Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Korta metalrecensioner V

Blaze Bayley — Promise and Terror @@@

Blaze Bayley.Under en viss period hade Blaze Bayley sin främsta tillgång att sjunga i Iron Maiden då domptören Bruce Dickinson åt att släppa några egna soloplattor av varierande kvalitet. Men Blaze Bayley släppte en bomb för några år sedan som verkligen var just heavy metal av de bästa märke. Nu kommer det ut en platta som är bra men knappast sensationell i någon mening. Utan nu blir det lite blekare toner och mera traditionell heavy metal fast utan den säkra tillgång han hade förut i låtmaterialet och arrangemangen. Nu blir det komptent rock men knappast mera än så.

In Mourning — Monolith @@

In Mourning — Monolith.Försöker verkligen hänga med i det här svenska melodiska death metalbandet In Mourning nya platta och finna något att verkligen hänga tag i och bryta upp så att musiken fastnar någonstans. en det blir anonym och identitetslös progressiv ointressant melodisk ingenting. Spelsuget är det inget fel på och musikerna verkar vara briljanta. Men spelskickligheten kan icke dölja faktumet att bandet inte har några bra melodier att få mig att bli glad i.

Dark Fortress — Ylem @@

Dark Fortress — Ylem.Nej tack för urdålig tysk blackmetal med vibbar av klassisk heavy metal som har inslag av jobbig sångare med en typisk för genren vanlig sångsätt. Men ingenting signalerar nyskapande eller framsynt med bra musik. Dark Fortress verkar mest vara ängslig att man skall avvika från sin mall. Tyvärr för bandet alltså att man inte gör något mera än vad vi får höra på plattan. Svag och låtsasbrutal på samma gång. Nej tack.

Arsis — Starve for the Devil @@

Arsis — Starve for the Devil.Amerikanska death/trashmetalakten Arsis med James Malone i spetsen leder sitt projekt framåt mot tråkiga irrfärder i diverse tankevivlar. Humor och återigen humor skall vara skivans stora poäng. Men det blir tomt snack och tom musik. Arsis orkar knappast att vandra vidare mot något beständigt med skivan.

Demonica — Demonstrous @@

Det kommer ut så mycket ointressant metal och man undrar hur mycket vi skall orka bära fram i vår omvärld. Det här bandet som jag aldrig hört talas om och undrar om det kanske borde fortsätta med den synvinkeln. Plattan är inget att ha. Grundläggande för skivans death metal är att det har gjorts så mycket bättre än det här under årens gång. Snarare upprepande fantasilös metal. Ingen bör bli glad åt det här.

High on Fire — Snake for the Divine @@@

High on Fire — Snake for the Divine.För oss som gärna lyssnade på Mike Pikes förra band doom metalakten Sleeper som försvann för minst tio år sedan. Hans senaste skapelse High On Fire däremot släpper intressant högoktanig rock. Det är mera av heavy metal numera med godkända resultat. Nya skivan är som vanlig bra och väl utförd hårdrock. Men det blir aldrig mästerverk utan mera av det stabila sinnelaget som gör hårdrock som kan sägas vandra mot Judas Preist eller Iron Maidens kvarteren istället för doommetalens långsamma verklighet. En utsökt koncept att lyssna på.

Helix — Vagabond Bones @@

Helix — Vagabond Bones.Jag har snackat med Dr. rock om bandet Helix från Canada som tillhör relikbanden som alltid var långt bakom de andra större elefanterna. Man kan nästan ana varför det är så. Helix har knappast något att tillföra hårdrocken av i dag. Man gör samma sak fast lite sömnigare och lite torftigare utförande och stilen. Helix har passerat bäst före datum rewdan för trettio år sedan. Nya albumet som är som en sorts comeback intresserar nog mest de femtioåringar som vill uppleva Helix från förr. Men det är musik som inte gör någon glad.

Sacrifice — The Ones I Confirm @@

Trash eller slapp metal är nog frågan om på den här skivan. En platta som man knappast orkar bry sig om förutom att bandet kommer från Canada. Först kan man tro att Rush är det enda bandet inom hårdare rock som kom därifrån. Men naturligtvis kan man säga att detta dammiga band från 1985 och framåt är ungefär lika rolig som en tafatt sängkamrat. Man börjar genast fundera om det här vad allt bandet hade. En medioke framtoning och dålig musiksmak.

Airbourne — No Guts. No Glory @@@@

Airbourne — No Guts. No Glory.Så här skall det låta hårdrock eller hård rock i samma skola som AC/DC och The Darkness. Oförfalskat och hur jäkla bra som helst, brutal suparock men av det mer intelligenta slaget som fungerar i alla väder. Två bröder som vet exakt hur man svänger grymt med den här sortens hårdrock av klassisk snitt. En rock som bara ville underhålla oss för allt vad de orkar. Bra låtar och bra musik hela natten lång.

Musik

A Real Cool Time Revisited: Swedish Pop, Punk and Garage Rock 1982–1989

Atlantic Rhythm and Blues 1947–1974

Autechre — Oversteps; Caribou — Swim & Booka Shade — More

Avantasia — The Wicked Symphony/Angel of Babylon

Blackberry Smoke — Little Piece of Dixie

CocoRosie — Grey Oceans

David Byrne & Fatboy Slim — Here Lies Love

Erykah Badu — New Amerykah Pt. 2: Return of the Ankh

Giant — Promise Land

Heart Sick Groans — Gentlemen, If You Ain’t Right, Get Right

High Places — High Places vs. Mankind & MGMT — Congratulations

Johnny Cash — Ain’t No Grave

Korta metalrecensioner V

Lisa o Piu — Behind the Bend & Ellen — Mourning This Morning

Marty Friedman — Tokyo Jukebox

My Way — My Way

Petter — En räddare i nöden

Petter Spjut — Hann jag nånsin ifatt?

Sambassadeur — European & Broken Bells — Broken Bells

She & Him — Volume Two; The Tallest Man on Earth — The Wild Hunt & Harper Simon — Harper Simon

Slash — Slash