Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Musikkrönika

Dr. Indie minns tillbaka till svenska bandet Lolita Pop

Lolita Pop.För flera år sedan, så såg jag minst tre olika konserter med Lolita Pop och minns att bandet kanske inte var en direkt explosion på scen att beskåda – men vilken sångerska Karin Wistrand var och tillsammans med sitt band släppte bandet albumen ”Falska Bilder”, ”Fem Söker En Skatt” Irrfärder”, ”Lolita Pop”, ”Att Ha Fritidsbåt”, ”Love Poison” och till sist ”Blumenkraft.” Det var dessa skivor som själva fundamentet i bandets historia. Man gick från det lilla skivbolaget Pipaluckbolaget till att signas på klassiska Mistlur – där även deras försök till utlandslansering tog fart. Det var genom skivan ”Love Poison” som man ville slå utomlands. men det kanske inte blev så lyckat som man kunde tro. Bandets karriär utomlands ledde visserligen till ett par smärre hitar; fast det var nog på svenska Lolita Pop slog igenom bland oss i publiken. Jag älskade verkligen debutplattan ”Falska Bilder” med den svärta och nya vågenstudsande känsla bandet hade. Låtarna ”Guld Här”, ”Efter Regnet” och titelspåret är eviga favoriter till mig. Man kan lugnt jämföra Lolita Pop med två andra samtida nya vågen band Tant Strul – bandet med Liten Falkenholm, Kajsa Grytt eller Malena Jönsson eller Pink Champagne som också gjorde estetisk småtuff new waverock. Dessa tre band kan man säga hade många likartade mönster i sina låtar. En form av halvdant filosofiska låttexter om utanförskapet och samhällets baksidor.

Lolita Pop bytte medlemmar men Karin Wistrand bestod ända fram till 1992 då bandet självmant upplöstes. Sedan dess har det tydligt varit vissa återförningsförsök men inget jag noterad – min gamla kärlek till bandet vilar först och främst på deras tre tidigaste album, de var bra och väldigt fina album med deras bästa låtar. medan deras engelskspråkliga äventyr var för mig de mest ointressanta försöken. Visst kunde ndet vara charmigt med deras hit ” Tarzan On A Big Red Scooter” som de flesta hörde. Jag själv diggade den från och till och visst kan man lyssna på den med viss nöje fortfarande. Men i jämförelse med deras svenska låtar framstår ett album som ”Love Poison” som lite som en försäljning av deras punksjäl. Där tyckte jag att tant Strul hade en bättre musikalisk profilering liksom Pink Champagne. Deras skivor andades friskhet och Lolita Pop hamnade i en relativt misslyckat utomlandskarriär. Jag lyssnade ganska lite på deras engelska material – som oftast var en översättning till engelska av redan kända svenska Lolita Pops låtar. Det ville jag inte då riktigt lyssna på och än i dag framstår deras engelska material som deras svagaste ännu i dag.

Jag blev ändå lite glad över att lyssna på Lolita Pop som faktiskt står sig än i dag. Det är deras musik som jag gärna återkommer till då och då – när andan faller på.

Musik

Accept — Blood of the Nations

Arcade Fire — The Surburbs

ASIA — Omega

Bettye LaVette — Interpretations: The British Rock Songbook

Black Francis — NonStopErotik

Blackmore’s Night — Autumn Sky

Danzig — Deth Red Sabaoth

Deathstars — Night Electric Night

Dungen — Skit i allt

Harriet Ohlsson — Arena Rock & Lisa Pedersen — Heart Monster Fear Machine

Imperial State Electric — Imperial State Electric (Dr. Indie)

Imperial State Electric — Imperial State Electric (Dr. Rock)

Interpol — Interpol

Iron Maiden — The Final Frontier

Isobel Campbell & Mark Lanegan — Hawk

Korta musikrecensioner LVIII

Lloyd Cole — Broken Records

Los Lobos — Tin Can Trust

Ludwig Bell — Jag har försökt förklara; Andreas Söderlund — Daustralien & CEO — White Magic

Mark Olson — Many Colored Kite

Murderdolls — Women & Children Last; Sister Sin — True Sound of the Underground & Norma Jean — Meridional

Peter Wolf — Midnight Souvenirs

Raubtier — Det finns bara krig

Richard Thompson — Dream Attic

Soundtrack från dokumentärfilmen 135 Grand Street New York 1979

Teddybears — Devils Music

The Beatles — The Beatles in Stereo

The Göteborg String Theory — The Göteborg String Theory

Villagers — Becoming a Jackal & Johnny Flynn — Been Listening

Wille Ahnberg — Sex dagar av sju