Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Blodläkare

Om mitt senaste besök under veckan hos blodläkaren förlöpte den här gången utan någon som helst dramatik, hon frågade inte ens mera om mitt poesiväsen som hon brukat, lät mest sur när jag förnekade att super, och jag orkade inte hitta på något enda hyss annat än knycka en stor sax från ett närbeläget läkarrum och gå till sköterskornas tillfälligt övergivna fikarum och äta i smyg en bakelsebejakelse fastän där fanns en städpatrull utanför som inte brydde sig om att hålla bakverk under oppsikt, jag var hungrig, och jag gjorde även en sväng till kräftsjukhuset byggnaden bredvid och kikade på skalliga små urblekta leukemibarn tills jag blev gråtfärdig, och där de även kollade på min benstomme precis som om den skulle ha något fel. Men så kom det dramatiska beskedet med läkarens epikris idag, de har igen fått passion för mitt fall efter något års paus. När jag var liten avfärdade alla vanliga läkare min blödbenägenhett, hävdade myndigt och avfärdade i stil med att alla svaga barn blöder och möjligtvis kan käka k-vitamin (om jag nu ens var svag), utom en elak professor som tog in mig för undersökning men på den tiden fanns det inga hållbara undersökningsmetoder att på teknisk väg kunna fastställa det, så han jävlades istället i flera veckor med mig, hängde mig taket, torterade, klämde och klämde på mig tills (jag) (och han) var blå över hela kroppen som en enda blånad, rena misshandeln och hade mig att blöda hela tiden och släppte ingen annan till mig, isolerad från föräldrar omvärlden tills hälften av blånaderna skulle vara borta fastän de bara istället blev mera hos honom dag för dag, en dåre och sadist som sedermera blev riksdagsman, och när hade varit hos honom en tid höll jag på att dö i blodbrist för den delen. Han gav inte ens diagnösen fastän sjukdomen fanns beskriven inom medicinen, fastän på hans tid kunde den inte fastställas på annat sätt än gissningsvis på läkares gottfinnande, så egoistisk att han efter allt plågande inte ens kunde unna den. Nåväl långt senare tyckte en kommunalläkare, samma tant som suttit med dårvarande president Vladimir Putin på kaffe i Kreml (och sagt att han måste lyssna på ryska mördrar), att det verkade väldigt skumt med mig och skickade mig på remiss vidare, då fastställdes en blodsjukdom men den dårvarande professorn som sades ha denna som sin favoritsjukdom, samma läkare som var president Kekkonens livläkare, fattade inte ändå passion för mig, släppte mig, och släppte också min tunga som han hade dragit ut till nästan en repstump medan hans kandidater höll mig om arma huvudet, medan glodde och glodde på min lustiga tunga, och just när de gjorde det sprang en annan lika känd professor in med tjugo kandidater i följe och slog en hammare i väggen och rusade ut allt emedan min tunga strittade tillbaka, varpå jag rusade ut. Jag förstod aldrig sammanhanget ifall det överhuvud fanns, men alla verkade då som om det var den mest naturliga sak i världen, åtminstone för kandidaterna, så tydligen. Och åter långt senare, när skulle till den redan uttjatade käckirurgens ingröpp här om året, Emmas höst förresten, vågade de inte göra något utan en blodläkares utlåtande, nu hade dock det stora sjukhuset i det här laget en skild clinik för sådana här fall, hamnade hos en amerikansk-finsk blodläkare med sin mexikanska svans till assistent, de tog några gånger hel liter blod av mig, flera hundratals olika prover gjordes, undersökte och undersökte, det analyserades där på stora sjukhuset, och jag skickades även till en Rödkorsets blodtjänst som &:så framställer specialblodpreparat och har viss specialité på området, och blodet skickades även till Karolinska sjukhuset, det lånades slutligen från Tyskland någon nyoppfinnen blodanalysmaskin med en tysk skönhet som bihang och det var viktigt att blodet hamnade på några sekunder i den där maskinen, togs och togs lyxblod, men mitt blod passade inte riktigt in för någon känd undergrupp hur de än försökte, blott nästan, men inte riktigt, mediciner skulle preparattestas på mig, också en viss spray och visa hur blodet reagerade och förändrades, och samma förmiddag som det skulle ske en av gångerna, stoppades den amerikansk-finska blodläkaren av klinikchefen, att testet kunde vara livsfarligt på mig, att trombocyterna kunde helt ha sjunkit till livshotande låg nivå även på sjukhus, jag hade kunnat formligen dö under deras test utan att de hade mera hunnit få upp nivån (vilket t.ex. mexikanen plötsligt visste sig säga att han oppdagat ett sådant fall. Den amerikansk-finska blodläkaren konstaterade, att man inte får med tester och blodprover säker diagnos på mig, att nu kan det bli enbart genundersökningar som kanské ger säker källa om hurudan typ jag har och sa sig vilja publicera i medicinska tidskrifter om den ev. opptäckten, en för medicinen okänd sammansättning av blodet, en ny sjukdom egentligen, egen klassificering, och sa att de inte kan göras i Finland helt, därtill finns det även som något helt verkar saknas i mitt blod, men de genetiska undersökningarna kunde göras i Ämnerika, England, kanské Tyskland eller möjligtvis i Sverige, varför nu inte lite kött och något ben och en liter blod sedan kan skickas dit, tydligen inte om det skall ske under färsk process, för då hade det väl redan skickats omgående. Sedan verkade hon amerikansk-finska blodläkaren ändå lite förlora intresse för käre mig, för jag hamnade i fortsättningen hos klinikchefen som patient, vilken höll med att Emma varit fräck mot mig, men nu har det då åter hänt något. Kom bref, att landets ledande blodläkare skall ta upp mitt fall i någon gemensam meeting och de skall prata om det att jag skickas [förpassas] till Malmö för talrika genundersökningar, hur nu Skåne kan ha detta, men Malmö av alla traumatiska satans hålor, och tror jag gått förbi det där stället förresten när en gång avhämtade Emmas jycke, men är jag någonsin mera mogen att komma till just Malmö? Bra ändå så länge de inte skickar mig till Ämnerika för kidnappning hos någon dåre som vill ha ett nobelpris på mig, för kanské är de i själva verket inte ett smack intresserade av mig, de sa &:så något att jag kanské har ett blod som på köpet hindrar mig att kunna få blodproppar, och frågade jag om det är ett bättre än om man käkar av det där finska världsmargarinet (och förresten gjordes finskt margarin i samma fabrik på bl.annat döda kattskrällen på 1960-svaret tills den stora margarinskandalen slog till), så hoppade blodläkaren nästan jämfota över frågan, ”mycket mycket bättre”, allt fort skall det ännu göras någon idealisk balans av naturflödande blod, allt efter mitt. Fanns ju också någon DNA-idealisk patient som fick sitt namn inom medicinen, inte efter en läkares namn som brukligt, eftersom hennes DNA-strängar eg. aldrig skulle åldras som hos alla andra människor, fastän dog nog förstås. Åtminstone verkar de här blodläkarna inte ge sig innan de fått mig till ett nytt fall inom medicinvetenskapen, vad det lider, är som galningar på sina opptäckter alltid, tro inte heller att det någonsin kommer att gagna mig. Men fan, de skall åtminstone få betala resan om jag behagar knalla mig till Malmö, eller om jag kräver att Malmö kommer till H;fors, som när krävde att Babel-TV kom till en åkerkant i Finland. En dag står frågan om jag är mer unik i blodet eller som litteratur. Sedan har jag ju &:så ett erbjudande av en flicka, om att hon förtär av mitt blod, om jag av hennes, tror blodläkaren får höra det nästa gång.

