SAOL läran om det riktiga tänkandet. Ett faktum som tyvärr kanske inte nått fram till alla i Sverige t ex Lars Ohly. För hans logiska kullerbytta i veckorna angående det mest men framför allt EMU trotsar alla logikens lagar. Följ med på en resa inom den tankevärld som utgör svensk vänster och som kanske dessutom kommer att utgöra grunden för en ny regering i höst, en resa som borde skrämma den mest härdade och fanatiska vänsteranhängare att bli en fan av Fredrik.

Det är väl få som kunnat undgå Greklands praktvurpa med underskott i statsfinanserna som vida överskrider de man får ha enligt det avtal man skrivit under när man gick in i EMU-samarbetet och införde Euron. Enligt detta avtal får man alltså inte ha ett för stort underskott i de offentliga finanserna, men detta lyckades Grekland kringgå med vad som bara kan kallas kreativ bokföring. För de övriga länderna har det framstått som om Grekerna har haft ett underskott på cirka tre procent, vilket landet fått kritik för, i själva verket har landet haft nästan 13 procents underskott och nu har krisen blivit akut. Euron har åkt berg och dalbana på världens valutabörser och det har varit mest nedåt. De andra ländernas dom över Grekernas kreativa bokföring har varit hård, så hård att grälen mellan t ex Grekerna och Tyskland har varit både känslomättade och bittra där gamla trätoämnen som förbittringen över andra världskriget har dammats av igen. Som om inte denna del räckte så har Grekland stora inre problem med att hålla sina kostnader och intäkter i schack. Arbetsgivare har struntat att betala in avgifter som ska utgöra framtida grund till pensioner för de anställda, skatter har inte betalts och ingen myndighet har haft kraften att driva in dessa och samtidigt har landet en pensionsålder på 55 år som belastar statsbudgeten enormt hårt. Att ändra på dessa missförhållanden kommer att kräva blod, svett och tårar. Det är med andra ord flera hårda år som Grekland står inför där tuffa besparingar kommer att drabba alla, men de som kommer att drabbas värst är som vanligt de som har minst. Knappast rättvist men tyvärr nödvändigt om Greklands ekonomi inte ska haverera. En saneringsplan har upprättats men oron för framtiden är som vanligt stor och det Grekiska samhället kommer därför att utsättas för svåra prövningar i framtiden där kravaller och andra oroligheter inte kan uteslutas.

Ur den här händelsen kan man skönja två lärdomar som man måste dra inför framtiden. Det första har varit att en bättre övervakning av ländernas egentliga underskott behövs, det ska inte kunna räcka med vad ett land uppger utan ett oberoende institut måste kunna få full insyn.Den andra slutsatsen måste bli att man måste bli betydligt bättre på att dra i nödbromsen tidigare innan det har gått så långt som nu. Grekland har i flera år tillåtits att dras med ett underskott, medan de andra har tittat åt ett annat håll alltför länge. Detta har grekerna utnyttjat till att skjuta upp nödvändiga reformer som nu istället kommer mångdubbelt och med en kallduschs chockverkan.

Denna kris är alltså i mångt och mycket skapad av ett lands oförmåga att ta tag i de egna problemen och de andra ländernas missriktade välvilja som gett utrymme att skjuta upp de nödvändiga åtgärderna med flera år.

I det ljuset är det därför extra magstarkt att konstatera att den alltid så dåligt informerade Lars Ohly minsann landar lite olyckligt igen. Hans logik haltar mer än betänkligt när han vill slå sig för bröstet och visa vilken helyllepojke han är när han vill hålla Sverige utanför det hemska EMU-samarbetet med motiveringen att det är samarbetets fel att det gått som det gjort för Grekland. Ja, ni läste rätt, han påstår att den kris som Grekerna har skapat, är EMU-samarbetets fel (!). Han menar vidare att vi av samma skäl gör bäst i att fortsätta att stå utanför. Nu skulle man kunna förledas att tro att detta skulle vara en ensam mans något desperata utspel för att få vara med och leka med de stora pojkarna och flickorna, men ack där bedrog jag mig svårligen.

