Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Korta musikrecensioner LVI

Sick of It All — Based on a True Story @@@@

Sick of It All — Based on a True Story.Bröderna Lou & Peter Koller som bildade New Yorks främsta hardcoreband Sick of It All har funnits i minst 25 år men debuterade först i slutet av 80-talet med ilskna hardcorepunk. Stenhård hardcore som ligger i gränstrakten till metal men blir det aldrig, utan stabil skitig hardcore med stenhård Attityd. Nya albumet är tveklöst deras bästa akt på väldigt länge, må jag säga. musiken består av ilska och betongmusik som slår sönder det mesta som kommer i dess väg. Ett korrekt suveränt album utan större åthävor.

Crashdiet — Generation Wild @@@@

Crashdiet.Så bra att Crashdiets nya skiva faktiskt håller sträck hela vägen och låtarna är suveräna sleaze/hårdrock så att det studsar och slår, dunkar i väggarna. Plattan uppvisar att svensk sleazerock ligger i världsklass och det kan ingen ta ifrån bandet. Jag har själv gått från direkt avståndstagande till att älska bandet sound. Blixtrande hårdrock som skakar om de likgiltiga och förpassar dumheten till mörkaste hörn. Bra musik är bra musik.

Revolting Cocks — ¿Got Cock? @@ 2010 & Sex-O Olympic-O @@@ 2009

Revolting Cocks — ¿Got Cock?.Al Jourgensen har splittrat sitt band Ministry för något år sedan och verkar satsa sin energi på sitt andra band Revolting Cocks. Bandet bildade han tillsammans med Richard 23 från Front 242 och Luc Van Acker. Nu har lyssnat på två album som är för splittrande eller kanske för mycket effektsökeri. Nya albumet är platta som går på total tomgång och idéfattigdomen är så uppenbar eftersom låtarna är faktiskt dåliga och lite för billiga humorlösa grabbiga porrhumorpoänger. Det som kunde vara bra och alternativt för 20 år sedan håller inte i dag. Nya skivan har bara ett bra spår, covern på 2 Live Crews ”Me So Horny” vilket ger någon form av bra poäng i skalan med nya albumet. Annars har nog även det här projektet gjort sitt.

Revolting Cocks — Sex-O Olympic-O.Däremot kan jag påpeka att förra albumet från förra året hade bättre och slagkraftigare låtar som går mellan industrimetal i samma anda som just Ministry och dansanta trycket från Marilyn Mansons album. Här har skivan ett helt annat tryck i andan. Klart bättre album än deras senaste.

Bullet for My Valentine — Fever @

Bullet for My Valentine — Fever.Hur mycket metal och tuffhet det skall vara i detta hopplösa band så går det inte fejka att det är bara vanlig tråkig emo/scremo – med inslag av tuffa grabbars metalliska ljudbild. För så fort man skrikit färdigt i de tuffare inslagen så kommer snabbt serverat de där långa slingorna av just tröstlös emo. Då skall allting plötsligt bli pojkbandkänsligt så att tonårsflickorna hinner registrera att nu kommer de fina partierna för dem, så får pojkarna inslagen av springa omkring i kortbyxor-tuffa metalen för sig själva. Så briserar ytterliggare ett tomt pojkbandmetalband med en lika tom platta.

Sage Francis — Li(f)e @@@

Sage Francis — Li(f)e.Bland de få vita undergroundrapare påminnerhan starkt i sin rapstil om både Eminem och engelska Mike Skinner i The Streets. Musiken är oftast journalistiska och politiska avslöjanden om dagens USA, lite som Michael Moore i sina roliga dokumentärer. På nya skivan är det verkligen indierap som avgörs med hjälp av amerikanska indierockens elit. Mycket bra initiativ till olika samarbeten på de olika låtarna. De ger liv och karaktär åt musikens olika former. Med hjälp av den avlidna mark Linkous från Sparklehorse, Chris Walla från Death Cab For Cutie, Brian Deck från Modest Mouse och medlemmar från Calexio – vilka ger sina kunskaper en sorts bakgrund till Sage Francis ovanligt självständiga rap. Plattan är långt ifrån något mästeverk men däremot en bra politisk platta med starka låtar i sitt material. Det är något annorlunda inom rapmusiken. Och sådant premierar i alla fall jag framför dödströtta gangstarapklichéer. Sage Francis visar vägen till framtidens rap.

Musik

Anders Bosson — Don’t Let Me Go

Archie Bronson Outfit — Coconut

Babylon Bombs — Babylon’s Burning (Jaska)

Broken Social Scene — Forgiveness Rock Record

Crazy Lixx — New Religion & Babylon Bombs — Babylon’s Burning

Crystal Castles — Crystal Castles; LCD Soundsystem — This Is Happening; The Apples in Stereo — Travellers in Space and Time; Beach House — Zebra (EP) & Matt Pond PA — The Dark Leaves

Darkthrone — Circle the Wagons; Triptykon — Eparistera Daimones & Avsky — Scorn

Dundertåget — Dom feta åren är förbi

Goldfrapp — Head First

Guitar Shorty — Bare Knuckle

Hole — Nobody’s Daughter

Horse Feathers — Thistled Spring; Sarah Blasko — As Day Follows Night & Damien Jurado — Saint Bartlett

Ida Redig — Standing Here

Invasionen — Hela världen brinner & Final Exit — Det egentliga Västerbotten: Complete Discography 94–97

Jakob Dylan — Women + Country; Josh Ritter — So Runs the World Away & The Hold Steady — Heaven Is Whenever

Kate Nash — My Best Friend Is You

Korta metalrecensioner VI

Korta musikrecensioner LVI

Lali Puna — Our Inventions

Le Kid — Mercy Mercy & Familjen — När planeterna stannat

Mats Öberg Trio — So Very Mats

Mitt Piano — Allt ljus på mig

Paul Weller — Wake up the Nation

Robyn Hitchcock & The Venus 3 — Propellor Time

Roky Erickson with Okkervil River — True Love Cast Out All Evil

Solomon Burke — Nothing’s Impossible

The Ark — In Full Regalia

The Dead Weather — Sea of Cowards

The National — High Violet

The Radio Dept. — Clinging to a Scheme

Timo Räisänen — The Anatomy of Timo Räisänen & Monty — 2010

Willie Nelson — Country Music

Zacharias — Som pansar