Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Debatt

Smutsiga affärer i arbetarrörelsens namn

I finanskrisens spår finns många förlorare. Många är de som lurats att ta frikostigt tilltagna lån mot en hög ränta och som nu skapar privatekonomiska problem för många. Till detta har man kunnat lägga ett delvis svinaktigt beteende från de banker som tidigare har varit så frikostiga med lån men som nu, brända av erfarenheterna, har dragit öronen åt sig och som i mänga fall återkallat lån med personliga konkurser som följd. De banker som alltså en gång var så vidlyftiga med lån till både kreditvärdiga och kreditovärdiga låntagare, är nu de som går i bräschen för hårdare tag mot de dåliga krediterna. Vad de inte tycks bry sig om är att bakom varje sådan fasad finns en personlig tragedi och att deras nya policy drabbar även de som har skött sig men som har hamnat på bankernas svarta listor på grund av att de har begått den brottsliga handlingen att låna för mycket, vilket bankerna själva har hejat på, eller att de har blivit arbetslösa - fy skäms.

Baltikum har varit en region för ett osedvanligt snuskigt spel där svenska banker har varit några av de värsta skumraskfigurerna i ett osedvanligt tarvligt kapitel i svensk bankhistoria. Här har man lånat ut pengar utan säkerhet, pengar till lyxkonsumtion och pengar till nyttigheter i en salig blandning. Lettland är ett av de länder som råkat mest illa ut och här har finanskrisen krävt mer än en rättvis tribut. Krisen har inte bara skapat ett gapande hål i samhällsekonomin, utan också sett till att vanliga människor med vanliga liv nu har ställts på bar backe. Massarbetslöshet, en total kollaps i både samhälls- och privatekonomin samt en efterfrågekris som har spätt på det stålbad landet har genomlidit har varit det gissel som plågat landet under de sista åren. Det blir dessvärre inte bättre av de svenska bankernas agerande - tvärtom. De har med sitt agerande troligen förlängt lidandet då den nya tidens krav har gjort att man oåterkalleligen ser till att driva in lån vare sig det är berättigat eller inte. De som har lånat till “fel” saker som ren konsumtion har därmed dragits över samma kam som de som har gjort ett ärligt försök att sköta sig men misslyckats i kölvattnet på den havererade ekonomin.

Lördagen den 17/4 kunde man i DN ekonomi läsa den gruvliga historien om Inta Dreimane och den situation hon har hamnat i tack vare Swedbanks agerande, samma bank är för övrigt involverad i flertalet av de snuskaffärer som nu avslöjas. Följ med i en historia som är så vidrig och människoovärdig som nu bara ovärdighet kan bli.

Inta Dreimanes historia börjar i början av 2000-talet då hon fick chansen att köpa sin lägenhet. Vem ville inte investera för framtiden i den lyckliga tid som rådde med en aldrig sinande tillväxt i ekonomin, så hon slog till. Lägenheten låg visserligen i ett nedslitet område utanför Riga och var ett slitet Sovjetkomplex men även sådana var nu hett villebråd på en bostadsmarknad som också den gick från klarhet till klarhet. När hon ändå var i farten köpte hon också loss svärföräldrarnas lägenhet och passade på att renovera båda lägenheterna med lånade pengar. Det var inga problem vare sig med kreditgivning eller den privatekonomiska grunden för både hon och maken hade jobb. Hon som rektor på en skola strax utanför Riga och som sådan var hon välavlönad. För säkerhets skull förde dock banken efter diskussion in uppgiften att hon jobbade dubbla jobb för att kreditgivningen skulle se lite mer trovärdig ut. Hon uppmuntrades till och med av banken att ljuga i ansökningshandlingarna om dessa sidoinkomster, allt för att Swedbank skulle kunna låna henne så mycket det bara gick.

Det gick till och med så långt att hon av banken kallades ”guldkund”, ett epitet hon fick behålla så länge hon hade inkomst och ville låna mer pengar.

Så kom då den stora oredans tid då människor och lägenheter helt plötsligt inte var värda fullt lika mycket längre. Över en natt var det faktiskt till och med så att lägenheter och andra investeringsobjekt var lika mycket värda som de låneansökningshandlingar som låg till grund för hela bubblan.