Musik

Anna von Hausswolff — Singing from the Grave

Annihilator — Annihilator; Soulfly — Omen & Brant Bjork — Gods & Goddesses

Band of Horses — Infinite Arms

Charged GBH — Perfume and Piss

Bobby Charles — Timeless

Damian Marley/Nas — Distant Relatives

Daniel Johnston and Beam — Beam Me Up

Danko Jones — Below the Belt & Stone Temple Pilots — Stone Temple Pilots Deluxe Edition

Deutsche Elektronische Musik: Experimental German Rock and Electronic Musik 1972–1983

Foals — Total Life Forever

Helloween — Unarmed: Best of 25th Anniversary

Killing Touch — One of a Kind

Korta musikrecensioner LVII

Liars — Sisterworld

Lyle Lovett — Natural Forces

Magnus Lindberg + Basse Wickman — Vita lögner, svarta ballader, volym 1

Merle Haggard — I Am What I Am; Mose Allison — The Way of the World & Carl Smith — Kisses Don’t Lie: 21 Greatest Hits

Musikkollektivet — Hufvudstaden

Nevermore — The Obsidian Conspiracy

Robyn — Body Talk Pt. 1

Sabaton — Coat of Arms

Sideburn — The Demon Dance

The Fall — Your Future Our Clutter

The Roots of R’n’B

Tracey Thorn — Love and Its Opposite

Vanden Plas — Seraphic Clockwork

Woods — At Echo Lake; The Magic Numbers — The Pulse (EP) & Teenage Fanclub — Shadows