Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Jazz

Mats Öberg Trio — So Very Mats @@@

Mats Öberg Trio — So Very Mats.Musiken på skivan är nästan utspritt över en hel spelplan där musiken blir förströelser som kan sägas blir del i en ganska störande skivan med svårforcerade tankegods. Jag vet inte om jag alltid förstår skivans intentioner därför att plattan är allt annat än lätt begriplig. Utan plattan studsar än dit och än hit. Påminner starkt om Ale Möllers mixar av jazz och folkmusik. Mats Öberg har inget med folkmusik att göra – hans influenser ligger i framtidens jazz och bebopjazzens modernisering av dess potential. Mats Öberg sjunger, kvider och lyfter musiken framåt i en enda rörelseriktning som stundtals kan ta andra och mera komplicerade vägar. Filip Augustson spelar bass och Sebastian Voeglers spelar trummor och spelar i djup samhörig på ett alldeles lysande sätt tillsammans med Mats Öbergs övriga instrument. De kompletterar instrumenten till helheten. Skivan splittrar upp verkligt mycket för att jag helt skall vara med i musikens alla fina stämningar. Den har sina poänger men det är en ganska knepig skiva som jag tror kräver sin attribut av lyssnaren. Mats Öberg är skicklig musiker och låtskrivare som påverkar låtmaterian på ett för skivan avgörande sätt – genom att låta ögonblicken i musiken manifesteras genom att hans kompositioner är tydliga markörer att han spelar en modern svensk nyskapande jazz med lite för krångliga tillsatser av musikers musik. En paltta som stänger ute åtminstone mig som lyssnare fast plattan är öppen landskap att ta del av allting som sker. Skivan når mitt intellekt men stannar där och fastnar varken i själ eller hjärta, tyvärr, det är vad jag kan kalla ren uppvisningsjazz för fina salonger än för den vanliga ordinära lyssnaren eller i detta fal mig själv. Bra musik men utan själ.

Musik

Anders Bosson — Don’t Let Me Go

Archie Bronson Outfit — Coconut

Babylon Bombs — Babylon’s Burning (Jaska)

Broken Social Scene — Forgiveness Rock Record

Crazy Lixx — New Religion & Babylon Bombs — Babylon’s Burning

Crystal Castles — Crystal Castles; LCD Soundsystem — This Is Happening; The Apples in Stereo — Travellers in Space and Time; Beach House — Zebra (EP) & Matt Pond PA — The Dark Leaves

Darkthrone — Circle the Wagons; Triptykon — Eparistera Daimones & Avsky — Scorn

Dundertåget — Dom feta åren är förbi

Goldfrapp — Head First

Guitar Shorty — Bare Knuckle

Hole — Nobody’s Daughter

Horse Feathers — Thistled Spring; Sarah Blasko — As Day Follows Night & Damien Jurado — Saint Bartlett

Ida Redig — Standing Here

Invasionen — Hela världen brinner & Final Exit — Det egentliga Västerbotten: Complete Discography 94–97

Jakob Dylan — Women + Country; Josh Ritter — So Runs the World Away & The Hold Steady — Heaven Is Whenever

Kate Nash — My Best Friend Is You

Korta metalrecensioner VI

Korta musikrecensioner LVI

Lali Puna — Our Inventions

Le Kid — Mercy Mercy & Familjen — När planeterna stannat

Mats Öberg Trio — So Very Mats

Mitt Piano — Allt ljus på mig

Paul Weller — Wake up the Nation

Robyn Hitchcock & The Venus 3 — Propellor Time

Roky Erickson with Okkervil River — True Love Cast Out All Evil

Solomon Burke — Nothing’s Impossible

The Ark — In Full Regalia

The Dead Weather — Sea of Cowards

The National — High Violet

The Radio Dept. — Clinging to a Scheme

Timo Räisänen — The Anatomy of Timo Räisänen & Monty — 2010

Willie Nelson — Country Music

Zacharias — Som pansar