Tyvärr slutade denna olyckliga historia inte med detta. Över en natt gick luften ur ekonomin, därmed fanns inga heliga kor kvar för staten som nu var tvungna att dra åt svångremmen ordentligt. Löner till personal behövs ju inte så Intas lön skars ner med 60%, jag undrar om svenska arbetare skulle accepterat något sådant. Samtidigt blev hennes make arbetslös och snart nog var konkursen ett faktum.

Det började med att hon ställde in betalningarna av räntan, och det slutade med att banken krävde in alla skulder på 300.000 kronor på ett bräde. Över en natt skulle alltså Inta hosta upp en bit över 300.000 kronor med en arbetslös man och en egen inkomst som nu var starkt decimerad. Den samvetsömma svenska banken hade talat och då var det bara att lyda. Som alla kanske förstår hade inte Inta pengarna och nu återstår bara exekutiv auktion där priset för lägenheterna lär landa på en bråkdel av vad som en gång gavs för denna. En helig princip som de så moraliska bankmänniskorna i Swedbank håller på, är ju att man ska göra rätt för sig och då finns inga undantag eller något förhandlingsutrymme som kan lösa problemet för den enskilde. Återigen undrar jag lite hur en svensk kund i samma bank hade reagerat om samma ampra erbjudande hade dykt upp i brevlådan.

Missförstå mig rätt, visst ska man göra rätt för sig och visst måste man ta ett eget ansvar för de lån man tecknar inte tu tal om annat men det finns ju gränser. Det första en bank i Sverige är skyldig att göra är att försöka få till stånd en lösning, men här har man istället bara kört på som den okänsliga ångvält man är. Det blir dock tyvärr värre än så är jag rädd för. För tänk efter, vilka är det som äger just Swedbank? Ja, den störste enskilde ägaren till banken heter LO! Samma LO som pratar om solidaritet och om hur vi ska bry oss om varandra, talar alltså med kluvna tungor! I ena stunden låter det så gulleljuvligt när de målar upp sina visioner, i nästa fastnar deras ord och avsikter som en klump i halsen. Samma människor beter sig nämligen som värsta formen av rövarkapitalister när man kan. Du kanske tycker att det bara brister i ägaransvar och att LO inte är insatta i problematiken, tänk igen säger jag bara! För i bankens styrelse återfinns ingen mindre än storpotäten och ärkesossen Anders Sundström, en gång närings-, social- och arbetsmarknadsminister i otaliga sosseregeringar och en person som har nära band till LO:s högsta ledning.

Vad vi ser är alltså en rörelse som påstår en sak, men menar en annan, äkta hycklare med andra ord. För vad sossarna inte vill att du och jag ska veta, är att de är makthavare av guds nåde med en oinskränkt politisk såväl som ekonomisk makt. I fall efter fall är man inte bara en predikare av solidaritet, utan också samtidigt en arbetsgivare och stenhård ärkekapitalist som beter som de baggbölingar som gjorde sig kända i 1800-talets skogsnäring.

Med risk för att bli tjatig och att bli stämplad som sossehatare säger jag det igen, hur fan kan man rösta på människor som beter sig så här?

Det är väl en sak om man tror på allt deras dravel om solidaritet, men om man får svart på vitt om att inte ens de själva tror på vad de säger så borde väl något klicka någonstans till och med hos svensken? Men ack nej, över hälften av väljarkåren vill ha det här snuskgänget som landets makthavare och då blir tyvärr mina franska nerver en anings argsinta. Förstår svensken i sin naivitet inte hur tvättäkta hyckleri ser ut?

Jag förstår inte alltid allting, på det sättet är också jag dum, men jag förstår dock hur hyckleri ser ut och uppenbarligen är dess namn socialdemokratin. För när man upptäcker hur deras egentliga ansikte ser ut förskräcker det.

Den andra frågan som dyker upp är hur i hela småland ett politiskt parti och en så kallad arbetarrörelse kan få lov att äga företag som man driver med ett stenhårt vinstintresse samtidigt som man talar sig blå (eller röd) om solidaritet? Hur kan vi år efter år acceptera en lagstiftning som gör detta möjligt? Och hur kan vi som medborgare tillåta att de som prenumererar på makten dvs sossarna, medvetet använder maktinnehavet till att skapa utrymme i lagstiftning och annat som möjliggör att man kan fortsätta att bete sig som jag nu har berättat? De har ju i årtionden använt just sin makt till att skräddarsy förutsättningarna till den situation jag har berättat om, där LO har behandlats som det nya frälset!

