Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Indiepop

High Places — High Places vs. Mankind @@@@

MGMT — Congratulations @@@

High Places — High Places vs. Mankind.I båda fallen handlar de om två begåvade duon som gör smakrik och relativ enkel musik för musikälskare med många influenser och man kan bara fortsättningsvis ana sig till vad som kommer att ske med de båda gruppernas musik. I ena fallet som med High Places som jag hör för första gången eftersom deras existens var i det mesta okänd för mig. En sådan hemsk brist hos mig. Men Mary Pearson och Rob Barber gör en sorts drömsk atmosfärisk pop med en sorts dansant känsla instoppad mellan andra avtryck från vad man kan sägas vara en outömlig skatt av trick. Magisk pop som faktiskt har lite av exstatiska möjligheter att formulera en sorts grogrund inför vad bandet kan utföra inom en snar framtid. Musiken är faktiskt sålunda impulsiv i känslan men har naturligtvis klara visioner vad bandet vill med sina låtar. men musiker stannar kvar länge och väl efter det skivan har tystnat, det dröjer sig kvar moment av låtarna lite längre än vad jag trodde skulle vara möjligt. High Places förtjänar att få chansen hos så många som möjligt att upptäcka bandet i fråga. Om jag fick bestämma i en vackrare värld så skulle detta bliva vår nationalgrupp nummero ett.

MGMT — Congratulations.Ben Goldwasser och Andrew Van Wyngarden har blivit stjärnor inom indievärlden. Deras gemensamma band MGMT har sedan förra året fått ta på sig stjärstrutarna och intervjuas av utsökta skribenten Marcus Joons i senaste numret av Sonic. Strulliga puttar som kan i sina bästa stunder göra kraut, shoegaze och bitter pop i en sorts salig mixat röra. Men även om deras låtar och strukturer de bygger sin musik på är konkret och väldigt enkel. Så skall man inte tro att det är dum partypop - det är ett misstag. Musiken är dock intelligent skapat av de två ynglingarna. MGMT har just släppt en ny platta som kanske inte gör mig så upphetsat, utan snarare gissar jag att plattan kommer kamma hem många poäng hos världens indielyssnare bortsett från mig. Deras tilltal kommer få många gamla lyssnare att bli glada i brallan liksom horder av nya indiekids kommer bli exalterad av deras fint utmejslade pop. Ändå föredrar jag deras förra debutalster av den anledningen den har en bisarr elektrifierande upplevelse som man inte kunde komma från. Nya plattan är bra men inte sensationell på något sätt. En ytterst ordinär indieskapelse.

Musik

A Real Cool Time Revisited: Swedish Pop, Punk and Garage Rock 1982–1989

Atlantic Rhythm and Blues 1947–1974

Autechre — Oversteps; Caribou — Swim & Booka Shade — More

Avantasia — The Wicked Symphony/Angel of Babylon

Blackberry Smoke — Little Piece of Dixie

CocoRosie — Grey Oceans

David Byrne & Fatboy Slim — Here Lies Love

Erykah Badu — New Amerykah Pt. 2: Return of the Ankh

Giant — Promise Land

Heart Sick Groans — Gentlemen, If You Ain’t Right, Get Right

High Places — High Places vs. Mankind & MGMT — Congratulations

Johnny Cash — Ain’t No Grave

Korta metalrecensioner V

Lisa o Piu — Behind the Bend & Ellen — Mourning This Morning

Marty Friedman — Tokyo Jukebox

My Way — My Way

Petter — En räddare i nöden

Petter Spjut — Hann jag nånsin ifatt?

Sambassadeur — European & Broken Bells — Broken Bells

She & Him — Volume Two; The Tallest Man on Earth — The Wild Hunt & Harper Simon — Harper Simon

Slash — Slash