Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Debattartikel

Svante Nycanders trötta liberala gnäll!

Svante Nycander.I två uppslagna debattartiklar så beklagar sig den liberala före detta chefredaktören för DN – Svante Nycander att universitetsvärlden liksom kultursidor är socialistisk och vänsterbetonad – liberalismen har blivit bortglömd och har lite av historien fått delvis felaktig tolkning av dess radikalitet.

Liberalismen har genomgått vissa förändringar genom historien – man hade på 1800 –talet en viss vänsterbetonad kritik mot överklass, monarki och privilegier. Tidigt kunde kvinnliga liberaler slåss för kvinnans jämställdhet med mannen och kvinnlig rösträtt. Manliga liberaler var först för en graderad rösträtt där förmögenhet var villkoret i första omgången. Pressens frihet och kulturens fria villkor. Tidiga liberaler ville bilda arbetarföreningar och fackföreningar. Men liberalernas problem började när arbetarrörelsen började ställa egna krav på allmän rösträtt, fri bildning av radikalare fackföreningar och krav på rejäl politisk inflytande. Den tidiga socialdemokratin glömde bort kvinnofrågan medan liberala tänkare fortsatte den kampen. Liberaler samarbetade först med den tidiga demokratiska socialdemokratin i rösträttsfrågor och tron på parlamentarismen. Men liberalerna fruktade oftast arbetarklassen. Medan liberala arbetarföreningar styrdes av direktörer och eliten och inga krav ställdes alls på löner eller arbetstider. Det blev socialdemokratin som stod för arbetarklassens intressen i fackföreningar och samhälle togs till vara. liberaler började samarbeta med konservativa för att reducera arbetarklassens långtgående krav Man ville ha lagom. Eftersom liberalerna ville ha ett fritt näringsliv så blev arbetarklassens krav ett hot mot liberalernas egna intressens i näringslivet. I viktiga frågor som försvaret, rösträtten, kvinnokampen, sociala lagstiftningen kunde socialdemokratin och den tidens liberaler finna varandra. Men sedan gick man varsin väg. liberalerna blev mest svenska näringslivets egna försvarare av dess frihet. Men visst har Svante Nycander rätt i att många bra skickliga progressiva liberaler från förr har reduceras u historiebeskrivningen vilket får liberaler att skriva sin egen ensidiga hjältegloria. I många frågor tappade liberalerna trovärdigheten men i flera finns det många liberala hjältar under 1800-talet som exempel gjorde bra saker.

Svante Nycander är också upprörd över att 60-talets radikala liberaler inte får sitt rättmätiga erkännande för sin kamp för kvinnans rättigheter. Men glömmer att många radikala liberaler var mera socialistiska och radikala på den tiden och blev mera nödvändigt samhällskritiska och civilisationskritiska än tidigare och nuvarande liberaler. En del lämnade Folkpartiet på grund av deras radikala engagemang. Miljöpartiet bildades ur en sådan radikal och civilisationskritisk tänkande. Svante Nycanders gnäll handlar nog egentligen om att kulturlivet inte är borglig, marknadsvänlig och militärisk liberal, utan bryr sig om att finna alternativ till rådande samhälle – tankar som varken är kommunistiska eller borgliga – utan just bara alternativa levnadssätt. Jag själv är numera socialdemokrat och demokratisk socialist som vill ha blandekonomi och välfärdsstat med viss social marknadsekonomi.

Svante Nycander låter mest som en förlorare som gnäller om stackars liberalismen.

Musik

Accept — Blood of the Nations

Arcade Fire — The Surburbs

ASIA — Omega

Bettye LaVette — Interpretations: The British Rock Songbook

Black Francis — NonStopErotik

Blackmore’s Night — Autumn Sky

Danzig — Deth Red Sabaoth

Deathstars — Night Electric Night

Dungen — Skit i allt

Harriet Ohlsson — Arena Rock & Lisa Pedersen — Heart Monster Fear Machine

Imperial State Electric — Imperial State Electric (Dr. Indie)

Imperial State Electric — Imperial State Electric (Dr. Rock)

Interpol — Interpol

Iron Maiden — The Final Frontier

Isobel Campbell & Mark Lanegan — Hawk

Korta musikrecensioner LVIII

Lloyd Cole — Broken Records

Los Lobos — Tin Can Trust

Ludwig Bell — Jag har försökt förklara; Andreas Söderlund — Daustralien & CEO — White Magic

Mark Olson — Many Colored Kite

Murderdolls — Women & Children Last; Sister Sin — True Sound of the Underground & Norma Jean — Meridional

Peter Wolf — Midnight Souvenirs

Raubtier — Det finns bara krig

Richard Thompson — Dream Attic

Soundtrack från dokumentärfilmen 135 Grand Street New York 1979

Teddybears — Devils Music

The Beatles — The Beatles in Stereo

The Göteborg String Theory — The Göteborg String Theory

Villagers — Becoming a Jackal & Johnny Flynn — Been Listening

Wille Ahnberg — Sex dagar av sju