Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Festival

Sonisphere festival Stora skuggan 7 augusti

Det regnade ihållande hela tiden när Blaskans redaktion spred sig över hela området, själv var jag där lagom till 13.30 då trashmetalattacken satte sin prägel på årets upplaga av Sonisphere. Tyvärr kunde inte Heaven Or Hell av naturliga skäl komma efter Dios tragiska död i cancer tidigare i år. Men det fanns akter så att det blev över och räckte hela dagen lång. Dr Indie och Jaska drev omkring hela hela tiden mellan de två scenerna.

Anthrax @@@

Slayer @@@@

Två av de stora trashmetalbanden uppträder på festivalen och ger oss nästan furiös hardcorepunk i metallisk tappning. Anthrax som inte uppträtt på länge eller släppt album på länge gör ett bra och väl framförd gig. Inte det bästa jag sett på scen men ändå lite roligare och bättre än vad jag trodde. Säkra låtar och som plus i kanten en hyllning till Dio, naturligtvis. En bra version på låten ”Heaven Or Hell” framför Anthrax med behållning. Den bästa låten jag hörde var dock Joe Jacksons underbara new wavehit ”Got The Time” som var en snabb punkig trashmetalversion så att det stänkte om det. Joey Belladonna hade rösten i behåll. Så att det var en bra spelning.

Slayer kunde mangla obehindrad i cirka fyrtiofem minuter med furiös energi och gav pulsen en hårdare kick. Hjärta och hjärnan bankade tillsammans efter varje riff och ackordtraktat. Det var en koncis och kompakt Slayeraggression som hette duga.

Alice Cooper @@@

Han började bra med ”Schools out”, No More Mr. Nice Guy” och “I’m Eighteen”, vilket öppnade allting med bravur men så sackade han lite grann vilket drog ned tempot lite för att senare återigen äka lite grann med flera hits. Man kan säga att det var en mix av 70-talets bästa Alice Cooper till hans trötta 80-tal för att gå över till 90-tal. En setlista för att som följt med Alice Cooper sedan 70-talet. Låten ”Poison” som på platta suger ordentligt, blev i liveversionen klart mycket bättre och jag kunde lyssna på den med behållning.

Iggy and The Stooges @

Jag blev oerhörd besviken på Iggy And The Stooges konsert för att den förstördes med långa konstiga jazzfunkiga saxonfonsolon som mer eller mindre tog över konserten. Jag saknade drivet och energin Iggy And The Stooges drev fram tidigare då jag sett dem. Det började suveränt med ”Raw Power” och ”Search And Destroy” medan ”Gimme Danger” slravdes bort. Tvärtemot alla andra så tyckte jag att det blev en andefattig föreställning från min störste hjälte den här gången. Saxofonen tog över all koncentration och musiken gick från högvarv till lågvarv. Jäkligt synd att skriva om punkens störste artist genom musikhistorien. Bandet kanske tappar kraft när Ron Asheton sorgligt avled. men brodern Scott Asheton och nygamla gitarristen James Williamson spelar febrilt. Men det fungerar ändå inte. Utan det blir en riktig usel spelshow, tyvärr måste jag skriva så.

Mötley Crüe @@@@@

Världsbäst och bara underhållande styv punkig garagerockig sleazerock av hög kvalitet och dessutom full fart rakt igenom. Bandet var på gott humör. Vince Neil var utan tvekan bästa sångaren denna afton, Tommy Lee bankade sönder trummorna, Mick Mars och Nikki Sixx spelade sina partier med sjuhelsikes spelglädje. Setlistan var en mix av hela deras karriär och många av deras mest klassiska låtar fanns givetvis med. Suveränt genomfört. En bra rockshow utan döda punkter var precis som jag och Jaska behövde efter det bedrövliga regnet.

Iron Maidens spelning struntade vi eftersom vi kände oss nöjda och vi båda har sett bandet sedan tidigare och något nytt att servera var det inte alls. Deras 90-tal är inte så intressant att lyssna på genom en hel konsert.

Slutrapport. Vi såg inte Hammerfall eller Imperial State Electric. Men skivan kommer att recenseras av Blaskans redaktion i september.

Musik

Avi Buffalo — Avi Buffalo

Black Sabbath: Dio-åren

Chemical Brothers — Further

De lyckliga kompisarna — Hugos sång & Street Kids — Back in the Days

Devo — Something for Everybody

Dr. Indies sommarecensioner juli/augusti

Elizabeth Cook — Welder

Eminem — Recovery

Familjen — Mänskligheten & Oskar Linnros — Vilja bli

Grand Magus — Hammer of the North

Iggy Pop & The Stooges — Raw Power & Iggy Pop — Lust for Life

Joe Strummer — The Future Is Unwritten

John Norum — Play Yard Blues

Judas Priest — British Steel: 30th Anniversary Edition

Meat Loaf — Hang Cool Teddy Bear

Melvins — The Bride Screamed Murder

Memento Mori — Ur skymningen 1982–1988; Date-X — Date-X; Allan Ladds — Ingenstans — Ingenting 1977–1983 & Vi äro huliganer: Punk och ny våg från Eskilstuna 1978—1984

M.I.A. — Maya

Nisse Hellberg — En modern man

Ozzy Osbourne — Scream

Pernice Brothers — Goodbye, Killer

Scissor Sisters — Night Work

The Rat Pack — The Rat Pack: 125 Great Tracks

Tom Petty and The Heartbreakers — Mojo

Ulf Lundell — En öppen vinter & Mikael Wiehe — Ta det tillbaka

Vit päls — Nu var det så i alla fall & Johan Borgert & Holy Madre — Nu är jag ett as