Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Musikintervju

Billie the Vision & The Dancers

Blaskans redaktör Dr. Indie skickade några frågor till skivaktuella bandet Billie the Vision & The Dancers


Fråga
Först måste jag fråga om gruppnamnet Billie The Vision And The Dancer. Är det något form av ironisk blinkning eller det en önskan om man har en bra vision och gruppnamnet passar in på den visionen vad man vill uppnå med sin konst?
Svar
Oj, det var längesedan vi fick en fråga om bandnamnet. Det är ingen ironi över namnet. Vi har och hade en vision med bandet, visionen kallar vi Billie. "The Dancers" kände vi att vi var tvungna att lägga till efter ha sett Dirty Dancing. Gustavs scenklädseln de första tre åren var direkt hämtat från en av karaktärerna i filmen.
Fråga
Om man drar en röd tråd mellan alla era album från första skivan till dagens platta så har alla som skrivit eller personer jag känner sagt att lyssna på er musik: är som att börja sommaren med att mixa in Mamas And The Papas och Beach Boys lyckligaste popharmonier. Så kan jag också tycka. Hur lyckats ni med att skapa så mycket glädje med er musik?
Svar
Det är inte direkt medvetet. När vi är tillsammans i bandet uppstår ofta en hoppfull stämning och en känsla av att vi kan göra vad som helst. Vi vill se positivt framåt även när det svårt. Flera av våra mest populära låtar är inte så värst glada i sig, men hoppfullheten känner man i magen. Det känns ovanligt i Sverige med ett band som ger en så pass mycket hopp. Ovanligt och med ingen eller lite hippfaktor. Dessbättre känner inte magen av vad som är hippt eller inte.
Fråga
På sjuttiotalet så kunde man se clownen Manne underhålla oss med sitt allvar. man förstod att det fanns allvar bakom skrattet. Jag får en känsla att det finns underströmmar av allvar i musiken trots glada arrangemang stämmer det att det finns något melankolisk i er musik undanstoppat i det gladlynta?
Svar
Som jag sa tidigare rymmer våra låtar alla känslor. "Nightmares" till exempel. Det är en låt som vi nästan alltid avslutat våra konserter med. Den är väldigt uppskattad och textmässigt en av de tyngsta låtar man kan hitta i popsverige. "Ghost", "I miss You", "Go to Hell" och "Ask for More" är flera exempel. För mig är vemodet lika centralt som glädjen i själva texterna.
Fråga
Berätta lite om nya skivan, vad den handlar om och vad som ledde till den här skivans tillkomst?
Svar
Det känns som vi tar både glädjen och vemodet ett steg längre på denna skivan. Någon sa att skivan är en djupare sammanfattning av vad vi gjort fram till nu. Det stämmer nog. Jag blev pappa under inspelningen vilket förstås påverkade hur mycket jag kunde vara med i de sista detaljerna. Det brukar vara det värsta. Denna gången slapp jag det och fick istället koncentrera mig på min son. Helt underbart. Så denna inspelningen har varit den känslomässigt skönaste skivan att göra på många sätt.
Fråga
Har det blivit lättare att skriva låtar och spela in dem under årens gång?
Svar
Att skriva låtar har de senaste fem åren aldrig varit särskilt svårt. Nu har vi dessutom köpt en bättre ny studio vilket förenklar inspelningsprocessen. Jag är väldigt envist och har självdisciplin, två egenskaper som är nyttiga när det kommer till låtskrivande.
Fråga
Till sist vad för något får bandet att må bra , vilken sorts musik gillar ni själva?
Svar
Den enda gemensamma nämnaren musikaliskt är nog Paul Simon, kanske Anna Ternheim också. Våra influenser skiljer sig så otroligt mycket åt. Men vi är lyckliga allihopa när vi spelar tillsammans.

Musik

A Real Cool Time Revisited: Swedish Pop, Punk and Garage Rock 1982–1989

Atlantic Rhythm and Blues 1947–1974

Autechre — Oversteps; Caribou — Swim & Booka Shade — More

Avantasia — The Wicked Symphony/Angel of Babylon

Blackberry Smoke — Little Piece of Dixie

CocoRosie — Grey Oceans

David Byrne & Fatboy Slim — Here Lies Love

Erykah Badu — New Amerykah Pt. 2: Return of the Ankh

Giant — Promise Land

Heart Sick Groans — Gentlemen, If You Ain’t Right, Get Right

High Places — High Places vs. Mankind & MGMT — Congratulations

Johnny Cash — Ain’t No Grave

Korta metalrecensioner V

Lisa o Piu — Behind the Bend & Ellen — Mourning This Morning

Marty Friedman — Tokyo Jukebox

My Way — My Way

Petter — En räddare i nöden

Petter Spjut — Hann jag nånsin ifatt?

Sambassadeur — European & Broken Bells — Broken Bells

She & Him — Volume Two; The Tallest Man on Earth — The Wild Hunt & Harper Simon — Harper Simon

Slash — Slash