Tills för lite sedan blev Svensken allt mer positivt inställd till att införa Euron också i Sverige, något som är fullständigt nödvändigt enligt mig då det kostar oss i runda slängar 30 miljarder varje år i uteblivna affärer. Pengar som kunde gått till att skapa en bättre grund för vår välfärd, men det avstår vi alltså. I och med Greklands kris har dock Svensken återigen blivit den bakåtsrävare vi har blivit något av världsmästare på att vara igen. För till min stora fasa ökar krisen motståndet igen, som om Lars Ohly överhuvud taget alltså skulle ha en poäng i sitt något logiskt förvirrade resonemang. Det är alltså helt enkelt så att vissa har tänkt lika galet som Lars Ohly, att just därför att EMU-samarbetet upplever en kris skapat av ett medlemslands oförmåga att ta tag i de egna problemen skulle det därför finnas en inneboende problem med Euron vilket gör att vi bör stanna utanför. Ja, galenskaper har en förmåga att generera sig självt men detta är för otroligt för att ens jag ska kunna tro på.

Faktum kvarstår, vi förlorar pengar varje dag, varje timme vi fortsätter att stå utanför. Det finns inte längre någon grund för att stå utanför för om man som Lars Ohly påstår att man vill värna välfärden då är det mer än hög tid att gå med. Mer Euro, massor med Euro och detta nu är det jag alltså säger. Den som säger något annat borde nog fråga sig om man verkligen vill ha en välfärdsstat i framtiden.

Sanningen om kronan är nämligen att den har hållits under armarna med otaliga små tricks som bara går att likna vid den monetära motsvarigheten till dopning. Smygdevalveringar och beslutet att låta värdet på kronan vara flytande är några exempel på detta som borde oroa ordentligt. Nej, den enda lösningen heter nog inte fortsatt utanförskap utan snarare samarbete och utveckling. Ett koncept som alltså inte tilltalar Lars Ohly trots att han påstår att han är sååå solidarisk. Ett ord vars betydelse han inte förstår, det har han visat mer än en gång.

För det dröjde inte länge innan den självpåstådda solidariska vänstern handfast visade vad man menade med det ordet.

Rut är inte bara ett kvinnonamn, det är en reform som med statliga subventioner har gett 11.000 personer och nya företag en sysselsättning. Det kan låta som en dålig affär för statskassan när man måste ge stöd för att se till att en bransch som borde stå på egna ben, men faktum kvarstår att det är en god affär för staten trots att det ser ut som en utgift. För det första går ett antal människor från bidrag som a-kassa till att jobba och betala skatt, bara där har ni en återbäring. Företag startas och dessa betalar arbetsbgivaravgifter och skatter där har ni återigen en återbäring. Till sist måste man räkna hur mycket av den städverksamhet som det handlar om, som tidigare sköttes svart men som nu blivit vit och också där har samhället dragit en vinstlott. 36-0 till den borgerliga regeringen med andra ord. Också Mona Sahlin har en gång i tiden varit positivt inställd och detta var hon fram till för några veckor sedan då det plötsligt tog tvärstopp. För nu hade Lars Ohly vilkorat det hela igen med den sedvanliga utpressningen det antagligen krävde där han ville ha sin vilja igenom eller så hade den röd-gröna soppan inte längre något stöd från vänsterpartiet. Frågan är om de inte skulle klara sig bättre utan Lasse för bara det beteendet borde diskvalificera honom från allt inflytande för all evinnerlig framtid. För vänsterpartiet hade bestämt sig – Rut skulle förpassas till att bara vara ett kvinnonamn inget mer. Med andra ord så ska 11.000 personer bli arbetslösa igen, företag måste läggas ner eller börja göra som förut – städa svart och samhället ska återigen bli fritt från detta gissel som i vänsterretorik kallas pigor. Att alla blir förlorare spelar ingen roll, att folk blir arbetslösa är fullständigt egalt och att en lönsam reform för alla ska skrotas om vänstern får makten det står fullständigt klart. Detta alltså för att tillfredsställa ett vänsterparti som hellre sätter principer i första rummet snarare än folks väl och ve.

Stor aktivitet sattes igång för att finna en snygg sorti ut ur en situation som höll på att bli omöjlig, för att skrota Rut-reformen strider mot vad folkmajoriteten vill, svaret borde fått ett antal hakor att falla flera kilometer.

