Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Vispop

Ulf Lundell — En öppen vinter + Skiva @@@

W&W Förlag

Mikael Wiehe — Ta det tillbaka (Nyinspelade låtar på enkel-cd + liveskiva från livekonserten sommaren 2009) @@

Ulf Lundell.Jag tycker mycket om Ulf Lundells nya bok ”En öppen vinter” och jag tycker också att det är hans bästa bok och att den är mest fina bok av Ulf Lundell att läsa. Det är en vacker och salig blandning av tillbakablickar på hans barndom, många sådana fina, öppna barndomsskildringar finns det bland prosadikterna. Det finns helt sonika uppenbara och underbara öppenhjärtliga kärleksförklaringar till hans kvinnor. Ulf Lundell skickar också då och då in små giftpilar mot samtidigheten. Ulf Lundell brukar oftast av vissa kvinnliga skribenter uppfattas som gubbig, gnällig och allmänt störande. Det är lite av en modern slogan bland unga karriärsfeminister på diverse kultursidor. Det ingår i en sorts ritual att de som varit mest solidarisk mot kvinnor såsom Björn Ranelid och Ulf Lundell måste då och punkteras av någon våpig tönt till feminist – som någon lika fjantig vänster eller liberal kulturredaktör måste skickas fram för att recensera någon av de två herrarnas alster. För Björn Ranelid är alldeles för fåfäng eller skriver för vackert i sina böcker – vilket stör många fåntrattar ute i landet. Således stör tydligen Ulf Lundell då och då någon skribent, som tycker att han är jobbig och gnällig. Javisst han ser med sorg på att folkhemmet rivs ned därför att folkhem och välfärdstatens förfall angår honom. Dessutom upplever vi många Ulf Lundell som våran egen nationalförfattare. Om sådant stör några skribenter inom politiska korrekthetens eliter, så är det ännu bättre tycker jag. I min värld har alltid Ulf Lundells böcker och skivor tillhört livets nödtorft. Den nyinspelade plattan som tillkommer boken, är i min mening en samling poetiska sånger som kompas av rösten och gitarren. Det räcker långt ändå. För Ulf Lundell blir personlig, och hans personliga sånger finns det drag av det politiska undangömda dröjande kvar. i boken framträder han även som naturromantiker med små betraktelser över djur, där påminner han starkt om Bengt Emil Johnsons poesi, som också brukar handla om naturbetraktelser. Skivan och boken är motsvarande komplement till varandra och kan läsa/höras tillsammans eller separat från varandra. Men det är något som bildar ett mönster där Ulf Lundell framträder klarare som samtidens bästa betraktare i skivform eller i bokens uppenbarelse. Se hit och lyssna/läs Ulf Lundell.

Mikael Wiehe — Ta det tillbaka.Mikael Wiehe blev intressantare när han blev personligare i sina texter, som den förra plattan. Men nu sysslar han tyvärr med som trubadur med att skriva stentrista politiska vänsterplakattexter som är föga roliga att lyssna på. Den nya skivan är uppdelat i nyskrivna politiska sånger som heter trista saker som ”Nyliberal” eller ”Fascismens racka” eller ”Ta det tillbaka” som blir trötta kommunistiska sånger som mest låter unken barrikadmelodier. Det handlar inte om att jag inte kan dela hans politiska kritik mot kapitalism eller borglig regering. Utan när man skriver allting på näsan, då blir det mest dålig pekpinnemoralism som skall tala mig tillrätta. Det är ingen som behöver övertyga mig om borgliga regeringens fel och brister. men det kan jag ta reda på själv. Eftersom jag varit aktiv förut inom vänsterpartiet och nyligen avslutade tio års engagemang inom lokalfackliga verksamheten. Då vill jag lyssna och njuta ifred av Wiehes musik. Vilket jag känner att man inte får göra i fred. Nähä, här skall det undervisas ordentligt i musiken. Men det är nog ännu värre på hans liveplatta. Därtill får vi supertrötta liveversioner av redan bra låtar på akustisk gitarr plus en massa tröttsam politisk mellansnack, som inte gör mig gladare. hans ständiga hyllningar till Cubas kommunistiska diktatur är bara löjlig och bisarr. Klart sämsta skivorna från en av mina normala hjältar. men ej denna gång fick han till det.

Musik

Avi Buffalo — Avi Buffalo

Black Sabbath: Dio-åren

Chemical Brothers — Further

De lyckliga kompisarna — Hugos sång & Street Kids — Back in the Days

Devo — Something for Everybody

Dr. Indies sommarecensioner juli/augusti

Elizabeth Cook — Welder

Eminem — Recovery

Familjen — Mänskligheten & Oskar Linnros — Vilja bli

Grand Magus — Hammer of the North

Iggy Pop & The Stooges — Raw Power & Iggy Pop — Lust for Life

Joe Strummer — The Future Is Unwritten

John Norum — Play Yard Blues

Judas Priest — British Steel: 30th Anniversary Edition

Meat Loaf — Hang Cool Teddy Bear

Melvins — The Bride Screamed Murder

Memento Mori — Ur skymningen 1982–1988; Date-X — Date-X; Allan Ladds — Ingenstans — Ingenting 1977–1983 & Vi äro huliganer: Punk och ny våg från Eskilstuna 1978—1984

M.I.A. — Maya

Nisse Hellberg — En modern man

Ozzy Osbourne — Scream

Pernice Brothers — Goodbye, Killer

Scissor Sisters — Night Work

The Rat Pack — The Rat Pack: 125 Great Tracks

Tom Petty and The Heartbreakers — Mojo

Ulf Lundell — En öppen vinter & Mikael Wiehe — Ta det tillbaka

Vit päls — Nu var det så i alla fall & Johan Borgert & Holy Madre — Nu är jag ett as