Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Retro LIX

Van Morrison — Astral Weeks 1968 @@@ & Moondance 1970 @@@@

Van Morrison — Astral Weeks.Om jag Dr. Indie fick bestämma över Van Morrisons musikaliska karriär sedan han lämnade den splittrade gruppen Them, så skulle jag få honom att alltid spela in samma sorts keltiska, jazziga soul som han är bäst på att skriva låtar till, sjunga dem ljuvligt och alltid som bäst, förmedla känslan av musikalisk storhet, om och om igen. Han gör det på framförallt på dessa två skivor som i 60- och i början av 70-talen faktiskt stod för den magi som uppnåddes i den brådmogna Van Morrisons hjärna. Soul, pop och jazz rann rakt genom hans irländska bardblåa ådror. ”Astral Weeks” är just långa svepande dynamiska rörelser som drivs av musikens kraft inåt mot mig som lyssnare. Skivan är nästan den skiva som han ville skapa eller försöker fortfarande återskapa i dagens läge. Förutom titellåten så kan en sång som ”Madame George” nästan aldrig sluta spelas, den tycks mig fortsätta rakt ut genom skivans studio och bara fortsätta stiga , stiga, stiga ännu högre och till slut fara ut i världsrymden för att senare återvända som en ängel med vita breda vingar. Magisk. ”Beside you” är en uppenbar trotsig och sårbar soulballad av det bästa märke jag kan tänka mig. Skivan lyser som en fyr. men det ändå nästa skiva som är hans största triumf i inledningen av 70-talet.

Van Morrison — Moondance.”Moondance” som jag tycker har allt som är det som kom att bli min Van Morrison. En stilsäker allvarlig och sur buttergök. Som svär åt alla men ändå spelar in musik som inte kan jämföras med något annat i världen.

”Moondance” bevisar hur skicklig Van Morrison är på att förena olika stilar, uttryck, så att allting förenas i en ståtlig skapelse. Van Morrison var nästan fullt utvecklat schaman när han skulle sammanställa alla låtarna. Jag tror att färdiga idéer alltid funnits färdigutvecklat hos en redan färdig konstnär eftersom musik och text kombineras briljant idet koncept som utgör en ständig källa och står för schamanens grund – när det gäller att blanda sina örter väl. ”Moondance” är ett enda bevis för ett genis framfart. Jag tröttnar aldrig på den här skivan som jag spelat i mera än 30 år. Van Morrison borde förbjudas att skapa undermåliga plattor, vilket han gjort under flera år. För sanningen är att det är så här som i ”Moondance” Van ”The Man” Morrison alltid skall låta. han skall bara tvingas spela in ren magi i musikalisk form.

Electric Light Orchestra — Time 1981 @@@@

Electric Light Orchestra — Time.Jag vet att Dr. Rock på redaktionen tyckte att det var lite lustigt att undertecknad, älskade låten ”Ticket to the moon” från den här skivan. Men så är det. den sången är min absoluta favoritlåt med ELO – jämställd med andra låtar som klassiska ”Telephone line” och ”All over the world” från tidigare plattor. ”Time” är en temaplatta från science fictionvärlden med ett tema som kanske inte direkt är något nytt för ELO, då bandet tidigare haft viss vurm för rymden på vissa låtar sedan tidigare. fast här gör ELO det tydligare markerat. Vilket jag tycker är plattans bästa förtjänst. Man hr fördjupat den väg bandet verkade vara på väg mot, det målet får sin givna slutpunkt i och med skivan ”Time” verkligen lösgör Jeff Lynnes rymddrömmar på ett öppet sätt. Plattan är en av mina givna skivor som jag alltsomoftast glömt bort hur mycket jag älskade albumet för nästan 30 år sedan. Nu tog jag chansen igen och älskar plattan fortfarande.

Electric Light Orchestra — Xanadu 1980 @@@@

Electric Light Orchestra — Xanadu.Musikalen eller filmen som kan sägas vara musikal – är underskattat och blev ordentligt kritiserat av den samlade pressen kommer jag ihåg. När jag såg filmen så blev jag ohjäpligt förälskat i dels vackra Olivia Newton John som sjöng den lysande låten ”Magic” som blev en stor hit. Men det blev också tre av ELO:s låtar ”Xanadu”, All over the world” och ”I’m alive” vilket är höjdpunkterna i en lagom stor film. Idag är den nog inget att se, men då var det en stor händelse. En lustig sak är att Michael Beck som var tuff gängledare i min all time-favoritfilm: The Warriors av Walter Hill – spelade med den här filmen, vilket också blev hans svanesång som seriös skådespelare kan man lugnt påstå. Nåväl, musiken är i alla fall delvis klassisk och de låtarna som inte blev hitar är dock ändå underbara låtar som jag kan njuta av i vilket fall som helst.

Musik

Anna von Hausswolff — Singing from the Grave

Annihilator — Annihilator; Soulfly — Omen & Brant Bjork — Gods & Goddesses

Band of Horses — Infinite Arms

Charged GBH — Perfume and Piss

Bobby Charles — Timeless

Damian Marley/Nas — Distant Relatives

Daniel Johnston and Beam — Beam Me Up

Danko Jones — Below the Belt & Stone Temple Pilots — Stone Temple Pilots Deluxe Edition

Deutsche Elektronische Musik: Experimental German Rock and Electronic Musik 1972–1983

Foals — Total Life Forever

Helloween — Unarmed: Best of 25th Anniversary

Killing Touch — One of a Kind

Korta musikrecensioner LVII

Liars — Sisterworld

Lyle Lovett — Natural Forces

Magnus Lindberg + Basse Wickman — Vita lögner, svarta ballader, volym 1

Merle Haggard — I Am What I Am; Mose Allison — The Way of the World & Carl Smith — Kisses Don’t Lie: 21 Greatest Hits

Musikkollektivet — Hufvudstaden

Nevermore — The Obsidian Conspiracy

Robyn — Body Talk Pt. 1

Sabaton — Coat of Arms

Sideburn — The Demon Dance

The Fall — Your Future Our Clutter

The Roots of R’n’B

Tracey Thorn — Love and Its Opposite

Vanden Plas — Seraphic Clockwork

Woods — At Echo Lake; The Magic Numbers — The Pulse (EP) & Teenage Fanclub — Shadows