Ansvarig utgivare
& tillhandahållare
Micheles Kindh
dr.indie@blaskan.nu

Per Johansson — Cancersurfare

Norstedts

Utgivning: 2010

Först tänker jag på Magnus Florin med sina avsnoppade meningar och extrema minimalism. Ungefär så börjar Per Johanssons andra roman ”Cancersurfare”. Lika kallt och försiktigt, men ändå bestämt. Styckena är inte mer än ett par rader korta. Allt är väldigt rakt och realistiskt och koncist och liksom fattigt. Men sedan blir Johannson lite mer pratglad. Det står klart att han inte är någon Florin-wannabe. Istället gör han stor sak av att skriva som en trettonåring, men med den vuxne svenskens neurotiska, hypokondriska ”lugn”. Det är ganska charmigt, stundtals innovativt och lättläst, men långtråkigt. Berättelsen vill inte gripa tag. Den skulle kunna vara riktigt bra, för den handlar om en man som rest sig från en personlig krasch och nu jobbar inom hemtjänsten där han bland annat vårdar två gamla nazister. Dessutom blir huvudpersonen, till förvillning lik författaren själv, tafatt förälskad i en av arbetskollegorna. Men just för att Johansson valt att berätta sin historia som en högstadieuppsats svalnar intresset för karaktärerna och historien efter hand. Det går inte att hålla liv i stilen över 200 sidor.

Eftersom huvudpersonen knaprar psykpiller vet man inte säkert om allt han upplever är verkligt eller bara kemiska fantasier och mardrömmar. Och här skapas en välbehövlig friktion i texten. Här lyckas Johansson få fram de nyanser och stickspår som romanen behöver för att ändå överleva. Extra krydda blir huvudpersonens besatthet av cancer och cancerbehandlingar och hans knappologiska vurm för nazismen och Herman Göring.

Bilden av en man som successivt, bit för bit, bryts ner av den kultur han lever i växer fram. Som journal över ett cancersjukt samhälle, med sin fientlighet gentemot andra och sin brist på närhet och naturlighet och totala avsaknad av mod och glädje, är ”Cancersurfare”, trots en fallerande stilart, skrämmande och rörande.

Stefan Whilde

Musik

Accept — Blood of the Nations

Arcade Fire — The Surburbs

ASIA — Omega

Bettye LaVette — Interpretations: The British Rock Songbook

Black Francis — NonStopErotik

Blackmore’s Night — Autumn Sky

Danzig — Deth Red Sabaoth

Deathstars — Night Electric Night

Dungen — Skit i allt

Harriet Ohlsson — Arena Rock & Lisa Pedersen — Heart Monster Fear Machine

Imperial State Electric — Imperial State Electric (Dr. Indie)

Imperial State Electric — Imperial State Electric (Dr. Rock)

Interpol — Interpol

Iron Maiden — The Final Frontier

Isobel Campbell & Mark Lanegan — Hawk

Korta musikrecensioner LVIII

Lloyd Cole — Broken Records

Los Lobos — Tin Can Trust

Ludwig Bell — Jag har försökt förklara; Andreas Söderlund — Daustralien & CEO — White Magic

Mark Olson — Many Colored Kite

Murderdolls — Women & Children Last; Sister Sin — True Sound of the Underground & Norma Jean — Meridional

Peter Wolf — Midnight Souvenirs

Raubtier — Det finns bara krig

Richard Thompson — Dream Attic

Soundtrack från dokumentärfilmen 135 Grand Street New York 1979

Teddybears — Devils Music

The Beatles — The Beatles in Stereo

The Göteborg String Theory — The Göteborg String Theory

Villagers — Becoming a Jackal & Johnny Flynn — Been Listening

Wille Ahnberg — Sex dagar av sju