Det är med andra ord den ohejdade dumhet som svensken under så många årtionden har utnyttjat i varje val, som har skapat den situation med det totala maktmissbruk som vi kan se om vi vill. Dessvärre fortsätter samma svensk att utnyttja just oförmågan att se till att fortsätta denna dumhet som heter en röst på socialdemokratin.

Kanske kan vi till höstens val se fram emot fyra år till av denna dumhet med än mer maktmissbruk som följd om vi har tur.

Jag ska ge till sist ge dig en alternativ version av hur socialdemokratin egentligen fungerar. Observera att det är inget annat än en spekulation men en hygglig sådan då det som sagt finns indikationer på att jag mycket väl kan ha rätt spekulationer till trots.

Socialism och kommunism har ett slutmål - maktmonopol. Historien visar det igen och igen hur rörelse efter rörelse haft samma agenda. Socialdemokratin är inget undantag. Deras slutmål är maktmonopol. Det blir dock lite krångligare av att man en gång i tiden bestämde sig för att vara ett demokratiskt alternativ, det blev inte heller lättare av att en opposition till sist lärde sig att kraftsamla mot en alltmer korrupt rörelse.

För att se till att makten säkerställdes räckte det inte med politisk makt, det krävdes att man också hade ekonomisk makt eftersom de två hängde ihop. Alltså började man förvärva egendom och företag i en allt större omfattning. Också det här ledde till en del oönskade effekter som att man för att maximera vinsten, var tvungen att bete sig som de man kritiserade. Det var nu ljugandet satte igång och där är vi än i denna dag. En av socialdemokratins största och mest skickligt sammansatta lögner är just att de är småfolkets parti när de i själva verket är storkapitalister. För att hålla en fin fasad kastar de ut välfärdsreformer till en trygghetsknarkande befolkning likt principen för bröd och skådespel till folket och vips de är lyckliga och medgörliga.

Det har blivit dags att se igenom bluffen svenne, och det är bråttom - mycket bråttom.

Dr. Da Capo

Musik

Anders Bosson — Don’t Let Me Go

Archie Bronson Outfit — Coconut

Babylon Bombs — Babylon’s Burning (Jaska)

Broken Social Scene — Forgiveness Rock Record

Crazy Lixx — New Religion & Babylon Bombs — Babylon’s Burning

Crystal Castles — Crystal Castles; LCD Soundsystem — This Is Happening; The Apples in Stereo — Travellers in Space and Time; Beach House — Zebra (EP) & Matt Pond PA — The Dark Leaves

Darkthrone — Circle the Wagons; Triptykon — Eparistera Daimones & Avsky — Scorn

Dundertåget — Dom feta åren är förbi

Goldfrapp — Head First

Guitar Shorty — Bare Knuckle

Hole — Nobody’s Daughter

Horse Feathers — Thistled Spring; Sarah Blasko — As Day Follows Night & Damien Jurado — Saint Bartlett

Ida Redig — Standing Here

Invasionen — Hela världen brinner & Final Exit — Det egentliga Västerbotten: Complete Discography 94–97

Jakob Dylan — Women + Country; Josh Ritter — So Runs the World Away & The Hold Steady — Heaven Is Whenever

Kate Nash — My Best Friend Is You

Korta metalrecensioner VI

Korta musikrecensioner LVI

Lali Puna — Our Inventions

Le Kid — Mercy Mercy & Familjen — När planeterna stannat

Mats Öberg Trio — So Very Mats

Mitt Piano — Allt ljus på mig

Paul Weller — Wake up the Nation

Robyn Hitchcock & The Venus 3 — Propellor Time

Roky Erickson with Okkervil River — True Love Cast Out All Evil

Solomon Burke — Nothing’s Impossible

The Ark — In Full Regalia

The Dead Weather — Sea of Cowards

The National — High Violet

The Radio Dept. — Clinging to a Scheme

Timo Räisänen — The Anatomy of Timo Räisänen & Monty — 2010

Willie Nelson — Country Music

Zacharias — Som pansar