Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Biofilm

Iron Man 2 @@

Regi: John Favreau

Iron Man 2.Iron Man 2 är en teknisk skicklig film väl sammanfogad med bländande scenografiska lösningar. Det bästa är att allting som skapas blir realistisk på så sätt att själva Iron Man rör sig i modern kontext till vår egen verklighet. Händelserna som sker omkring industrimagnaten Tony Stark (Iron Man) är just en värld vi har omkring oss. men det är bara det att Tony Stark är vapenförsäljaren som numera är fredsduvan i världen. Robert Downey Jr spelar sin roll väl och är filmens höjdpunkt, precis som han var i första filmen. Men båda filmernas svagheter är att själva intrigen eller den bärande historien är svag, till och med lite löjlig, liksom lite pojkboksaktigt, så att trovärdigheten försvinner bort i horisonten. Filmen hamnar i den märkliga situation att själva tekniska kunskapen och den välgjorda rekvisitan tar över ramhandlingen från själva berättelsens fokus, så att det blir till slut tekniska attraktioner som behärskar och ger filmen sin puls. Iron Man 2.I detta faktum som kvarstår, så hamnar filmens kärna, som är så som jag uppfattar filmen, den humanism som den hjärtsjuke industrimagnaten och numera superhjälten Tony Stark har skapat som alternativ till sitt forna jag, försvinner och tunnas tyvärr ut. Filmen blir därför enbart en actionfilm utan substans och utan den djup som den tänkande idealismen Tony Stark lärt sig uppskatta och lärt sig att fördjupa. Åtminstone i Marvels serievärld finns den tydlig utstakat. Här i den nya filmen förvandlas mest Tony Stark på ytan till den självupptagne hjälten som tror sig äga världen. Men i filmen beror det på att hans sjuka hjärta minsann har fåt ta stryk av materialet som hans Iron Men-dräkt har som kraftkälla – på grund av det så måste han hålla ytan flytande och försöka spela oberörd av vad som än händer. Det är psykologiskt intressant på ett ytligt sätt men som karaktär i filmen och som del i själva grundberättelsen förblir det ointressant. Det blir kanske inte ett platt fall i filmen, fastän väldigt nära detta tillstånd av den inneboende känslan av total misslyckande att frambringa en underhållande film som i sin helhet är bra.

Musik

Anna von Hausswolff — Singing from the Grave

Annihilator — Annihilator; Soulfly — Omen & Brant Bjork — Gods & Goddesses

Band of Horses — Infinite Arms

Charged GBH — Perfume and Piss

Bobby Charles — Timeless

Damian Marley/Nas — Distant Relatives

Daniel Johnston and Beam — Beam Me Up

Danko Jones — Below the Belt & Stone Temple Pilots — Stone Temple Pilots Deluxe Edition

Deutsche Elektronische Musik: Experimental German Rock and Electronic Musik 1972–1983

Foals — Total Life Forever

Helloween — Unarmed: Best of 25th Anniversary

Killing Touch — One of a Kind

Korta musikrecensioner LVII

Liars — Sisterworld

Lyle Lovett — Natural Forces

Magnus Lindberg + Basse Wickman — Vita lögner, svarta ballader, volym 1

Merle Haggard — I Am What I Am; Mose Allison — The Way of the World & Carl Smith — Kisses Don’t Lie: 21 Greatest Hits

Musikkollektivet — Hufvudstaden

Nevermore — The Obsidian Conspiracy

Robyn — Body Talk Pt. 1

Sabaton — Coat of Arms

Sideburn — The Demon Dance

The Fall — Your Future Our Clutter

The Roots of R’n’B

Tracey Thorn — Love and Its Opposite

Vanden Plas — Seraphic Clockwork

Woods — At Echo Lake; The Magic Numbers — The Pulse (EP) & Teenage Fanclub — Shadows