Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Metal/hårdrock

Judas Priest — British Steel: 30th Anniversary Edition @@@@

I slutet av 70-talet gick de stora tre hårdrockens band in i olika faser i sina respektive karriärer – Led Zeppelin splittrades för alltid, nästan i alla fall för alltid. Black Sabbath bytte sångare i parti och minut och Deep Purple överlevde med musikerbyten och en stagnerade karriär som nog förtog lusten att skapa nya mästerverk. Vid ingången till 80-talet hade punken redan kommit och gått. Men i England hände det saker som skulle förändra hårdrockens musikaliska inriktning för alltid. Den förändringen är inte lika storslagen som punkens totala politiska, filosofiska och konstnärliga uppror med sina fötter i många avantgardistiska rörelser från historien. Den här rörelsen är kanske inte så inriktat på att förändra världen – fast däremot kom det som undergroundrörelse av ny hårdare hårdrock; heavy metal som tveklöst blev den musikaliska och emotionella rock som kom att ge oss ett nytt sound – betecknad för heavy metal vilket förlöste hårdrocken ur sin dvala. Iron Maiden, Tank, Saxon, Tygers Of Tang Pan, Def Leppard, Venom och Judas Priest är några av de större namnen på det som kom att kalls för ” New Wave Of British Heavy Metal”.

1980 kom den skiva som man kan se som milstolpe eller en form av markör till det inledande 80-talet som decennium – British Steel. Enligt Dr. Rock är ordet för den skivan: milstolpe. Plattan som kommer ut på nytt igen efter trettio år i en lyxig dubbelversion fast med originalomslag intakt. En dubbel cd med alla originalspåren plus två bonuslåtar på ena skivan medan den andra är en ren liveplatta med råa mixade och tunga heavy metalattribut. Rob Halfords falsettskrik ljuder över skivan. Hans röst vandrar mellan de vanliga sjungande vokala registren och hans legendariska typiska gnälliga toner, som jag tycker går från det lägre valen och får en lätt skrikig tonkänsla. Men det gör ingenting. Skivans originalspår har mina tre absoluta favoriter bland Judas Priests låtar. ”Breaking The Law” som säkert enligt många är uttjatat till leda, men det skiter jag i. Den låtens klassiska popiga hitkänsla är fortfarande fantastiskt bra ändå. ”Metal Gods” är en rak heavy metalkänga värdig Rob Halford. Eftersom den gode Rob Halford är i mitt tycke en verkligt stor gudomlig ”Metal God” i sin egen personlighet. Till slut har vi ”Living After Midnight” som också är en verklig enkel låt att lyssna på men fortfarande fullständig intakt och mästerlig lättnynnad sång. Fast jag får inte heller glömma bort allsångslåten ”United” som precis likt Queens ”We Will Rock You” går hem på alla arenor. En bra sång helt enkelt, lätt som en plätt att sjunga med i refrängen. Själva plattan är en välkommen utgåva. Jag kan inte låta bli att sluta lyssna på ”British Steel” och det kommer inte ni andra heller att kunna låta bli att göra.

Musik

Avi Buffalo — Avi Buffalo

Black Sabbath: Dio-åren

Chemical Brothers — Further

De lyckliga kompisarna — Hugos sång & Street Kids — Back in the Days

Devo — Something for Everybody

Dr. Indies sommarecensioner juli/augusti

Elizabeth Cook — Welder

Eminem — Recovery

Familjen — Mänskligheten & Oskar Linnros — Vilja bli

Grand Magus — Hammer of the North

Iggy Pop & The Stooges — Raw Power & Iggy Pop — Lust for Life

Joe Strummer — The Future Is Unwritten

John Norum — Play Yard Blues

Judas Priest — British Steel: 30th Anniversary Edition

Meat Loaf — Hang Cool Teddy Bear

Melvins — The Bride Screamed Murder

Memento Mori — Ur skymningen 1982–1988; Date-X — Date-X; Allan Ladds — Ingenstans — Ingenting 1977–1983 & Vi äro huliganer: Punk och ny våg från Eskilstuna 1978—1984

M.I.A. — Maya

Nisse Hellberg — En modern man

Ozzy Osbourne — Scream

Pernice Brothers — Goodbye, Killer

Scissor Sisters — Night Work

The Rat Pack — The Rat Pack: 125 Great Tracks

Tom Petty and The Heartbreakers — Mojo

Ulf Lundell — En öppen vinter & Mikael Wiehe — Ta det tillbaka

Vit päls — Nu var det så i alla fall & Johan Borgert & Holy Madre — Nu är jag ett as