Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Gruppen som Gud glömde

13th Floor Elevators och Roky Ericksons galna musikaliska upptåg

Psykedelisk garagerock

13th Floor Elevator — Easter Everywhere.Det går en fin linje mellan galenskap och genialitet brukar man lite klichémässigt påstå – men om denna truism stämmer så måste man tillägga att Roky Erickson vandrar mellan de båda tillstånden. När man talar om musikalitet då är Roky Erickson ett veritabelt geni men han tillbringade också flera år på olika mentala institutioner. Hans grupp 13Th Floor Elevator är ett av 60 –talets bästa protopunkband vid sidan av The Seeds, The Sonics, The Stooges och MC 5 som finns enligt undertecknad. Bandet skapade med sin legendariska låt ”You’re Gonna Miss Me” är en fullständig magisk garagerockpärla som knockar mycket av den tidens musik. Bandet var tidigt ute med att spela psykedelisk rock med en klar popig känsla i melodibygget. Deras musik har en specifikt drivet gitarrbygge som ger rytmen den där nästan svävande stilen. Stundtals påminner bandet om vatten som rinner snabbt och febrilt nedför berget och finner sina olika vägar för att ta sig ned till själva havet. Roky verkar sjunga med gurglande ljud i strupen. Bandet har visserligen bytt ut olika medlemmar sedan starten 1963, men ändå har stilen varit detsamma. 13th Floor Elevator — The Psychedelic Sounds of the 13th Floor Elevator.Man har haft den rena popen som fundament men så sakta byggd i rockigare psykedeliska ljudbyggen i kompositionerna. Se deras första lp-skiva – ”The Psychedelic Sound Of 13Th Floor Elevator” där gitarristen Stacey Sutherland arbetar med att skapa tunga virvlande gitarrslingor medan Tommy Hall andas via sina trumslag. Den här skivan är en milstolpe och när jag för trettio år sedan hörde albumet och för att senare bli frälst på Roky Ericksons soloalbum, så gick det inte längre att stå emot och jag blev Roky Erickson-fan. Jag började intensivt att leta reda på bandet andra platta som utkom summer of love - året 1967. ”Easter Everywhere” som också hade lagt in en större rytmsektion för att förstärka deras psykedeliska kvaliteter. Inte för att bandet behövde förstärka sina låtar eftersom de redan i sig själva är starka själva. Men det är dessa plattor som jag anser lade grunden till hans egna kommande storslagna soloalbum. Roky Erickson visste hur man framförde egna eller andras skrivna sånger. Båda plattorna är stabila album som fortfarande håller som klassiska rockalbum. Det för deras fantastiska låtar som jag mer eller mindre dyrkar Roky Erickson och hans första riktiga band ”13Th Floor Elevator. Ett band som gick helt i egna storslagna spår utan att blicka ängsligt mot andra håll. Utan strikt ett principlöst band som skapade sina egna musikaliska lagar – vilket Roky Erickson fortsatte med som sin egen artist.

Musik

Accept — Blood of the Nations

Arcade Fire — The Surburbs

ASIA — Omega

Bettye LaVette — Interpretations: The British Rock Songbook

Black Francis — NonStopErotik

Blackmore’s Night — Autumn Sky

Danzig — Deth Red Sabaoth

Deathstars — Night Electric Night

Dungen — Skit i allt

Harriet Ohlsson — Arena Rock & Lisa Pedersen — Heart Monster Fear Machine

Imperial State Electric — Imperial State Electric (Dr. Indie)

Imperial State Electric — Imperial State Electric (Dr. Rock)

Interpol — Interpol

Iron Maiden — The Final Frontier

Isobel Campbell & Mark Lanegan — Hawk

Korta musikrecensioner LVIII

Lloyd Cole — Broken Records

Los Lobos — Tin Can Trust

Ludwig Bell — Jag har försökt förklara; Andreas Söderlund — Daustralien & CEO — White Magic

Mark Olson — Many Colored Kite

Murderdolls — Women & Children Last; Sister Sin — True Sound of the Underground & Norma Jean — Meridional

Peter Wolf — Midnight Souvenirs

Raubtier — Det finns bara krig

Richard Thompson — Dream Attic

Soundtrack från dokumentärfilmen 135 Grand Street New York 1979

Teddybears — Devils Music

The Beatles — The Beatles in Stereo

The Göteborg String Theory — The Göteborg String Theory

Villagers — Becoming a Jackal & Johnny Flynn — Been Listening

Wille Ahnberg — Sex dagar av sju