Det började med att Almega lade fram en rapport som visade att nästan 70% av dem som hade utnyttjat möjligheten att dra av för kostnaden var medel eller låginkomsttagare. Få så kallade rika var de som utnyttjat reformen vilket naturligtvis uppfattades som en varnagel hos vänsterpartiet och delar av socialdemokratin. Man uppdragade därför snabbt en fullständigt dirigerad utredning vars resultat var klart på några dagar vilket än mer visar att den var frisserad. Den var dessvärre också genomförd av en person som gjort sig känd för att med olika undersökningar som varit mer eller mindre dirigerade, driva en politisk agenda med vänsterförtecken där det “bevisades” de mest häpnadsväckande saker. Den nya undersökningen “visade” att endast några promille av de som utnyttjat reformen var medelinkomst- eller låginkomsttagare, de flesta var istället höginkomsttagare och dessa är ju som bekant suspekta individer i vänsterretorik. För är man en sådan är man per automatik ondsint och en översittare som vill alla illa och skrattar åt deras olycka på kuppen. Att undersökningen är ett politiskt beställningsjobb som visar det som Mona, Lasse, Peter och Maria vill visa det sades det sååå lägligt inte ett dugg om förstås för det glömde man lite lämpligt nog bort och borstade in under mattan. Med undersökningens slutsatser ansåg man sig ha fått “klara indikationer” på lämpligheten i att skrota Rut en gång för alla. Detta trots att alltså detta skulle driva ut 11.000 personer i arbetslöshet, men vad gör det när retoriken blir viktigare än den faktiska omtanken om människor. För precis så fungerar nämligen både socialdemokratin och vänsterpatiet. Principerna är viktigare än vilket resultat detta ger. Att kvinnor som nu alltså fått jobb skulle bli arbetslösa är därför oviktigt för principen att ingen ska behöva vara piga, trots att de inte är det, är viktigare och som princip mer viktig att hålla fast vid för annars gud förbjude, så kan man ju bli kallad för nytänkare och det är inte lämpligt i dagens vänster. Så snälla svensk, anklaga inte den svenska vänstern med Mona i spetsen för att vara nytänkare för det är något de har visat att de är världsmästare på att inte vara.

Så försök förstå en sak svenne, du är förd bakom ljuset av de som vill få dig att tro att de bryr sig om den lilla människan. Principerna har tagit över, och också maktfullkomligheten. Att man därmed ser de kvinnor som fått jobb eller som startat jobb inom den nya sektorn som bondeoffer, det spelar mindre roll för principen är ju viktigast. Att man dessutom bygger upp hela detta tokeri med ett lögnaktigt så kallat “bevis” det liknar mest den typen av lögner som de gamla Sovjetpolletruckerna försökte mata sina medborgare med, så visst ränderna går tydligen inte ur. För vare sig man kallar sig Socialdemokrat, vänsterpatist eller Leninistmarxist är dumheten tydligen den starkaste ledstjärnan och varför inte det är ju numer alltmer tydligt vilket släktskap den svenska vänstern har till sina relikter från fornstora dagar i imperier som den gången gick under. Leve den svenska Sovjetstaten, landet där LO, partiet och derar kohort gjort upp om agendan och där lögnen är vapnet för att skapa enpartistaten. Att svensken går på detta skyller jag på att denna är för naiv för sitt eget bästa. Tack för ordet medan det fortfarande är fritt.

Dr. Da Capo

Musik

A Real Cool Time Revisited: Swedish Pop, Punk and Garage Rock 1982–1989

Atlantic Rhythm and Blues 1947–1974

Autechre — Oversteps; Caribou — Swim & Booka Shade — More

Avantasia — The Wicked Symphony/Angel of Babylon

Blackberry Smoke — Little Piece of Dixie

CocoRosie — Grey Oceans

David Byrne & Fatboy Slim — Here Lies Love

Erykah Badu — New Amerykah Pt. 2: Return of the Ankh

Giant — Promise Land

Heart Sick Groans — Gentlemen, If You Ain’t Right, Get Right

High Places — High Places vs. Mankind & MGMT — Congratulations

Johnny Cash — Ain’t No Grave

Korta metalrecensioner V

Lisa o Piu — Behind the Bend & Ellen — Mourning This Morning

Marty Friedman — Tokyo Jukebox

My Way — My Way

Petter — En räddare i nöden

Petter Spjut — Hann jag nånsin ifatt?

Sambassadeur — European & Broken Bells — Broken Bells

She & Him — Volume Two; The Tallest Man on Earth — The Wild Hunt & Harper Simon — Harper Simon

Slash — Slash