Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Musikbok

Ozzy Osbourne — Jag är Ozzy

Medhjälp av Chris Ayres

Norstedts 2010

Ozzy Osbourne — Jag är Ozzy.Jag skrattar nästan så att jag ramlar ur stolen när det gäller vissa detaljer i Ozzys liv – men det skrattet kan lätt sättas i halsen med tanke på att Ozzys liv i rocklivets nattsvartaste vansinne. I fyrtio år knarkade och söp Ozzy genom livet och nästan dog på kuppen, flera gånger om. Men så var hans liv. Utan svammel och utan självcensur skriver han om sitt liv. Det är inget värdigt liv alla gånger som sker men det sker och det är sådant Ozzy med allt gott som ont som formade hans musikaliska liv liksom personliga liv, naturligtvis. han skriver både roligt och berättar varmt också om den största kärleken till sina barn och hustrun Sharon – hon räddade honom under strid och besvär bokstavligen hans liv till slut. Många detaljer och känslor släpps fram i boken. Familjen och Sharon är central genom hela boken och han berättar också sorgen när hans sidekicks och vän Randy Rhoads dog i en simpel helikopterolycka berättar han med övertygelse och fin känsla rakt igenom hela boken.

När det gäller Black Sabbath så handlar det om en unik konstellation som genomsyrar allt som utgör Ozzy och följer honom genom hela livet. Relationen till Tommy Iommi, Bill Ward och Geezer Butler är också en speciell del som berättas om i omgångar. Hans avhopp och solokarriär följer som en röd tråd som återkommer genom sidorna i boken. Men det som jag reagerar på är att det handlar om för lite musik även om den finns där surande i bakgrunden hela tiden – det är den viktigaste grunden men drogerna och konstigheterna som hände runt omkring Ozzys konserter och turnéer var just en form av musikalisk freakshow som tog andan ur Ozzy så att drogerna, allt som var droger bortsett från heroin, fanns ständigt närvarande. Ozzy berättar öppet och vad jag tror ärligt om det. an vill inte hyckla utan bara vara som han är. När Ozzy och Mötley Crüe turnerade tillsammans vid deras första stapplande steg så ville de bägge partnerna övertrumfa varandra i droghantering och sprit/sexorgier. För Ozzy blev det mest drogrelaterade vansinnigheter. Sådana kapitel finns det gott om och jag tror att Ozzy vill berätta om allt så att ingenting nästan återstår förutom hans framtid. Ozzy skriver om sin barndom och vad som hände när han hamnade i rockvärlden och de krav som ställdes där. Det finns både dystra hållpunkter liksom den rena spelglädjen som fanns i skaparakten när Black Sabbath helt enkelt förenades ett antal gånger tillsammans med Ozzy och den magi som omtalas – det verkar Ozzy stundtals sakna igen. Ozzy berättar om när 80-talets vettlösa religiösa fanatiker försöker så ihop åtal och förbud mot vad de såg som djävulens musik. Medan den religiösa fanatikerna på högerfronten skulle kunna skapa en religiös brutal diktatur med mord, krig, dödsstraff och bokbål i Guds namn – och tycka att det vore en välgärning. Ozzy tappas med många saker i sitt liv. Fast en sak är i alla fall säkert och det är hans uppenbara kärlek till sin familj.

Ozzy berättar om hur drogad han var hela tiden när tv-teamet från MTV ville skapa dokusåpan om Ozzys familj – ” The Osbournes, en relativt osmaklig show tyckte jag hela tiden – så återberättar han att han egentligen avskydde den showen till slut och han blev glad att den lades ned till slut 2003. Låt oss säga att boken var sommaren största behållning inom musikböcker.

Musik

Accept — Blood of the Nations

Arcade Fire — The Surburbs

ASIA — Omega

Bettye LaVette — Interpretations: The British Rock Songbook

Black Francis — NonStopErotik

Blackmore’s Night — Autumn Sky

Danzig — Deth Red Sabaoth

Deathstars — Night Electric Night

Dungen — Skit i allt

Harriet Ohlsson — Arena Rock & Lisa Pedersen — Heart Monster Fear Machine

Imperial State Electric — Imperial State Electric (Dr. Indie)

Imperial State Electric — Imperial State Electric (Dr. Rock)

Interpol — Interpol

Iron Maiden — The Final Frontier

Isobel Campbell & Mark Lanegan — Hawk

Korta musikrecensioner LVIII

Lloyd Cole — Broken Records

Los Lobos — Tin Can Trust

Ludwig Bell — Jag har försökt förklara; Andreas Söderlund — Daustralien & CEO — White Magic

Mark Olson — Many Colored Kite

Murderdolls — Women & Children Last; Sister Sin — True Sound of the Underground & Norma Jean — Meridional

Peter Wolf — Midnight Souvenirs

Raubtier — Det finns bara krig

Richard Thompson — Dream Attic

Soundtrack från dokumentärfilmen 135 Grand Street New York 1979

Teddybears — Devils Music

The Beatles — The Beatles in Stereo

The Göteborg String Theory — The Göteborg String Theory

Villagers — Becoming a Jackal & Johnny Flynn — Been Listening

Wille Ahnberg — Sex dagar av sju