Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Pop

Pernice Brothers — Goodbye, Killer @@@

Pernice Brothers — Goodbye, Killer.Pernice Brothers styrs av de två bröderna Joe (låtskrivare/sångare) och Bob. De båda bröderna hade countryrockbandet The Scud Mountain Boys – och ville nu bilda ett gemensamt band med hjälp av musiker från andra alternativa rockband, som byts ut lite under åren som gått sedan debutplattan ”Overcome By Happiness” 1998. Peyton Pinkerton är en fast medlem som hängd med hela tiden under de tolv åren i bandet. Sedan dess har flera lågmälda countryrockbaserade plattor som också andas lite softrockkänsla i deras lugna makliga tempo i musikens kraftfält. Jag lyssnade igenom på Pernice Brothers hela skivkatalog ganska nyligen inklusive Joe Pernices egen soloalbum. Alla deras skivor låter ganska likvärdig i stil eller i deras relation till deras material. En suggestiv musikalisk lagom lunkande indierock vilar ensamt och lite solitärt över deras musik. Jag kan tänka mig att deras musik fungerar väl i två sorters miljöer – antagligen i en ensam bil som åker genom långa amerikanska ökenlandskap på långa blåsiga dammiga motorvägar, som går mil efter mil i total avsaknad av all annan medmänsklig sällskap än just rösterna som finns i bilradion eller på det gamla uttjänta kassettdäcket i bilen. Det är ena bilden av Pernice Brothers musik där den kan placeras. Den andra är den mentala bild av en liten småstadshåla någonstans i USA – där innevånarna lyssnar på det lokala bandet i baren lilla scen eller ett hårt turnerade Pernice Brothers som tvingas spela i små barer eller tillfälliga lador, ombyggda till spelscener. Jag har ingen aning varför ett storstadsurbant band väcker sådana känslor hos mig. Men det gör de. Pernice Brothers nya album är precis som de andra okej, album, som inte kommer välta några tuvor, utan snarare greppa sina föresatser, vilka det nu är? Med förmodligen uppsluppen min och ge sin erkänsla åt den konstart de ägnat de sista åren åt – rockmusikens helande kraft. Nya skivan är som sagt var okej anrättning att fördriva tiden med under en viss tid. Men Pernice Brothers kan inte vara mera än så. Deras musik blåser knappast ned något träd eller skapar en tornado som virvlar, rör upp något storm. Utan bandet är en mild skön sommarbris som fläktar lite så där precis lagom. Men det kan vara bra det också.

Musik

Avi Buffalo — Avi Buffalo

Black Sabbath: Dio-åren

Chemical Brothers — Further

De lyckliga kompisarna — Hugos sång & Street Kids — Back in the Days

Devo — Something for Everybody

Dr. Indies sommarecensioner juli/augusti

Elizabeth Cook — Welder

Eminem — Recovery

Familjen — Mänskligheten & Oskar Linnros — Vilja bli

Grand Magus — Hammer of the North

Iggy Pop & The Stooges — Raw Power & Iggy Pop — Lust for Life

Joe Strummer — The Future Is Unwritten

John Norum — Play Yard Blues

Judas Priest — British Steel: 30th Anniversary Edition

Meat Loaf — Hang Cool Teddy Bear

Melvins — The Bride Screamed Murder

Memento Mori — Ur skymningen 1982–1988; Date-X — Date-X; Allan Ladds — Ingenstans — Ingenting 1977–1983 & Vi äro huliganer: Punk och ny våg från Eskilstuna 1978—1984

M.I.A. — Maya

Nisse Hellberg — En modern man

Ozzy Osbourne — Scream

Pernice Brothers — Goodbye, Killer

Scissor Sisters — Night Work

The Rat Pack — The Rat Pack: 125 Great Tracks

Tom Petty and The Heartbreakers — Mojo

Ulf Lundell — En öppen vinter & Mikael Wiehe — Ta det tillbaka

Vit päls — Nu var det så i alla fall & Johan Borgert & Holy Madre — Nu är jag ett as