Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Konst

Malmö konsthall: Pascale Marthine Tayou

Pascale Marthine Tayou.Utställningen är direkt gjort för konsthallen och är ett bra exempel på lyckat konceptkonst eller konst med en legitimt budskap om Afrikas kulturmixar och den Afrikanska kontinentens misslyckande i ekonomisk sammanhang. Pascale Marthine Tayou har verkligen fått ihop en bra symbolisk konst som plockar fram många delar av Afrikas olika problem. I centrum finns det trästockar som likt totempålar står var för sig själva , med glasfigurer. Dessa tror jag symboliserar afrikanska myter kring den ständigt potenta svarta mannen. Den vita världens fördomar om den svarte mannen tycks här gå hand i hand med den afrikanska självsynen som den potenta mannen som kraftfull stolt man. Jag har inga direkta nyckklar till hans bildvärld eftersom konstnären är för mig totalt okänd – jag har lite svårt att avkoda alla verk eftersom jag inte följt eller sett hans verk förut i något sammanhang, som jag kommer ihåg. Då blir det lättare att se hans verk som delar av den afrikanska historien med kåkstäder, paraplyer och en vattenpump som förmodligen symboliserar kampen om den vardagliga överlevnaden – och den ständiga torkan som kan få vattnet att sina i sina källor. Vatten som livsnödvändiga betingelser i det vardagliga strävsamma livet. men det finns givetvis flera avkodningar du kan göra som betraktare av Pascales verk.

Pascale Marthine Tayou.På en fin youtube-film berättar konstnären själv om sin bakgrund och vad han vill med sin utställningen — Malmö Konsthall

Han fyller i att man kan antagligen göra som jag lägga en seriös allvarlig tolkning av verken eller välja en mera humoristisk version av verken. För det finns båda delarna – av allvar och humor insprängda i helheten, om man studerar dess humoristiska inlägg. Men jag valde bort den humoristiska vinkeln eftersom hans konst har en allvarligare undanliggande perspektiv i motiven – vilket jag tycker förstärker allting i hans verk. En tydligare politisk moralisk markering kan jag inte se idag från en fantastisk konstnär från Kamerun – eller som han säger själv att han är född där men har inga inre gränser inom sig själv. En sorts nomadiserad konstnär.

Musik

Anna von Hausswolff — Singing from the Grave

Annihilator — Annihilator; Soulfly — Omen & Brant Bjork — Gods & Goddesses

Band of Horses — Infinite Arms

Charged GBH — Perfume and Piss

Bobby Charles — Timeless

Damian Marley/Nas — Distant Relatives

Daniel Johnston and Beam — Beam Me Up

Danko Jones — Below the Belt & Stone Temple Pilots — Stone Temple Pilots Deluxe Edition

Deutsche Elektronische Musik: Experimental German Rock and Electronic Musik 1972–1983

Foals — Total Life Forever

Helloween — Unarmed: Best of 25th Anniversary

Killing Touch — One of a Kind

Korta musikrecensioner LVII

Liars — Sisterworld

Lyle Lovett — Natural Forces

Magnus Lindberg + Basse Wickman — Vita lögner, svarta ballader, volym 1

Merle Haggard — I Am What I Am; Mose Allison — The Way of the World & Carl Smith — Kisses Don’t Lie: 21 Greatest Hits

Musikkollektivet — Hufvudstaden

Nevermore — The Obsidian Conspiracy

Robyn — Body Talk Pt. 1

Sabaton — Coat of Arms

Sideburn — The Demon Dance

The Fall — Your Future Our Clutter

The Roots of R’n’B

Tracey Thorn — Love and Its Opposite

Vanden Plas — Seraphic Clockwork

Woods — At Echo Lake; The Magic Numbers — The Pulse (EP) & Teenage Fanclub — Shadows