Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Musik

Mitt Piano — Allt ljus på mig B.B.B.

RamnEko/Universal

Pop med mersmak

Tänk vad förutfattade åsikter kan ställa till det ibland. Här satt jag helt nyss och tänkte att Mitt Piano med artisten Alexandra Ramnevall bakom pseudonymen, var ett singer songwriter-projekt ungefär som Ane Brun eller Sofi Zelmani. Men faktum är att det är snarare pop med annorlunda arrangemang där pianot spelar huvudrollen men också syntar får ta en rejäl plats. Resultatet är en ljuvlig kompott av pop som pendlar mellan inspiration av Erasure, Cure och Echo And The Bunnymen där det anglosaxiska särdraget är övertydligt. Det finns dessutom en andra huvudlinje av mer traditionell pop där det som oftast nu för tiden är det glittriga lite poppärlelika som är det förhärskande.

Det anglosaxiska arvet är alltså övertydligt. Det är inspirerat av de allra förnämsta inom flertalet genrer, det blir dock aldrig så där så att gränsen för plagiat tangeras. Skivan följer i stora drag två huvudlinjer. Den första är den där klassiska popen som är mer än traditionell, den andra mer experimentell där åttiotalets synt- och popeuforiska depprocksexperiment är det inspirationskällorna. Här finns också titelspåret som inte passar in i någon av dessa beskrivningar. “Allt Ljus På Mig” är något av det mest personliga i popväg sedan Gina Jacobis storhetsdagar där ett knyckigt piano stackattoartat målar upp en nästan surrealistisk melodi. Inte helt oväntat är det också en av skivans absoluta triumfer. När man pratar mästerverk måste man i samma andetag nämna ”Vill Att Vi Försöker Igen”, ”November I April”, ”Små Små Steg” och ”Fel” som också dom är rena knockouten. De här låtarna är som sagt smärre pärlor där melodikänslan och arrangemangen firar nya triumfer. Låten ”Fel” har dessutom skivans grymmaste überös, dansar man inte som en tok till denna är man garanterat fastspikad i golvet. Så här långt har jag alltså fått god popkompensation för förra månadens vurpa med Vivian Girls som ju i motsats till det här var hellre än bra. Om jag tillåts spekulera igen så tror jag bestämt att här och där finns ett släktskap med Jacob Hellman vilket inte Vivian Girls har. Det är därför Alexandra Ramnevall går segrande ur striden och Vivian Girls får se sig grundligen slagna.

Den mer traditionella stilen som finns i de andra låtarna är fortfarande klassisk pop av engelskt snitt så som den låtit sedan Beatles glada dagar. I dessa låtarna är det mer småmysigt och med hög trivselfaktor och mer konventionellt. I dessa låtar saknar jag kanske det mer personliga uttrycket en aning, men missförstå mig rätt det är fortfarande av hög kvalitet.

Pop tycks vara tidens melodi bland svenska artister, och denna håller generellt hög klass. Förra månaden fick jag spelet på Vivian Girls för deras ovanligt taffliga försök inom genren, det får jag inte av Alexandra Ramnevalls insatser på området. Kanske är det därför att svenska artister vid det här laget har en diger lista artister att luta sig tillbaka emot som inspirationskälla. När man dessutom har smakfullheten att väva in lite lagom sparsmakade trådar av underbara små referenser till storheter som det bästa av engelsk pop av det mer personliga märket, så är jag mer än nöjd. Om det dessutom är så där lagom avvägt med små hintar till grupper som Cure, Echo And The Bunnymen osv., så är jag extremt nöjd. Det enda jag önskar är att den linjen följdes hela vägen ut eftersom de låtarna blir extremt intressanta. Men det duger gott ändå, så är du fan av pop får du inte låta Mitt Piano gå spårlöst förbi.

Dr. Da Capo

Musik

Anders Bosson — Don’t Let Me Go

Archie Bronson Outfit — Coconut

Babylon Bombs — Babylon’s Burning (Jaska)

Broken Social Scene — Forgiveness Rock Record

Crazy Lixx — New Religion & Babylon Bombs — Babylon’s Burning

Crystal Castles — Crystal Castles; LCD Soundsystem — This Is Happening; The Apples in Stereo — Travellers in Space and Time; Beach House — Zebra (EP) & Matt Pond PA — The Dark Leaves

Darkthrone — Circle the Wagons; Triptykon — Eparistera Daimones & Avsky — Scorn

Dundertåget — Dom feta åren är förbi

Goldfrapp — Head First

Guitar Shorty — Bare Knuckle

Hole — Nobody’s Daughter

Horse Feathers — Thistled Spring; Sarah Blasko — As Day Follows Night & Damien Jurado — Saint Bartlett

Ida Redig — Standing Here

Invasionen — Hela världen brinner & Final Exit — Det egentliga Västerbotten: Complete Discography 94–97

Jakob Dylan — Women + Country; Josh Ritter — So Runs the World Away & The Hold Steady — Heaven Is Whenever

Kate Nash — My Best Friend Is You

Korta metalrecensioner VI

Korta musikrecensioner LVI

Lali Puna — Our Inventions

Le Kid — Mercy Mercy & Familjen — När planeterna stannat

Mats Öberg Trio — So Very Mats

Mitt Piano — Allt ljus på mig

Paul Weller — Wake up the Nation

Robyn Hitchcock & The Venus 3 — Propellor Time

Roky Erickson with Okkervil River — True Love Cast Out All Evil

Solomon Burke — Nothing’s Impossible

The Ark — In Full Regalia

The Dead Weather — Sea of Cowards

The National — High Violet

The Radio Dept. — Clinging to a Scheme

Timo Räisänen — The Anatomy of Timo Räisänen & Monty — 2010

Willie Nelson — Country Music

Zacharias — Som pansar