Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Pop

Harriet Ohlsson — Arena Rock @@@@

Lisa Pedersen — Heart Monster Fear Machine @@@

Harriet Ohlsson sjöng under en del år på 2000-talet i indiekonstellationen Hellsongs, vars preliminära sysselsättning var att spela lugna covers på klassiska hårdrock och metallåtar. Harriet Ohlsson har lämnat bandet redan förra året. Så nu är Harriet Ohlsson på solokvist och släpper sitt album ”Arena Rock” som hon skrivit, framfört och producerat alldeles för sig själv. Både i Berlin och Göteborg har låtar tillkommit enligt det lilla pressmaterialet som medföljde skivan. Jag tycker att det var bra att hon lämnade Hellsongs och istället skrev ned dessa fina och smått eleganta prosadikter. med syntar, trummor, gitarr, piano och andra instrument bakom sig, så satt hon nog länge och väl och skickade in dessa projektiler in i studion och ut forsade det delikata sånger ut. Jag lyssnar på skivan och börjar le, för trevligare och skönare popmusik har jag inte hört i slutet av augusti. Harriet Ohlsson låter i sitt sätt att sjunga om Lykke Li och andra sångerskor som fraserar på ett nytt sätt, när de använder sin röst. Popmusiken i Harriet Ohlssons skapelser låter lyckliga och lite småmysig på något sätt. Musiken blixtrar till och förenar skönhet och lust i en liten galant framförande. Harriet Ohlsson är i mitt tycke en andlig syster till Regina Spektor. Båda artisterna har talang att spela in lysande popsånger. Nu tänker jag ägna resten av dagen att lyssna på Harriet Ohlsson och läsa böcker.

Lisa Pedersen har ett förflutet i samarbeten med Lasse Lindh, David Urwitz, Marit Bergman, teater och numera filmmusik från en kommande film ”Wide Eyed” där låten ”Wide Eye” från detta album skall ingå i filmen som ledmotiv. Den här skivan är inspelad i Göteborg (Är alla bra skivor från Göteborg nuförtiden?) Producenten Ulf Dernevik rattade plattan i Björn Olssons gamla studio som nu fått namnet ”Anfallszonen” och ljudbilden är lite snäll och väldigt digital. Plattans elva låtar är väldigt lugna harmoniska sånger. En skiva som har en passionerad härlig känsla, även om skivan stundtals kanske är för lugn – men sådant stör inte i helheten, utan bara är liten detalj. Sångerna är annars stabila berättelser från hennes medvetna tillvaro. Jag lyssnar noggrant för att fånga upp musikens olika skalor och försöker förena min hjärnans våglängd med låtarnas enkla fraser och fina ord som Lisa Pedersen byggt upp låtarna på. En trevlig och verklig finlemmad kreation från en ytterst begåvad sångerska och musiker.

Musik

Accept — Blood of the Nations

Arcade Fire — The Surburbs

ASIA — Omega

Bettye LaVette — Interpretations: The British Rock Songbook

Black Francis — NonStopErotik

Blackmore’s Night — Autumn Sky

Danzig — Deth Red Sabaoth

Deathstars — Night Electric Night

Dungen — Skit i allt

Harriet Ohlsson — Arena Rock & Lisa Pedersen — Heart Monster Fear Machine

Imperial State Electric — Imperial State Electric (Dr. Indie)

Imperial State Electric — Imperial State Electric (Dr. Rock)

Interpol — Interpol

Iron Maiden — The Final Frontier

Isobel Campbell & Mark Lanegan — Hawk

Korta musikrecensioner LVIII

Lloyd Cole — Broken Records

Los Lobos — Tin Can Trust

Ludwig Bell — Jag har försökt förklara; Andreas Söderlund — Daustralien & CEO — White Magic

Mark Olson — Many Colored Kite

Murderdolls — Women & Children Last; Sister Sin — True Sound of the Underground & Norma Jean — Meridional

Peter Wolf — Midnight Souvenirs

Raubtier — Det finns bara krig

Richard Thompson — Dream Attic

Soundtrack från dokumentärfilmen 135 Grand Street New York 1979

Teddybears — Devils Music

The Beatles — The Beatles in Stereo

The Göteborg String Theory — The Göteborg String Theory

Villagers — Becoming a Jackal & Johnny Flynn — Been Listening

Wille Ahnberg — Sex dagar av sju