Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Indiepop

SeLest — Kapellgatan 12 @@@

SeLest.All stor konst skapas oftast ur den process som man som människa kan genomlida ur en smärtans och sorgens dynamik, det är förstås en truism, men den är den mest mänskliga sanning vi har att se som sanning. Det är då ur den smärtan själen och hjärtat har passerat på väg mot den möjliga helandets konst – som kanske kärleken åstadkommer en läkeprocess och ur detta kommer det en möjlig ljusare konst. Som bäst kan vi i alla fall hoppas på att vi kan skapa oss en väg ut ur krisen med hjälp av konsten. Något av det gör Simon Ljungman (känd från Håkan Hellström bland annat) och vännen Sebastian Ring när de bildar den mycket fina poporkestern SeLest med hjälpt av diverse vänner från den klassiska musikens värld. Det handlar om stor popmusik som stundtals faller nära Kents tonfall men har den egenheten att det blir kammarmusikaliska kraftfullare klanger och toner från SeLest. Plattans texter är uttrycksfulla poetiska bilder som man kunde finna i, alltifrån Barbro hörbergs visor till en diktare av samtida diktvärld; Bob Hansson. Åtminstone tycker jag att jag kan läsa låttexterna som ren rinnande poesi, fastän med musiken blir dessa bilder texterna väcker så mycket starkare.

Låtarna vandrar starkt mellan fina kompositioner med den stringenta orkestreringen som lyser upp som en fyrbåk i ett kommande höstrusk. Samtidigt låter vissa sånger som de bästa från svenska indiepopen den senaste åren. Det är därför man får lite ekon från både Kent och Håkan Hellström, vilket är för mig positivt. Fast det handlar inte om epigoner på något sätt, utan en stabil svensk indiepop byggd på helt egna meriter. Jag kanske inte faller alltid för själva musiken helt igenom, medan texterna är däremot bland det finaste jag hört i år när det gäller svensk popmusik. Plattan är nog den första av kommande stora underverk, vilket jag hoppas att det blir så naturligtvis. SeLest känns genuina och faktiskt äkta i sina låtar. En skiva som vill berätta och också bygga upp något fint inom mig som lyssnare. Bättre än så kan jag inte finna musikens roll. SeLest har något stort på gång.

Musik

Accept — Blood of the Nations

Arcade Fire — The Surburbs

ASIA — Omega

Bettye LaVette — Interpretations: The British Rock Songbook

Black Francis — NonStopErotik

Blackmore’s Night — Autumn Sky

Danzig — Deth Red Sabaoth

Deathstars — Night Electric Night

Dungen — Skit i allt

Harriet Ohlsson — Arena Rock & Lisa Pedersen — Heart Monster Fear Machine

Imperial State Electric — Imperial State Electric (Dr. Indie)

Imperial State Electric — Imperial State Electric (Dr. Rock)

Interpol — Interpol

Iron Maiden — The Final Frontier

Isobel Campbell & Mark Lanegan — Hawk

Korta musikrecensioner LVIII

Lloyd Cole — Broken Records

Los Lobos — Tin Can Trust

Ludwig Bell — Jag har försökt förklara; Andreas Söderlund — Daustralien & CEO — White Magic

Mark Olson — Many Colored Kite

Murderdolls — Women & Children Last; Sister Sin — True Sound of the Underground & Norma Jean — Meridional

Peter Wolf — Midnight Souvenirs

Raubtier — Det finns bara krig

Richard Thompson — Dream Attic

Soundtrack från dokumentärfilmen 135 Grand Street New York 1979

Teddybears — Devils Music

The Beatles — The Beatles in Stereo

The Göteborg String Theory — The Göteborg String Theory

Villagers — Becoming a Jackal & Johnny Flynn — Been Listening

Wille Ahnberg — Sex dagar av sju