Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Hårdrock/skräckrock

Danzig — Deth Red Sabaoth @@@@

Evil Elvis är tillbaka!

Danzig — Deth Red Sabaoth.Tack för det, att Glenn Danzig är tillbaka med besked. Det är alltför länge sedan som skräckpunkens fader släppte ett mörkt ondskefullt album. Nu finns det ett sådant ute och detta praktfulla hårdrocksalbum är ett mellanting av Henry Rollins och Alice Cooper. När jag då och då är ute i olika ärenden så reflekterar jag över hur många som går omkring i tröjor som har Glenn Danzigs gamla hederliga punkband The Misfits bandnamn tryckta på tröjorna. Så bra tänker jag att man bär omkring kvalitet istället för skräpband. Men det kan lika bra vara reklam och mode, därför att The Misfits låter häftigt – om man särskilt tar detta grupps namn kan nog många tänka sig stoltsera med det inför allmänheten.

The Misfits.Glenn Danzig bildade The Misfits och spelade in snabba ilskna punklåtar som var lite hårdare och kanske drog åt metalhållet och fick fans även i heavy metalkretsar. Jag blev lite besviken stundtals över bandets utveckling. Danzig hoppade av bandet för tid och evigt för att bilda metalpunkbandet Samhain. Då slutade jag att intressera mig för Danzigs karriär. Det var för mycket metal för min gamla punkåder. Det dröjde länge och väl innan jag lärde mig att älska hårdrock. Dr. Rock fick mig till det efter det att grunge, death, speed och black metal förberedde mig att börja älska klassisk hårdrock. DEanzigs första debutplatta blev jag såld på. Hårdheten och mörkret var bara något Sisters Of Mercy, Nick Cave och Ministry bjöd mig på. Danzig visste vad han gjorde med sina fina album. Danzigs fyra första hete ”Danzig” och uppföljarna fram till 1994 fick heta Danzig 1fram till IV. Där tappade jag senare kontakten med Danzig. Nu är jag tillbaka för att dyrka Danzigs nya sköna pärla, ”Deth Red Sabaoth.”

Danzig.Nu sjunger han på sitt specifika sätt – som är nästan på gränsen till pratsång, jag menar att han sjunger inte riktigt rent, utan sjunger på ett mörkt, nästan pratande sätt. Musiken är blytung hårdrock med tunga instrument i sättningen. Musiken är nästan en form av gothrock men ändå inte. Den för typiska gothrockens stil finns här och där men inte fullt ut så att säga, instoppad som en klar ingrediens i musikens pusselbitar av diverse inslag från musikhistorien. Danzig gör mörk hårdrock som man kunde höra på tidigare Black Sabbathplattor. Skivan är en värdig återkomst från en värdig mästare. Jag saknade hans musik och nu tycker jag att hans skiva är harmonisk tung hårdrock och den låter självklar – och är en självklar allvarlig syftande rockplatta. En del anser att skivans mörka anslag är en återkomst till hans gamla band Samhain, vilket kanske kan vara sant. Misfitsåren har han lagd bakom sig rent musikaliskt. Utan den här plattan är stabil alternativ hårdrock som reser med rak kurs in det hårda landskapet vi benämner hårdrock. Visserligen är det ingen partyhårdrock utan bara nattsvart mörk hårdrock som inte ironiserar eller driver gäck med oss. Det är en skiva jag älskar att spela. En bra platta som håller det här året ut.

Musik

Accept — Blood of the Nations

Arcade Fire — The Surburbs

ASIA — Omega

Bettye LaVette — Interpretations: The British Rock Songbook

Black Francis — NonStopErotik

Blackmore’s Night — Autumn Sky

Danzig — Deth Red Sabaoth

Deathstars — Night Electric Night

Dungen — Skit i allt

Harriet Ohlsson — Arena Rock & Lisa Pedersen — Heart Monster Fear Machine

Imperial State Electric — Imperial State Electric (Dr. Indie)

Imperial State Electric — Imperial State Electric (Dr. Rock)

Interpol — Interpol

Iron Maiden — The Final Frontier

Isobel Campbell & Mark Lanegan — Hawk

Korta musikrecensioner LVIII

Lloyd Cole — Broken Records

Los Lobos — Tin Can Trust

Ludwig Bell — Jag har försökt förklara; Andreas Söderlund — Daustralien & CEO — White Magic

Mark Olson — Many Colored Kite

Murderdolls — Women & Children Last; Sister Sin — True Sound of the Underground & Norma Jean — Meridional

Peter Wolf — Midnight Souvenirs

Raubtier — Det finns bara krig

Richard Thompson — Dream Attic

Soundtrack från dokumentärfilmen 135 Grand Street New York 1979

Teddybears — Devils Music

The Beatles — The Beatles in Stereo

The Göteborg String Theory — The Göteborg String Theory

Villagers — Becoming a Jackal & Johnny Flynn — Been Listening

Wille Ahnberg — Sex dagar av sju