Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

In memoriam LXVIII

Sture Linnér 1917–2010

Sture Linnér.Han var den sista stora lärdomsgiganten i svensk kulturliv och kunde nästan allt om grekisk litteratur och historia och kombinera det med arbeten inom Röda Korset och FN. Men det är nog inte sant att han är den sista lärdomsgiganten. Men för mig var han den störste och bäste som gav mig med sina böcker lärdom och sann humanism. En författare som gav så mycket för oss älskare och dyrkare av hans böcker. Jag kunde inte låta bli att läsa om hans halvt om självbiografiska bok "Ingen människa är en ö" (taget från John Donnes 1600-tal) om möten med människor han mött under decennierna. Det han skriver om, är ren människokärlek och sann humanism. Sture Linnér är tyvärr borta för alltid. Fast inte hans själ eller kunskap är förlorade utan dessa återfinns i hans briljanta böcker.

Rockpionjären Dale Hawkins är död 1936–2010

Dale Hawkins.Nu är den man som gav den vilda rocken ett ansikte med sin hit "Susie Q" 1957. Den låten och artisten gav ekon ute i världen. Man kan lugnt konstatera att Dale Hawkins utgör den urkraft som Link Wray, Adsil Haskins eller Gene Vincent var i den enorma kraft den tidiga rock 'n' roll-musiken hade på alla människor över hela världen. Dale Hawkins hade också en förmåga att ge andra kommande storheter en chans att bli erkända artister/gitarrister som Elvis egna gitarrister under åren Scotty Moore och James Burton eller den märkliga Roy Buchanan. Hans låt "Susie Q" tillhör rockens klassiker för tid och evigt. CCR och Stones har gjort båda en version av "Susie Q" där CCR gör klart den bästa versionen av de alla. Kan inte låta bli att servera Susie Q är nedan.

Alan Parsons Projects sångare och grundare Eric Woolfson är död 1945–2009

Eric Woolfson.Det var egentligen förra året som han avled men hans grupp har surrat omkring delar av Blaskans redaktion under årens lopp. Flera bra rockplattor som vandrat mellan symfonisk rock och kommersiell pop. En sort egenhet och särprägel inom musiken. Nu är denna genialiska musikskapare och kreatör död. En stor artist försvann från oss.

Blaskan hälsar R.I.P.

Kerstin Thorvall 1925–2010

Hon var aldrig någon given favorit till mig som författare, men visst var hon en riktig punkmormor, en av de få som finns i Sverige. Därför att manlighetsnormernas manliga kritiker avskydde henne. Dels för att hon i böcker skrev om att åldras och att vara kvinna med enorm stor sexlust trots ålder. Hon skaffade sig älskare, afrikanska eller europeiska spelade ingen roll, dessutom skrev hon, mot alla moraliska och tyckarsmaker böcker om sina älskare. Fy och dumt. Det var ett tabu hon sket fullständigt i, vilket hon gjorde rätt i. På senare år skrev hon de romaner som jag läste med nöje. De romanerna om arbetarklasen och hennes bakgrund var stilenliga och kraftfulla. Kerstin Thorvall skrev kanske bäst om kvinnans olika liv och fick många kvinnors värdighet att öka. Nu är hennes karismatiska leende och intelligens som var så utmärkande för hennes liv och författarskap.

R.I.P. önskar Dr. Indie via Blaskan

Författaren och dramatikern Per Agne Erkelius är död 1935–2010

Per Agne Erkelius.Av en ren händelse läste jag ut Per Erik Erkelius roman "Hotel Galicja" som blev hans sista bok. Men det visste jag inte i januari när jag läste den här fina boken om judiska familjen Zuckerkandl. En vacker och fin bok om att fly undan nazismen i Österrike och bilda ett nytt liv. De utvisas till Frankrike. En razzia som skall leta räd på judar räcker för att splittra familjen. Det är en väsentlig roman på många sätt. Den boken hade den episka dramatiken bakom sig. Det är något han som författare var perfekt på att återskapa. Miljöer och känslor. Min egen favoritbok är "Himlavagnen" 1991. Den boken reste jag gärna utomlands med under flertalet gånger. Nu är tidens stora son död. En briljant författare och konstnär med integritet.

Malcolm McLaren är död 1946–2010

Malcolm McLaren.Många har alltid avskytt Malcolm McLaren för att han utnyttjade hela punkens kraft genom att förstöra den potential som fanns i Sex Pistol. Det är sant att McLaren skamlöst och samtidigt drog en massa diverse publicitet kring Sex Pistols. Men det går inte att komma ifrån att det var McLaren som fick anarkopunkarna i Sex Pistols att släppa rockhistoriens bästa album och givna lysande singlar som fortfarande idag 35 år senare krossar det mesta med sin intensitet. Det ger jag honom kredit för. En plump var att McLaren var en katastrof som manager för New York Dolls. Han förstörde deras fantastiska kraftfulla protopunk till att fullständigt kollapsa. Dock är det som lite av engelska punkens motor jag vill hylla honom. Med sin breda kulturella tilltro på revolutionen i någon form räckte för det mesta. Malcolm McLaren.Med sina rötter i 1968 års revolution, tron på dadaismens förlösande kraft och franska konstupprorsmakarna i Situationisterna och för Fluxusrörelsen, brann Malcolm med iver. Det är det som gjorde att Sex Pistols egen energi både kom och gick till slut. Allt blev för mycket. Men Malcolm McLaren skaffade sig utrymme med hjälp av sexiga bandet Bow Wow Wow och Adam And The Ants. Båda banden var faktiskt riktigt bra även om många hånade deras stilar. Malcolm McLaren förstod också att när han kom till Bronx, liksom tidigare The Clash hade gjort redan. Att hip hopen blev nästa stora kulturella yttring i världen. Eftersom postpunk, noise och New Yorks punkscen hade korsbefruktas av både funk, disco och hip hop, precis som svart och vitt alltid kulturellt har möts så blev hip hopen i del av postpunkens avantgarde. The Clash gjorde hip hop i singeln "This Is Radio Clash" 1981. Malcolm MacLaren släppte ett utsökt album baserat på den nya hip hopens estetik redan 1982, i samma stund som Grand Master Flash kom ut med "The Message." Jag vill hävda att Malcolm McLaren skall hyllas istället för att avhånas. Han var en visionär med blick för kulturell revolution.

Vila i frid önskar Dr. Indie din hängivne beundrare.

Musik

A Real Cool Time Revisited: Swedish Pop, Punk and Garage Rock 1982–1989

Atlantic Rhythm and Blues 1947–1974

Autechre — Oversteps; Caribou — Swim & Booka Shade — More

Avantasia — The Wicked Symphony/Angel of Babylon

Blackberry Smoke — Little Piece of Dixie

CocoRosie — Grey Oceans

David Byrne & Fatboy Slim — Here Lies Love

Erykah Badu — New Amerykah Pt. 2: Return of the Ankh

Giant — Promise Land

Heart Sick Groans — Gentlemen, If You Ain’t Right, Get Right

High Places — High Places vs. Mankind & MGMT — Congratulations

Johnny Cash — Ain’t No Grave

Korta metalrecensioner V

Lisa o Piu — Behind the Bend & Ellen — Mourning This Morning

Marty Friedman — Tokyo Jukebox

My Way — My Way

Petter — En räddare i nöden

Petter Spjut — Hann jag nånsin ifatt?

Sambassadeur — European & Broken Bells — Broken Bells

She & Him — Volume Two; The Tallest Man on Earth — The Wild Hunt & Harper Simon — Harper Simon

Slash — Slash